Formativ bedömning med hjälp av digitala verkyg – gör livet som lärare lättare

Digitala resuser gör livet som lärare lite enklare. Digitala resuser erbjuder sådana möjligheter till att genomföra så mycket som gör undervisningen mer intressant för eleverna och det gör dessutom jobbet så mycket roligare för mig.

Efter att i många år varit hänvisad till ett par stationära datorer som jag och en sisådär 25 elever samsades om till att idag ha tillgång till tre iPads gör att tillvaron är som ett smörgårsbord av möjligheter att välja bland.

När jag påbörjade min digitala resa för snart två år sedan så gjorde jag det utifrån den tillgången jag hade. Sakta men säkert såg jag nya möjligheter som jag ville prova på. Bland annat ville jag skapa matematikfilmer med mina elever. Jag ville att de skulle förklara något begrepp, visa hur man kan tänka för att sedan yngre elever skulle få lära av de filmerna men också ge eleverna en extra möjlighet att sätta ord på sina kunskaper. Det kunde jag genomföra tack vare att vi har fantastiska Avmkr som resurs i Kronobergs län. De hjälper oss i regionen med digitala verktyg. Jag tog mig till dem och fick låna ett antal iPads då och då för att kunna genomföra det jag hade tänkt mig. Idag har jag tillgång till 3 stycken iPads i klassrummet. Det underlättar betydligt när jag och mina 30 elever ska genomföra liknande projekt.

Det finns en stor bonus till när man jobbar med att sätta ord på sina kunskaper genom att resonera muntligt och spela in resonemanget. Det ger mig som lärare ytterligare en möjlighet att få lyssna på varje elev. Genom att alla får i uppgift att förklara ett begrepp eller hur man kan tänka när man beräknar något får jag samtidigt fatt i det man är säker på och det som kanske är missuppfattat. Alla elevers röster når fram på ett enkelt sätt. Det här blir en möjlighet till att få syn på förmågorna. Och dessutom ett bra tillfälle att formativt fundera över undervisningens innehåll. Planera nästa steg.

bild_youtube

Vi använder oftast Explain Everything när eleverna spelar in och förklarar sina begrepp. Den appen fungerar väldigt bra eftersom man kombinerar både skrift och tal och dessutom är den lätt att använda har mina elever tyckt.

Skolappar
Läs mer om appen på skolappar.nu

 

I alla ämnen behöver elever använda sina kommunikativa förmågor för att te x resonera och fördjupa resonemangen. Kunskapskravet i matematik som handlar om att samtala det tycker jag är en utmaning. Det är inte helt lätt att få syn på allas förmåga och att dessutom samtidigt bedöma dem. Vi pratar och resonerar mycket i matematik både i par och i grupp, men ändå tycker jag det är knepigt ibland. Jag funderade på hur jag skulle kunna få fler tillfällen att få syn på hur de matematiska resonemangen fördes.

Kunskapskrav matematik
Lgr 11 sidan 69

Jag har testat att låta eleverna resonera om en matematikuppgift i en liten grupp och spela in sitt samtal. Det har varit riktigt bra för att jag kunde lyssna i lugn och ro på alla elever och alla elever fick verkligen komma till tals. Jag skapade mig ett redskap till som hjälper mig att få underlag för att kunna göra en bedömning av kunskapskraven. Det är dessutom ett bra sätt att formativt bedöma undervisningen och få fatt i vad vi behöver jobba vidare med både matematiskt och hur man kan fördjupa ett samtal och föra det vidare.

Det jag har lärt mig så här långt är att  det inte är vilka uppgifter som helst som passar i ett sådant här sammanhang. Det gäller att hitta uppgifter som gör att eleverna resonerar muntligt och inte endast skriftligt när man spelar in med bara ljud! Ganska självklart kanske, men det behövdes upplevas för att inses! Jag har också lärt mig att för att det ska fungera väl behöver jag tala om för mina elever att det bara är jag som kommer att lyssna, att jag är tydlig med hur det är tänkt att användas är en förutsättning för att elevern ska kunna koncentrera sig på uppgiften och inte inspelningen.  När vi har haft uppgifter där man ensam spelar in och förklarar ett begrepp har vi gjort på samma sätt, vem som är mottagaren är tydligt uttlat. Skulle det vara någon som önskar att lägga ut sin film på vår klassblogg så gör vi det. Däremot om målet är att filmerna ska publiceras för att andra ska få ta del, då är de förutsättningarna tydligt uttalade från början så att alla vet det när uppgiften genomförs.

Digitala resusera är verkligen fantastiskt till mycket – bland annat formativ bedömning. Jag är så glad att jag nu har jag ett redskap till som underlättar min tillvaro som lärare och som dessutom frigör min tid i klassrummet. Det är också ett sätt att flippa klassrummet tänker jag!

 

 

 

 

Mattelyftet sätter sina spår

Mitt inne i ett lyft, lyft av matematikundervisningen. Vi har varit med mattelyftet i snart en termin nu och det börjar bli intressant att titta efter och se vad och om något har förändrats i den egna undervisningen.

När terminen startade skrev jag bland annat så här om mina förväntningar;

 Äntligen är det dags för oss på vår skola att hoppa på mattelyftet. Jag ser verkligen fram mot det. Jag hoppas att det ska hjälpa mig att utveckla mitt tänk kring att få eleverna att tänka och använda kunskaperna genom att hitta uppgifter som leder till det. Det låter självklart att eleverna ska tänka och använda sina kunskaper men jag kan se att det är en utmaning att skapa de förutsättningarna. Jag får slita hårt för att bryta den undervisningstradition som finns och som jag själv varit en del av i så många år. Vända på tänket och börja i det okända istället för att steg för steg lotsa eleverna igenom. Bryta det som läromedel ibland förstärker – memorera kunskaper och inte använda kunskapen.

 

Inser att det jag önskade att få hjälp med är precis det som börjar hända. Genom att få inspiration att ge uppgifter och ställa frågor om dem på ett annat sätt än vad man är van vid ger stor effekt märker jag. Jag ger mig själv möjlighet att lättare få syn på vad eleverna egentligen kan och eleverna får använda sina kunskaper helt naturligt.

Två elever funderade över det här med att räkna ut 20% av 120. De hade då tidigare fått kläm på hur man räknade ut 10% av något. Kopplingen var inte helt klar att se möjligheten att använda de nyvunna kunskaperna och de stod och funderade och dividerade och kom fram till vad 10% av 120 var.  Plötsligt säger den ene supernöjt  ”Det blir 24!” Före mattelyftet hade jag förmodligen direkt sagt något i stil med ”Bra, berätta hur du tänkte.” Nu fann jag mig och vände mig till den andre eleven som fortfarande funderade så det knakade. ”Hur tror du att hen har tänkt?” undrade jag. Det tog en liten stund och efter noggrant studerande av materialet vi hade plockat fram berättar eleven hur hen trodde  att kompisen hade tänkt – och det stämde för den förste som hade svarat bekräftade och berättade hur tankarna hade gått.

Istället för att jag lät en tänka klart så fick båda chansen. Det är något jag har tränat upp, att bli bättre på. Jag blir sakta bättre på att vara tyst och lämna tanketid och därmed hinna komma på ställa frågor som leder till att alla få chansen att bli ”varma i hjärnan”.

Vändningen kom när en av texterna i mattelyftet tog upp just sättet att ställa frågor. Vända på hela begreppet. Istället för att alltid be eleverna räkna ut och berätta hur de tänkt har vi nu vid flera tillfällen vänt på frågan:

3,25 +1,15= 4+0,3+0.01 = 4,310

Stämmer detta?

Om ja, varför? Om nej, varför inte?

Motivera och visa.

Den här uppgiften har vi jobbat med. När vi hade jobbat med uppgiften en stund och jag förstod att samtliga var överens om att det inte stämde lade vi till frågan;

Hur tror du att eleven har tänkt?

Vilka bra diskussioner. Jag fick syn på att förståelsen för likhetstecknet var befäst. Vi fick syn på att det är lätt att lägga ihop 0,05+0,05 och det blir 0,010 för att man generaliserar och tänker 5+5. Det missförståndet kunde vi reda ut.

Hur kunde det ta så lång tid att få det här knepet till att bli ett naturligt tänk? Så enkelt men samtidigt så svårt! Det är precis det här redskapet jag saknat för att lättare få syn på förmågorna i matematik.

Bättre sent än aldrig – och det är jag glad för!

 

Kod i skolan – en kognitiv konflikt för fröken

Stirrar uppgivet på skärmen. Hoppas innerligt att något ska ändra sig i programmet genom ren och skär viljekraft. Sakta vandrar blicken runt i rummet. Koncentrerade ansikten är vända mot skärmarna och då och då hörs ett glatt tillrop eller engagerade frågor som bemöts av tålmodiga svar. Återigen fastnar blicken på skärmen. Jag fattar inte! Det verkade ju så enkelt. Det är nog inget för mig i alla fall….

Åh, vad det är nyttigt att inte förstå någonting, att bli påmind om känslan när man ställs inför en uppgift som man inte alls vet hur man ska ta sig igenom. En påminnelse om hur det är att vara elev ibland och känna att det i stunden inte kan finnas en möjlighet att lösa uppgiften. Uppgiften som alla andra verkar ha förstått direkt!

Jag har varit nyfiken på att koda länge. Karin Nygård  är en fantastisk inspiratör som jag fått lyssna på och som jag följer med stort intresse i sociala medier. Jag kan se många möjligheter i vår läroplan för att motivera kod i skolan. I svenska, samhällskunskap, teknik och matte tänker jag. I svenska blir kod ett språk som kräver tydlighet och alla delar har någon funktion precis som bokstäver, punkter och tomrum har när vi skriver och  när vi pratar om olika samhällsstrukturer i samhällskunskap tycker jag att hur vårt samhälle är uppbyggt digitalt borde finnas med som en struktur att prata om. Teknik och matte är kanske mer självklart att hitta beröringspunkter som hur det fungerar rent tekniskt och i matte finns bland annat koordinatsystem som man kan utgå ifrån!

Tillsammans med några kollegor går jag nu en kort kurs på avmkr och den här gången var dags att prova på programmet scratch. Där satt jag alltså på en kurs i kodning och förstod inte ett enda dugg! Så otroligt frustrerande att inte förstå. Men tillslut började det falla på plats men det krävdes lite hjälp att komma in i tänket. Lite hjälp,  positiv energi från grannen bredvid och tålmodiga lärare som kunde se var någonstans tankarna tog en väg som hindrade istället för att komma framåt. Det blev en kognitiv konflikt när inte sättet att tänka passade ihop med uppgiften. ”Du tänker rätt på ett sätt men fel på ett annat” När vi kunde reda ut var det körde ihop sig i tankarna så lossnade det och bitarna föll sakta på plats.

kod

Den där känslan när jag äntligen fick figurerna på skärmen att göra det jag ville. Den känslan. Det är samma känsla som gör att elevers kroppsspråk förändras, blicken blir stolt och ryggen rak. Det är den stunden när den känslan landar hos eleverna som är den starkt bidragande orsaken till att jag trivs och stannar i det här yrket. Guldstunder!

Det var så nyttigt att uppleva frustrationen idag, allt för att inte glömma känslan som eleverna sitter med då och då! Dessutom blev jag väldigt sugen på att börja jobba med koordinatsystem i matematik,  för nu vet jag precis hur jag ska introducera det – med programmering i programmet scratch! Det är nog första gången som jag längtar efter att jobba med koordinatsystem!

kordinatsystem

Men innan det är dags för det ska jag lära mig lite till. Inte allt, för det vet jag att jag har experter på i klassrummet som inom snar framtid kan mer än mig ändå, utan lite mer så att jag på ett ännu bättre sätt kan koppla ihop kodning med andra saker och sätta in det i ett sammanhang. Tror jag ska göra det tillsammans med 6-åringen där hemma som förmodligen ganska snart utmanar mig att lära mig ännu mer. Det var inte så dumt att visa den lilla korta sekvens som jag hade fått ihop och mötas av en djupt imponerad son!bild_kod

– Mamma! Vad du kan!