Elevernas röster – tar vi vara på dem?

Sitter och jobbar med min magisteruppsats. Stunden är helt ägnad åt empirin, det material jag samlat in. En del av materialet består av elevernas åsikter och tankar. Jag läser och blir än en gång så glad över elevers åsikter, tankar och synpunkter. Röster som lyfter fram viktiga poänger utifrån sitt perspektiv. Det gömmer sig så mycket kunskap och klokskap som vi kan få ta del av om vi frågar. Bjuder in till att tala om det vi gör men också om vi lyssnar – lyssnar på riktigt.

När elever får chans att tycka till kommer det fram massor som är ett bra att jobba vidare utifrån. Klokskap om undervisningen och hur den kan utvecklas för att var och en ska lära sig ännu mer, klokskap om sin egen förmåga att lära men också klokskap om vad skolan som helhet behöver förändra.

Hur fångar vi som jobbar i skolans värld in tankar och åsikter både vad det gäller om undervisningen men också i undervisningen? Tycker att jag då och då hör: hur ska vi hinna göra det? De är för unga! De kan inte! Kan den inställning rent av leda till motsatsen? Om inte allas röster får möjlighet att göra sig hörda, lär vi inte ut något annat samtidigt då?  Din röst är inte viktig till exempel.

Jag hade förmånen att få vara med på dialogmöte där politiker, förvaltningschefer och invånare möttes i samtal om nu:et och framtiden. På en av träffarna var det två ungdomar i högstadieåldern med. De lyfte frågan om att skoldagen skulle börja senare för att det hade gett bättre effekt på elevers lärande. Jag blev nyfiken på vad de hade att säga mer om detta och började ställa frågor. De berättade, hänvisade till forskning och presenterade argument. Min nyfikenhet på elevernas kunskaper i ämnet ledde till en artikel i lokaltidningen och radiointervju. Att lyssna på unga blir en nyhet. Det är fick mig att fundera ännu mer på det här med att ta vara på allas kunskaper och röster. Inte i meningen att alla ska få som man vill utan mer utifrån att samtal kan föras, bemötas och ifrågasättas för att på så sätt tillsammans lära nya saker och kanske till och med komma fram till helt nya briljanta lösningar på saker och ting.

tidning
Artikel från Smålandsposten

Det finns så mycket kunskaper inom väldigt många områden hos eleverna som jag inte upplevde att mina första elever hade med sig in i klassrummet. Tar vi vara på dem i skolans värld? Hur möts eleverna som är i 13-års åldern och som under hösten tittade på varje debatt mellan Trump och Clinton för att det var intressant och faktiskt möjligt att ta del av idag. Hur möts eleverna som har fördjupat sig inom olika områden av intresse på sin fritid? Hur tar vi vara på den kunskapen i klassrummet och bygger vidare på den? Tar vi vara på den? För någonstans här sänder vi signaler om värdet av att var vi lär oss saker spelar roll. Det här tycker jag är en intressant fråga att fundera över. Hur passar elevernas tidigare kunskaper in i det som jag just nu ska gå igenom?  Finns våra elever i ett dialogiskt sammanhang där allas röster kommer fram för att utifrån det tillsammans fördjupa kunskaperna eller är det någons röst som står för alla kunskap?

För egen del såg jag att när undervisningen inkluderade elevers tidigare kunskaper, tankar om hur vi skulle kunna använda dem tillsammans med det vi lärde nu och vad vi behövde lära mer om. Med tanke att kunna använda våra kunskaper till värde för någon annan då   ökade motivationen. Med en liten extra twist på planeringen blev ännu fler engagerade. Ett antal inlägg om värdeskapande undervisning finns här på bloggen. Maria Wiman har skrivit ett inlägg på temat på bloggen skola365 där hon delar med sig av enkla råd och tips om hur man kan göra för att få elever ännu mer engagerade, delaktiga och intresserade av att bidra i undervisningen.

Det kan vara en bra start på vårterminen 2017 att testa att ta med eleverna ännu mer i undervisningen och genom kunskaper skapa värde för andra!

 

 

Att ställa frågor som leder till lärande

Att ställa frågorna som leder eleverna vidare till eget lärande och inte leder till att svaret serveras är en ständig utmaning. På bloggen Läraravtryck skrev jag om vår teknikdag där vi lärde oss massor, både eleverna och jag. Framförallt jag när insikten slog till!

Jag står och tittar ut över klassrummet och vårt angränsande grupprum. Ler för mig själv och tänker på alla rapporter om en skola i förfall. Det finns en annan bild tänker jag.

30 elever i år 5 är i stunden i full gång att lösa ett uppdrag. De jobbar tillsammans 3 och 3 och energin och kraften att hitta lösningar är så intensiv så man nästan kan ta på den. På tavlan står det:

Bygg ett hus som är max 10 kvadratcentimeter. Det ska vara hållbart.

bild 3

I grupperna jobbar alla med att pröva och ompröva. Det mäts. Läggs ut tegelstenar. Ändras. Vi får frågor men bollar tillbaka dem till gruppen. Har ni pratat med varandra? Hur kan ni lösa det? När de första grupperna börjar komma så långt att de ska mura sina hus samlar vi hela gruppen tillsammans. Vi ser att det är dags att fundera över skillnaden mellan area och omkrets.

Vi börjar samlingen med frågan: Vad tränar vi på idag? Svaren är många! Kreativitet, samarbete, konstruera, bygga, teknik, matematik…

Vad är skillnaden mellan omkrets och area? Eleverna ger förslag och jag ritar på tavlan. Här och där hörs ”ja, visst jag!” Det var en och annan grupp som hade räknat på omkretsen. Det som vid tidigare tillfällen rent teoretiskt funnits svar på blev nu upplevt. I allt byggande i klassrummet byggdes samtidigt en bro mellan begrepp och förståelse. Det som är den ständiga utmaningen att skapa förutsättningar för – att lyckas bygga den bron ända fram hos alla elever.

Arbetet fortsatte. Det mättes och ändrades om i byggena. I alla grupper jobbades det på. Ibland behövdes lite stöttning genom frågor som skulle få alla att reflektera. Samarbetet, konstruktionen, matematiken eller vad det nu var som behövdes reflekteras över för att arbetet skulle komma vidare.

Jag försöker vara väldigt medveten om vad jag svarar eleverna. Jag vill inte bidra till att lotsa dem igenom skolan. Istället vill jag väcka deras egen tilltro, till att tänka först innan de ber om hjälp, genom att ställa frågor tillbaka för att de ska använda sina tidigare kunskaper och våga använda dem.  ”Ska det se ut så här?” säger en elev om sitt murbruk. Det spontana svaret från mig blir ”du kanske ska ta lite mer vatten!” Det är precis där och då jag slås hårt av insikten! Där och då inser jag hur svårt det är! Hur lätt det är att ge svaret utan att det är meningen.  Hur lätt det är att i en omedveten omsorg och kanske tidspress servera våra elever svar som gör att självständigheten inte får växa. Nästa som kommer och ställer samma fråga får till svar: ”tror du att det går att mura med det?” ”Vad behöver du göra för att det ska fungera tror du?” Varenda elev som kom med frågan, och det var många, kunde direkt komma med en lösning när jag frågade dem. Vatten – mer vatten var deras svar när de fick tänka själva!

Arbetet fortsatte. I 2 1/2 timme var 30 elever koncentrerade och jobbade med sitt uppdrag som även innebar att göra en ritning till sitt hus. En ritning som sedan någon annan ska kunna använda sig av. Nästa vecka ska vi tänka kring det vi har jobbat med. Vad lärde vi oss? Varför blev resultatet som det blev? Vi ska koppla det till ett uppdrag de har haft i läxa, vilket innebar att titta på hus i sin omgivning osv

.bild 2

Listan blir lång om jag plockar ut alla de förmågor, centrala innehåll, kunskapskrav och delar från kap 1 och 2 i Lgr 11 som vi tränade under det här passet. Den listan får bli ett annat inlägg med rubriken ”helhetsperspektiv”. Istället sammanfattar jag det hela med: det blev ett pass med massor av lärande för både elever och lärare. Det är då det är som allra bäst!

Hem och expertgrupper- en modell för grupparbete

Det här med grupparbete är en utmaning att jobba med eftersom det inte alltid är lätt att få alla att vara delaktiga i arbetet tycker jag. Det är lätt att det slutar med att någon står helt ensam med hela arbetet. Jag har genom åren på alla sätt och vis försökt hitta former som göra att alla är med och tränar på att samarbeta i en grupp. Nu har jag hittat en form som verkligen fungerar!

Jag läste boken Stärk språket, stärk lärandet av Pauline Gibbon i somras. I boken får man många konkreta tips på hur man kan jobba för att stärka språket i en grupp samt många påminnelser om språkets betydelse i alla ämnen. Ett av tipsen handlade om grupparbeten i form av hem- och expertgrupper. Det innebär att klassen delas in ett antal grupper som kallas för hemgrupper. Därefter delas det ut olika fördjupningsområden som ska undersökas till var och en av deltagarna i hemgruppen. När alla har fått ett uppdrag bildas det nya grupper där deltagarna ska bli expert på sitt fördjupningsområde. De blivande experterna möts och börjar sitt arbete. Sedan när det är dags att redovisa går varje expert till sin hemgrupp och redovisar samt lyssnar på kompisarna som är experter på andra saker. Så här förklara Marie Andersson det i sin film om hem- och expertgrupper.

Det här har vi nu testat vid två tillfällen. Första gången jobbade vi med det i historia:

hem_och_expert

Vi kombinerade arbetet med att fundera på hur vi kunde gå till väga för att hitta svar på den här typen av frågor. Det blev en problemlösningsuppgift.

Jag valde att organisera det genom att göra lite större hemgrupper där det fanns två experter till varje fördjupningsområde. De båda experterna jobbade sedan i olika expertgrupper. Det blev ett väl fungerande sätt för när de fördjupade sig var det små grupper som skulle samarbeta och när de redovisade fick de höra liknande information två gånger samt om det var någon expert som var sjuk så fick gruppen ändå höra den informationen vid redovisningen.

När vi nu jobbade med det för andra gången så hade vi alla med oss erfarenheten från första gången. Det gjorde att jag kunde påminna alla om att det hade visat sig vara väldigt svårt att redovisa i hemgruppen om man inte såg till att man själv blev expert. Den här gången handlade arbetet om att fördjupa sig i ett av Nordens länder. Experterna jobbade intensivt med att samla information, träna på att redovisa och sedan genomföra redovisningen i sina hemgrupper. Det var stor skillnad mot första gången. Det krävs träning för att sådana här aktivitet ska bli bra, både jag och eleverna behöver få möjlighet att tänka om och göra på ett annat sätt.  

När jag läser elevernas utvärderingar om arbetet med hem- och expertgrupper så är det väldigt positiva synpunkter men som tur är kommer det även fram sådant som gör att vi kan utveckla vårt arbete vidare!

The big 5, matematik och att fånga stunden

För ett drygt år sedan hittade jag den här fina diamanten någonstans på nätet.  Diamanten

Det var det här gänget som delade med sig av den. Tur att det finns en dela kultur på sociala medier. Det underlättar arbetet enorm!  cc_diamanten

Ibland blir det inte av, det som man har tänkt sig. Men plötsligt händer det! Jag och mina elever gick igenom diamanten och pratade om vad de olika orden betydde. Efter det fick var och en fundera över vad man skulle vilja utveckla mer och om det var något som man kände sig säker på. Eleverna tog sedan med sina tankar när de skulle förbereda sina utvecklingssamtal. När vi jobbade med diamanten kom vi fram till att det var många svåra ord som vi skulle återkomma till.

Dagen efter jobbade vi med matematik och skulle avsluta en uppgift som vi hade påbörjat långt tidigare. Den uppgiften hade en ganska lång historia. Det var så att eleverna funderade på varför det alltid serverades en sorts mat. Utifrån det kom vi på att de kunde göra en undersökning och visa sina resultat i diagram för att se om det stämde. Det blev 4 områden som skulle undersökas och det blev två grupper som undersökte varje område

Diagram

På matematiklektionen dagen efter vi hade jobbat med diamanten skulle vi titta på elevernas diagram och se vad de hade kommit fram till. Vad berättar diagrammen för er? Var frågan som de skulle utgå ifrån. Eleverna satt i mindre grupper och letade information. O, vad de kom fram till mycket! Det visade sig att trots att två grupper använt samma information visade diagrammen olika resultat.Hur kunde det bli så? Vad kunde det bero på? Här fick vi tillfälle att tolka, värdera, reflektera, jämföra, se likheter och skillnader. Vi fick ett ypperligt tillfälle att kritiskt granska information och utifrån det fundera över undersökningar som görs och presenteras i tidningar och tv.

Vi såg att vi fick användning av väldigt många ord i diamanten. Nu fick vi innehåll till de svåra orden som vi hade funderade över! Vi kunde efter ett tag konstatera att vi hade varit inne i alla de 5 förmågorna under en och samma lektion!

Ibland har man förmånen att tillfällen uppstår vid rätt tidpunkt. Vilken tur att eleverna ville undersöka och se om deras antagande stämde mitt under vårt arbete med statistik och  vilken tur att jag inte hade presenterat diamanten innan. Det var nog trots allt någon mening med att den blev liggande i min ”att använda” hög!