Varför använda blogg i undervisningen?

För ett tag sedan fick jag en fråga om att använd blogg i undervisningen som redskap för lärande och ville då dela texten med mina tankar med frågeställaren. Jag hittade inte texten där jag hade förmånen att ha publicerat den, i Svenksläraren nr 1 2015, men jag hittade istället texten i datorn. Det slog mig att jag inte har sammanfattat mina tankar om blogg som lärande redskap här på bloggen och då texten inte längre är tillgänglig på nätet så lägger jag ut den här!

Blogga med klassen

Therese, jag tycker det är fusk att alla får skriva och läsa på bloggen inför avslutningen av temat. Man kan bara lära sig det som står där och sedan skriva det på provet. Jag tycker inte om det!

Så sa en elev väldigt upprört när vi hade jobbat med bloggen ett tag. Det var en reaktion jag inte hade förväntat mig.

Under flera år funderade jag på om jag skulle använda blogg i min undervisning, många gjorde det, men eftersom min digitala kompetens var liten och jag inte hade syftet klart för mig kom jag inte igång.

När jag fick höra om tankarna kring att flippa klassrummet föll bitarna på plats. Mitt syfte med en blogg blev tydligt. Jag ville använda bloggen som en mötesplats. Den skulle vara ett redskap för eget lärande men framförallt ett ställe där man kunde lära tillsammans. Bloggen skulle vara ett nav där jag kunde publicera filmer med genomgångar, förberedelser inför lektioner, skapa en gemensam kunskapsbank och en arena där eleverna kunde träna sig på att publicera text till verkliga mottagare. Jag ville också stötta elever som behövde ta del av information på olika sätt och dessutom ge alla möjlighet att repetera flera gånger om det önskades. Filmer som jag eller andra skapat kunde bli ett bra komplement till det vi pratade om i klassrummet.

Genom bloggen skapades ett forum där vi kunde träna på att tänka på att text har mottagare och att det är viktigt att tänka på hur man skriver när man sitter bakom en skärm och inte möter mottagaren öga mot öga. Texterna som eleverna publicerar är i form av kommentarer på inlägg som jag har skapat och genom att läsa kompisarnas kommentarer kan de inspirera varandra. I klassrummet jobbar vi mycket med kamratrespons där vi pratar om att det är bra att lära av varandra, det är ingen tävling om vem som skriver mest och att inspireras av andra är något positivt. Genom bloggen får eleverna ytterligare ett tillfälle att utveckla sitt eget skrivande genom att ta del av hur andra har formulerat sig.

Inför avslutningen av teman publicerar jag ett inlägg där jag har sammanställt länkar till temats tidigare inlägg, samlat filmer och lyft fram målet med temat igen. Senaste tillfället handlade om världsreligionerna. Eleverna fick till uppgift att svara på några frågor för att sortera sin egen kunskap men också för att tillsammans bygga en kunskapsbank. Alla fick då chans att läsa varandras texter och samtidigt lära av varandra inför avslutningen. Vi fick även tillfälle att fånga upp eventuella missförstånd och prata om hur man skriver en kommentar tillbaka om man tycker att det som står inte stämmer. På så sätt tränade vi också på ett källkritiskt förhållningssätt och hur man kan svara varandra på nätet. Det blev en grund för väl använd tid i klassrummet med många bra diskussioner utifrån kunskapskraven i svenska och religion.

På motsvarande vis har jag hittat ytterligare ett sätt att använda bloggen på, för att friska upp minnet inför ett nytt tema. Genom att använda resurser på bloggen fick eleverna repetera det vi gjort och där ingick också deras egna kommentarer som de skrev för ett år sedan. Samtidigt blev det ett tillfälle för eleverna att se sin egen utveckling genom att ta del av tidigare kommentarer vilket gav möjlighet till metakognitiva samtal. Vi funderade över om sättet att formulera sig hade utvecklats under året som gått och på vilket sätt i så fall.

Elevernas kommentarer är viktiga ur många aspekter. De är en extra möjlighet till formativ bedömning av min egen undervisning. Jag får ytterligare ett tillfälle att fundera över nästa steg i undervisningen på gruppnivå, som till exempel att lyfta viktiga frågor om text tillsammans i klassrummet. Det kan vara sådant som att anpassa språket till syfte och mottagare, grammatiska frågor och faktakunskaper i något ämne.

Bloggen har skapat möjligheter till att publicera ljud och bild, vilket gör att vi har börjat använda fler sätt att presentera och sammanfatta kunskaper. Vi gör filmer i olika appar och vi har provat på att spela in poddradio. Elevernas förmågor får chans att utvecklas inom fler områden och det blir på riktigt när alla vet att andra än klasskompisarna tar del av det de har gjort.

Det mest spännande med att jobba med bloggen som ett lärande redskap är att det efter hand växer fram nya möjligheter. Bland annat har jag på ett enkelt sätt gjort det möjligt för föräldrar att ta del av det vi gör. Jag har skapat en föräldrasida om bland annat läroplanen, språkutvecklande arbetssätt och digitala verktyg för att alla ska få chansen att förstå det skolsystem som vi finns i nu. När vi startar ett nytt tema brukar jag göra den pedagogiska planeringen som en film som jag lägger på bloggen, framförallt för eleverna men den finns även där till föräldrarna. Klassrummet blir synligt för många fler.

Så här långt har jag bara upptäckt en svårighet: att sålla bland alla möjligheter. Sociala medier är en guldgruva där jag hittar massor av inspiration. Eftersom jag var helt novis när jag påbörjade arbetet tog jag ett steg i taget. Jag funderade över syftet med det jag ville göra och frågade mig sedan fram på sociala medier efter redskap. När jag har hittat redskap som till exempel skärminspelning eller att skapa enkäter som man kan bädda in på bloggen, har jag jobbat med dem ett tag. Jag har satt mig in i det jag har haft behov av och det är mina pedagogiska tankar som har fått styra. För mig har det  varit viktigt att de uppgifter som vi gör och lägger på bloggen inte är för personliga. Jag vill inte locka eleverna till att skriva saker som de egentligen inte vill dela. Skrivandet på bloggen leder till att vi kan prata om nätetikett och att man behöver tänka på vad man delar för något eftersom det i sin tur kan delas till hur många andra som helst.

Reaktionerna från eleverna har varit väldigt positiva. Även eleven som citerades i inledningen var positiv när jag hade förklarat hur jag hade tänkt. Jag berättade om min syn på lärande och varför jag tyckte det var en bra ide att ta del av varandras kunskaper. Då tyckte eleven att det inte var så dumt i alla fall. – Aha, du tänkte så. Det är ju bra!

Eleverna tycker att bloggen är ett bra redskap att jobba med eftersom det är tillgängligt på ett enkelt sätt för alla. Vi ger inte en dator till varje elev, men eleverna är välkomna att använda datorerna i skolan om man inte har möjlighet hemma. När de ska använda bloggen i läxor har jag öppet till klassrummet före och efter skolan. Bloggen har vuxit till att bli en kanal där elever kan ställa frågor och de vet att de kan få svar på sina funderingar om uppdragen innan vi ses i skolan. En bonus är glädjen och stoltheten när eleverna ser att det har skrivits kommentarer från bloggläsare som inte är klasskompisar.

Det jag inte kunde föreställa mig när jag startade bloggen var att den kunde användas till så mycket. Jag har hittat ett redskap som är utvecklingsbart på många sätt, ett redskap till som ger förutsättningar för lärande. Dessutom är det väldigt roligt att själv lära sig mycket nytt. För mig är den stora utmaningen att begränsa mig bland alla de digitala möjligheter som finns. Det är lätt att fastna i de digitala resurserna i stället för tankarna som ligger till grund för lärandet.

Sammanfattning

att_lara_tillsammans

Bloggen attlaratillsammans.blogspot.se har blivit ett lärande redskap. Den används till att:

  • Skriva text till verkliga mottagare och då anpassa text efter syfte och mottagare.
  • Inspirera varandra om hur man kan skriva text. Utveckla skrivandet tillsammans.
  • Samla kunskapsbank tillsammans.
  • Ett forum att dela bild, text och ljud till andra – presentera kunskaper i ett ämne
  • Förbereda sig inför lektion – läxuppdrag. Uppdrag som elever kan genomföra utan stöd av vuxen.
  • Besök i skolan som har förberetts och efterarbetets genom att eleverna och personen i fråga fört dialog på bloggen.
  • Synliggöra undervisningen för föräldrar som är intresserade. Lektioner, Pedagogiska planeringar och tankar bakom undervisningen
  • Möjlighet att repetera för allt finns kvar. Framförallt mattefilmer har använts på så sätt av både elever och föräldrar
  • En bank av material som kan användas igen i ett nytt sammanhang

I backspegeln

Så här med lite distans till arbetet med elever och blogg som lärande redskap kan jag konstatera att det var en riktigt bra idé. Bloggen var inte ett ändamål i sig men den blev ett redskap som vi hade väldigt stor glädje av. Elever, lärare och föräldrar kunde på olika sätt använda bloggen som ett redskap för lärande och det blev ett gemensam källa till förståelse och kunskap om det som skedde i klassrummet. Blogg i undervisningen blev ett viktigt redskap för lärande och det är mitt svar på frågan – varför använda blogg i undervisningen.

Kompetenta barn blir passiva barn

Elever är så kompetenta. Dagens elever ställer mer avancerade frågor idag än när jag började som lärare för 20 år sedan. Kompetenta, har med sig massor av kunskap in skolan, och om de får redskap och träna på det går det bra att utveckla förmågor att analysera, granska, resonera osv. Utifrån ålder och mognad kan eleverna se samband, likheter, olikheter och dra slutsatser utifrån all den faktakunskap de fått ta del av. Det går jättebra. Jag läser en insändare på DN som handlar om att betygssystemet är en tickande bomb. Det finns självklart dilemman i detta systemet, precis som det fanns i det relativa betygssystemet, eller i något annat system. 

Men den tickande bomben tycker inte jag handlar om det. Den handlar mer om den icke tilltro som visas vad det gäller elevers förmåga att själva ta ansvar utifrån ålder och mognad. Elever som blir passiva och sitter och väntar på att bli serverade, som helst inte ska anstränga sig utan det finns en förhoppning om att problemet kommer lösas genom att någon annan fixar det. Det är en tickande bomd.

När barn inte visas tilltro att de själva kan ställa frågor till sin lärare utan föräldrar mejlar istället, när det inte förväntas att kläder ska packas hem utan sms skickas till pedagogen med önskemål att det ska göras åt barnet eller när näst högsta betyget ges krävs det att barnet ska få ett högre betyg eftersom hen blir ledsen och är duktig på en idrott, eller…. Listan kan göras hur lång som helst.  Den oombedda omsorgen. Omsorgen om det egna barnet men som kanske inte leder dit man hade tänkt sig. Till passivitet och en insikt om att någon annan kommer lösa mina problem.

Den oombedda omsorgen om andra sker även i skolan. Säkert beroende på massor av olika anledningar, precis som för föräldrar. Tidsbrist, önskan om att det blir lugnt i rummet, och ibland utifrån en tanke ”du, är lite för liten för att klara detta.” Den här oombedda omsorgen blir synligt på barnen som leds in i mönster som de inte själva valt.

Jag ser att allt fler barn blir passiva vad det gäller att ta ansvar för sina saker, handlingar eller att äga sin egen utveckling. Ta ansvar för sitt lärande och inse att lära är inte alltid lätt är en viktig kunskap. Lära sig nya saker kräver ibland enorm ansträngning men när man är igenom är det väldigt roligt att känna att man kan. Det här kan vara en tung strid att inse för alla inblandade märker jag. Jag vill inte bidra till passiva elever. Jag har så många gånger sett glöden, glimten och kroppsspråket när elever känner och märker att de kan lära sig och ta ansvar. Lusten och viljan att lära mer, för genom ansträngning och med redskap att veta hur man kan göra kan elever själva ta kommandot över lärandet. Det är så fantastiskt att få vara en del av. Elever som för samtal, resonerar, analyserar utifrån sina faktakunskaper. Kommer med kloka tankar och idéer även om sina egna svårigheter, när de får chansen att vara med och säga sitt. Hur vi vuxna bäst kan hjälpa när det kör ihop sig eller vilka hjälpmedel som behövs för att orken ska räcka. Utifrån ålder och mognad kan alla bjudas in och vara delaktiga i sitt lärande.

Det är så lätt att vi vuxna servar barnen, eleverna, ungdomarna – för då blir det lugnt. Men vad förmedlar man då? Jo, tänker jag, lille vän – jag tror inte du kan så det är bäst att jag gör det åt dig. Det jag ser allt mer av idag är att kompetenta barn blir passiva barn. Det gör mig riktigt orolig. Då kan jag börja fundera på en tickande bomb….

 

 

Flippat föräldramöte – 100% positivt

Under ganska lång tid har jag funderat på hur jag ska göra föräldramötena mer intressanta och värda den tiden som det innebär både för mig och för föräldrarna. Det har inneburit att jag har haft föräldramötena med en del information och en del genomgång av något slag. Förmågorna i läroplanen, betyg, matematikstrategier eller något annat som passat. Men ändå har jag inte varit helt nöjd.

I somras, när tankarna fick vandra fritt, slog det mig att jag ska prova att flippa föräldramötet! Hur det skulle gå till fick jag fundera vidare på. I samma veva kom jag på att jag ville ha en föräldrasida på bloggen där jag ville lägga information om betyg och delar som ingår i undervisningen.

När terminen startade förstod jag att fler hade funderat på att flippa föräldramöten. Där och då kom jag på hur jag ville göra och nu är det gjort! Genom att möta andras tankar i det utvidgade kollegiet så landade de egna tankarna på plats.

Nu är mitt första flippade föräldramöte genomfört och responsen blev 100% positiv.

Jag började med att skicka ut en enkät med frågor som till exempel innehöll frågor om vad de skulle vilja ha för information, vilken fråga de skulle vilja fördjupa sig i och en fråga om ett beslut som behövde fattas. Jag hänvisade till föräldrasidan på bloggen om de ville få inspiration till ämne att fördjupa sig i. Det kom förslag utifrån bloggen men även andra kanonbra förslag. Förslag som vi kanske kan fördjupa oss i nästa gång.

När det var gjort, gjorde jag en enkel film med hjälp av en power point och Screecast-O-Matic där jag informerade om det föräldrarna hade önskat och det jag själv ville få fram. Jag berättade bland annat om de kommande elevledda utvecklingssamtalen. I den korta filmen fick man även information om vilka ämnen föräldramötet skulle innehålla. Helt utifrån majoriteten av önskemålen. Filmen skickade jag ut ungefär en vecka innan mötet. Genom det här upplägget blev det även ett tillfälle för föräldrarna att på riktigt uppleva det flippade klassrummet.

När vi sedan träffades hade vi drygt en timme till förfogande. Kvällens ämnen handlade om betyg och huvudräkningstrategier i matematik. I min presentation utgick jag ifrån att man hade tagit del av informationen på bloggen precis som jag hade bett om i filmen. Vi hade väldigt intressanta diskussioner om betyg och bedömning. Det fanns mycket att vända och vrida på så det tog den största delen av tiden. Jag presenterade någon strategi för huvudräkning och sedan lovade jag att lägga ut fler filmer på bloggen eftersom det saknas några strategier där. Det betyder att filmerna på bloggen blir ett redskap för dem som önskar- barn som vuxna.

Jag var väldigt nyfiken på hur det upplägget av föräldramötet skulle tas emot och upplevas. Det blev ett tillfälle att presentera ”exit ticket” för föräldrarna. Jag använder det då och då med eleverna och nu passade det bra att avsluta mötet med det. Föräldrarna fick skriva vad de hade fått med sig/ lärt sig på en lapp och på den andra lappen önskade jag att de skulle ge feedback på sättet att organisera och förbereda föräldramötet. Vilken fantastisk respons!

 bild

100% tyckte att det var bra att förbereda föräldramöten på det här sättet. Bra att få en film med information som man kunde se när det passade. Bra att vara förberedd inför mötet. Bra att använda tiden på det sättet!

Fantastiskt roligt. Det kändes som en kväll som gav alla inblandade något. Det här kommer jag att absolut göra igen!

 

Föräldrautbildning om Lgr 11

Jag brukar använda föräldramöten till att visa föräldrarna det vi gör och hur vi gör det. Det kan vara hur vi räknar kort division, problemlösningsstrategier eller kunskapskrav. I år har det blivit ett annat upplägg eftersom jag har haft presentation för alla föräldrar, då vi på våra föräldramöten samlar alla föräldrar först innan vi går vidare till respektive klassrum. Vid de träffarna för f-2 och 3-6 har jag presenterat Lgr 11, kunskapskrav, förmågor och the big five på 15 minuter. Därefter har det varit ett fullt program av andra frågor. Jag fick önskemål från föräldrar om en fördjupningskurs vilket jag tyckte var en strålande idé!

Föräldrarutbildning
Välkomna till en kväll där alla föräldrar som önskar får möjlighet att få mer kunskap om dagens skola!
Det har skett många förändringar i skolan under de senaste åren. Våra kunskapskrav och betyg är ett tydligt exempel på det. Vilket kan göra att det är svårt att känna igen sig. Under kvällen kommer vi att:
– titta på skillnader mellan betygssystem
– titta närmare på kunskapskrav och förmågor
– ha Workshop – jobba med uppgifter som eleverna möter
– ha tid för att ställa frågor och föra diskussioner

 

Vi började med att titta på de olika betygssystemen som har varit och vilka skillnader det är på dem. Det är lätt att översätta dagens betyg till 1-5 gradering utifrån sin egen erfarenhet och det blir tokigt om man tänker att E är lika mycket värt som en 1:a var förr eftersom det är system som inte går att översätta.

Därefter tittade vi på the big 5 och funderade på vilka förmågor som man använder varje dag.Det blev intressanta diskussioner vid borden och vi kom även in på vilka förmågor framtiden kan tänkas kräva. När vi hade tittat på dem så gick vi över till att jobba med en uppgift som kräver många av förmågorna. En uppgift som skulle vara ett exempel på det som eleverna jobbar med i skolan. Jag hämtade den från skolverkets material Dino

.dino_1dino_2

Föräldrarna fick även de tillhörande faktatexterna och jobbade sedan med uppgiften. När de hade hunnit diskutera den fick de se elevsvar som var exempel från materialet. Elevsvaren var blandade på ett papper och uppgiften var att se hur de skulle placera in dem i en skala beroende på hur utvecklade svaren var. Precis den här uppgiften har jag gjort med elever tidigare. Det som hände då var att eleverna kunde ge massor av tips på hur de mest välutvecklade svaren kunde utvecklas vidare. Eleverna och jag skapade då en bild över hur man kan tänka kring att utveckla sina svar. Den bilden pratade föräldrarna och jag om.

enkel

För att visa samband mellan betygskriterierna och exempel på hur det skulle kunna se ut hade jag tryckt upp exempel på att visa samband ur kommentarmaterialet till kunskapskraven i Geografi. Föräldrarna fick tre olika texter om kunskapskravet om samband.

” I resonemangen beskriver eleven komplexa samband mellan natur- och kulturlandskap, naturresurser och hur befolkningen är fördelad”

geograf

De fick sedan diskutera vilken text som hängde i hop med vilket kunskapskrav. Se pp ovan. Mycket intressanta diskussioner.

Kvällen avslutades med en frågestund. Eftersom vi var så många så att det blev möjlighet till många frågor och diskussioner under hela kvällens gång så var det inte så många frågor kvar till slutet.

För min egen del var det väldigt givande att få ta del av alla de funderingar som föräldrar har om skolan och få en möjlighet att förklara och visa exempel på hur vi jobbar. Vill vi ha med föräldrarna och visa att vi är en proffesion att lita på tror jag det är viktigt att bjuda in till att få ta del av dagens skola. Inte för att kunna ta över pedagogens roll utan för att kunna lita på den. Okunskap leder till att alla åsikter grundas i den egna skolgången och det har hänt en hel del sedan dess. Det kunde vi konstatera när kvällen var slut. Jag tror att kunskap leder till trygghet och tilltro till professionen.

Så här citerar Marika Nylund Ek Barbro Westlund när det handlar om läsförståelse.

 

Jag tycker det stämmer även här!