Chambers metod i nytt sammanhang

Aidan Chambers har utvecklat en numera välkänd struktur i hur man kan genomföra boksamtal för att få läsaren att bli en tänkande läsare. Han menar att väl fungerande boksamtal hjälper eleverna att sätt ord på sin läsupplevelse och genom det utveckla sin kommunikativa förmåga. Det leder i sin tur till att förmågan att  kunna uttrycka sig och samtala om olika saker i livet. Strukturen har jag använt många gånger i boksamtal tillsammans med mina elever när vi har haft boksamtal om skönlitterära böcker. Metoden som Aidan Chambers har arbetat fram kallar han ”Tell me”, på svenska ”Jag undrar”.

Strukturen  för samtal ser ut så här:

Jag undrar…..

….. var det något du  gillade?

….. var det du inte gillade?

…..  var det något du inte förstår?

…. lade du märke till några mönster eller kopplingar?

Mönster och kopplingar inom skönlitteratur kan vara inom:

  • Inom texten -upprepningar, rim rytm
  • Text till text – genre, intertextualitet ( hur olika texter anspelar på andra texter)
  • Text till sig själv – erfarenheter anknytning – vad känner jag igen hos mig själv?
  • Text till omvärld – t ex vilken omvärldskunskap är det vi behöver för att förstå

Tillsammans med eleverna valde jag oftast att göra fyra spalter på tavlan där vi samlade våra tankar i stödord. Utifrån det vi sedan hade sammanställt såg vi många trådar att dra i för att få en bra diskussion om boken vi hade läst.

Metoden är väldigt användbar på andra texter också. Jag har förmånen att vara en del av teamet som håller i handledarutbildningen på Linnéuniversitet för handledare i Läslyftet. Våra träffar handlar både om ämnesdidaktik men också om teorier om handledning och praktisk användande av modeller att omsätt i handledningssituationer på hemmaplan. Den här gången har vi använt Chambers modell ur ett handledningsperspektiv utifrån muntlig text. Det visade sig vara ett bra verktyg.  Chambers modell fungerade alldeles utmärkt  även på andra texttyper än den skönlitterära.

Vi valde att applicerar frågemodellen på föreläsningar:

  • Vad tyckte du om i fråga om idéerna i föreläsningen
  • Vad tyckt du inte om
  • Finns det något du undrar över som rör idéerna i föreläsningen eller samtalet
  • Vika kopplingar ser du mellan olika idéer? Vilka kopplingar ser du till egna erfarenheter? Vilka mönster uppfattar du i vårt samtal?

Det blev intressanta diskussioner och reflektioner om de föreläsningar som alla hade lyssnat på. Deltagarna i gruppen turades om att vara samtalsledare för att samtalet skulle ledas av någon med ansvar att hålla fokus. De fyra olika infallsvinklarna att se på den text man har tagit del av, i det här fallet muntlig text,  gjorde att det gruppen hade något att luta sig emot. Det tror jag gjorde att det blev fokus på innehåll och att reflektionerna fördjupades. Det är dessutom en enkel metod att förhålla sig till då det är få punkter att komma ihåg. Inför kommande träffar på hemmaplan har alla nu fått prova på en modell som är direkt omsättningsbar till texter och filmer i läslyftets moduler men också direkt in i klassrummet tillsammans med eleverna vid andra textsamtal än skönlitterära.

Metoden kan formuleras om för att passa in i olika sammanhang och där fungera väl upptäckte vi. Hade jag jobbat tillsammans med elever hade jag direkt provat på att jobba med metoden vid läsning av faktatexter eller efter att ha sett en film. Nu kommer jag använda metoden i de sammanhang jag ingår i nu. Jag har ytterligare ett redskap att använda vid samtal om  text, muntlig som skriftlig, Det är precis det här som är poängen med metoder tänker jag. Fundera över dem, anpassa dem och sedan omsätta dem i sammanhang där de uppfyller en viktig uppgift, även om inte metoden används på det sätt som kanske var ursprungstanken!

Läsflow

Läsflow. Upplevelsen att få läsa en bok, kliva in i berättelsen och glömma tid och rum det var något som jag ville visa mina elever i vintras. Jag och Susanne Jönsson pratade om lästema och vad det skulle kunna innehålla. I det samtalet insåg jag att läsflow och upplevelsen av läsning är något som lätt hamnar utanför fokus när vi pratar om strategier och analyserar det vi läser. Vi gav samma uppgift till våra elever. En klass i år 3 och en i år 5 därefter möttes vi och pratade om böcker över skype. 

Mina 5:or fick ett läsuppdrag i läxa. De skulle försöka komma in i läsflow. Läs så länge så att tid och rum försvinner. Det var inte ett helt lätt uppdrag men det gav underlag för intressanta diskussioner om läsupplevelse när vi möttes i skolan.

När du har läst länge är det dags att fundera på frågorna:

  • Vad har du läst idag?
  • Hur gick det att läsa?
  • Vilken upplevelse gav läsningen?

Vi hade intressanta samtal i skolan efter den här läxan. Något som eleverna lyfte fram var att det var så bra att läsa utan att hålla koll på klockan. För när man har läsläxa i 15 minuter så tänker man mest på tiden. Det blev mycket roligare när läsningen var det som man skulle fokusera på.

Det är mycket vi gör i skolan som leder till något annat än det som kanske var tanken. Läsläxor med tidsbegränsning är en hjälp för många men för andra blir det motsatt effekt. Fokus ligger på tiden och inte innehållet. Läsning blir något man gör en kort begränsad tid och det är inte det som är tanken tror jag. Vi var med i mattelyftet och jobbade då med problemlösning. För att göra det tydligare för eleverna och mer sammanhållet för oss pedagoger valde vi att jobba med problemlösning i en särskild skrivbok. När jag sedan fick en ny grupp och valde att jobba med all matte i samma skrivbok utifrån ett läromedel som hade många och kluriga matteuppgifter visade det sig att vi hade inte problemlösning mer. Jag blev riktigt förvånad när jag fick höra det, tills jag insåg att det handlade om de signaler som det tidigare upplägget hade sänt. Problemlösning är endast när man skriver i en viss bok. Det blev bra diskussioner om vad problem och rutinuppgifter är och att det ligger i själva uppgiften och de kunskaper man har, inte var man skriver ner sina tankar. Precis på samma sätt blev det väldigt bra diskussioner om vad läsning är, vad som behövs för att kunna läsa och hur det kan kännas när man läser för att innehållet driver läsningen framåt. Det var en och annan som fick en helt annan bild av läsning utifrån våra klassdiskussioner om läsflow.

Vi säger nästan lika mycket med det som vi gör genom vår handling – och det är svårt att få fatt i. Men i det finns många gånger inbyggda hinder för elever.Vilket gör att det är en viktig faktor att ha med i tankarna.

Det och mycket annat om läsning pratar jag med @didaktorn om. Lyssna gärna!

http://urskola.se/Produkter/190477-Didaktorn-Lasflow

läsflow

 

Kamratrespons – så här kan det se ut

Många av inläggen här på bloggen handlar om responsarbete och då framförallt kamratrespons på text. I höstas skrev jag om hur jag påbörjar det arbetet med en ny grupp. Hur vi tillsammans skapar oss ett gemensamt språk för att tala om text och utveckla våra texter. 

Varje gång jag tar emot en ny grupp får jag påminna mig om att det är just det, en ny grupp som tillsammans med mig behöver skapa en gemensam referensram kring det vi gör. Ett gemensamt språk som samtidigt är ett metaspråk kring lärande. Många gånger blir saknaden av det gemensamma språket synligt för mig när jag ska starta tillsammans med en ny grupp och inte längre kan referera till det vi gjort tidigare. Hur gjorde jag för att vi skulle ha det där gemensamma språket i gruppen jag precis lämnade? Hur gör jag egentligen när jag startar?

Nu kan man också ta del av vårt arbete genom Läslyftsmodulen Skriva i alla ämnen för 4-6. Här får man komma med in i klassrummet en stund när vi börjar vår gemensamma resa mot att alla ska bli textmedvetna!

I inlägget Att visa och vägleda elever i skriv- och läsförmåga finns två filmer till som handlar om skrivundervisning och hur det kan se ut i vårt klassrum när vi jobbar med att utveckla skrivkompetensen.

Att visa och vägleda elever i skriv- och läsförmåga

En rapport från skolinspektionen visar att  ”skolan måste ge eleverna bättre möjligheter att utveckla sin läsförståelse och skrivförmåga och därmed också sin förmåga att tänka, kommunicera och lära. Framför allt behövs ett mer aktivt stöd från lärarna.”

Explicit undervisning i skriv- och läsförmåga blir väldigt viktigt kommer man fram till. Det finns ett antal punkter som de ser som utvecklingsområden:

  • Lärare behöver i betydligt högre grad ge elever möjlighet att förstå vad de ska lära sig och varför.
  • Lärare behöver i betydligt högre grad aktivt visa och vägleda eleverna samt ge dem möjlighet att samtala om texter, både egna och andras.
  • Lärare och rektorer behöver följa upp hur elevernas intresse för läsning och skrivning utvecklas.

Här på bloggen är skriv- och lässtrategier ett återkommande ämne. Jag har jobbat mycket för att utveckla min undervisning inom dessa områden eftersom jag insåg att mina elever inte skulle nå de målen som finns i Lgr 11 när den kom. Jag har upptäckt att genom samtal och gemensamt arbete kring text leder det till att alla kan utveckla sina förmågor långt förbi det som var och en först tror är möjligt.

Jag har samlat länkarna till skriv och läsinlägg på bloggen här om du vill ta del av exempel på hur jag och mina elever har jobbat för att alla ska bli textmedvetna och utveckla sina förmågor.

Det finns en modul i läs- skrivportalen som handlar om att skriva i alla ämnen från Linnéuniversitetet. Där finns många väldigt bra texter att ta del av och jobba med. I modulen har vi fått den stora äran att bidra med ett par lektioner.

I den första filmen undersöker vi vilka texttyper som finns runt om oss.

 

I den andra filmen jobbar vi tillsammans för att komma igång med ett skrivande om hållbar utveckling. Vi skriver in- texter och både elever och jag reflekterar över vinsterna med det.

 

Kamratrespons är ett bra verktyg för att skapa textmedvetenhet och utveckla sin skrivkompetens tillsammans med andra.


Att jobba med textmedvetenhet på olika sätt gör att elever får redskap till läsförståelse, ökad skrivkompetens och stöd för att utveckla sina tankar tycker jag – explicit undervisning som visar och stödjer eleven ger absolut resultat!

Skriv- och läsundervisning går hand i hand

Skrivundervisning och läsförståelse går hand i hand – det är många gånger en stor vinst att koppla ihop dem tycker jag.

Vi jobbade intensivt med gestaltande beskrivningar för att på så sätt utveckla de berättande texterna som alla var mitt uppe i att skriva. I frågorna till egenrespons/kamratrespons på texten fanns en fråga med om gestaltande beskrivningar och insikten slog till hos många att det saknades i de egna texterna trots att vi hade pratat om det när vi satte igång med skrivandet.

Eleven kan skriva olika slags texter med tydligt innehåll och väl fungerande struktur samt god språklig variation. I texterna använder eleven grundläggande regler för stavning, skiljetecken och språkriktighet med god säkerhet. De berättande texter eleven skriver innehåller välutvecklade gestaltande beskrivningar och välutvecklad handling. Lgr 11 s.229

Gestaltande beskrivningar är något som är ganska svårt att få grepp om och att få med i de berättande texterna i mellanåren, om man inte jobbar ganska mycket med det har jag märkt. När nu texterna skulle utvecklas satte vi igång och började försöka förstå vad det är och vad som händer med texter när det finns gestaltande beskrivningar.  Vi letade exempel i boken vi läste tillsammans i  grupper och när gruppen hittade gestaltningar samlade de dem på tavlan.

IMG_7973[1]

Eleverna letade också i sina egna böcker och då konstaterade några att i faktaböckerna fanns det inga gestaltande beskrivningar. De verkade hänga ihop med de berättande texterna! Det var en intressant upptäckt. Vi hittade också en bra presentation av Johan Rasmusson som förklarade mer om gestaltningar och gruppen fick en allt bättre bild av vad det innebar att skriva gestaltande beskrivningar.

Genom att gå igenom t ex gestaltande beskrivningar innan skrivandet börjar men sedan fördjupa sig extra när man är mitt inne i skrivprocessen tycker jag gör att fler är mycket mer mottagliga för att ta till sig det vi pratar om. Utifrån våra responsfrågor blir också behovet av mer kunskap synligt vilket gör att fler är beredda och motiverade till att utveckla sin text.

Den här gången kopplade vi ihop skrivandet med läsförståelse. Vi kopplade ihop de gestaltande beskrivningarna med att göra inferenser – att läsa mellan raderna. För när jag läste gestaltande meningar högt blev det tydligt att många av de meningarna var precis de som också bar på mycket av det dolda innehållet i texten. Det som var och en skulle förstå genom att se de ledtrådar som visats i texten tidigare eller genom att göra andra kopplingar.

När man gör inferenser utnyttjar man ledtrådar i texten och kopplar sedan det till vad man redan vet om texten, gör textkoppling till annan text man läst, koppling till sig själv eller till omvärlden. Genom att göra inferenser tolkar man texten utifrån sina förkunskaper och skapar förståelse av texten genom de broar man bygger mellan sig själv och texten.  För att bli en medveten och aktiv läsare behöver man veta hur man kan göra eftersom att vara en medveten läsare ställer många krav på läsaren när läsning sker. Kunskaper om inferenser är ett av redskapen som en läsare behöver.

När jag läste högt ur vår bok gemensamma bok stannade vi upp med jämna mellanrum för att tillsammans fundera över vilka ledtrådar vi hade sett tidigare i texten som gjorde att vi kunde förstå det vi precis läste. Vi pratade om gestaltande beskrivningar i de fall det var de som bar på det outsagda. Vi pratade om ledtrådarna. Vi gjorde kopplingar mellan text och sig själv men det blev även kopplingar mellan den här texten och en annan text. Eleverna fick samtidigt inspiration till det egna skrivandet vilket sedan syntes i texterna. Det fanns betydligt fler gestaltande beskrivningar när texterna var bearbetade och klara – och det berodde nog bland annat på att de hade sett en poäng med att gestaltande beskrivningar fanns i en text.

Skrivundervisning och läsförståelse går hand i hand!

 

Genom kunskaper möttes elever

Det är intressant att ta del av det engagemang som sprider sig när insikten om att det man gör har fler mottagare och de egna kunskaperna kan vara viktiga för andra. Oavsett ålder. Genom kunskaper kan elever i olika åldrar mötas. Det är väl det man kan kalla värdeskapande lärande!

Så avslutade jag blogginlägget ”Genom kunskaper kan elever i alla åldrar mötas” Elever i år 5 hade skrivit berättelser som elever i år 3 fick lyssna på och sedan ge kamratrespons på. Den responsen tog vi emot och använde som ingång till en väldigt bra lektion.

Eleverna läste responsen de hade fått, två stjärnor och en önskan. Det blev ett ordentligt sorl i klassrummet. Vi samlade ihop oss och utifrån det eleverna hade fått ta del av lyfte vi fram några punkter. Vi i femman tittade närmare på responsen som lyfte fram:

  • att alla delarna fanns med – inledning, händelse och avslutning
  • svåra ord – tänka på att inte ha svåra ord till yngre barn
  • större text
  • utveckla texten

Vi har pratat mycket om att strukturen i texten och nu hade många fått respons på att det fanns en inledning, innehåll och avslutning. Det var bra tyckte eleverna. I centrala i innehållet för svenska står det:

Skillnader i språkanvändning beroende på vem man skriver till och med vilket syfte, till exempel skillnaden mellan att skriva ett personligt sms och att skriva en faktatext.

Det blev väldigt intressanta diskussioner utifrån responsen om att inte använda för svåra ord till yngre läsare. Hur hade responsen varit om det var elever i år 9 som läst texten? Förmodligen hade de tyckt att orden var för lätta ansåg någon.  En elev påtalade med all rätt att hade vi vetat att 3:orna skulle läsa texten från början hade man kanske tänkt på språket. Mycket klokt och plötsligt blev det verkligt. Text har mottagare och då behöver man anpassa språk efter syfte och texttyp. Vi kom in på sms till farmor och kompis – skulle de se olika ut? Den här diskussionen har vi haft innan men det var ett annat engagemang i den. Något var förändrat.

Större text ledde oss till att prata om att typsnitt och  textstorlek också säger något. Semiotiska tecken. De samspelar och kan lyfta fram ett budskap eller göra det mer svår tillgängligt tillexempel.

Utveckla texter är något som vi pratar mycket om. Den här gången dök vi in på mening- och ord nivå. Vi hade precis gått luciatåg så det passade bra att inspireras av det. Vi vände och vred på ord. Prövade oss fram. Passar detta? Finns det bättre ord? När vi hade vänt och vridit på ord och jobbat med meningen tillsammans kunde vi konstatera att en text med bara långa meningar inte heller skulle bli riktigt bra. En variation är bäst och eftersom många redan är väldigt bra på att skriva de två första varianterna är det bra att träna mer på att utveckla meningar för att kunna skriva så också.

Lucia

Efter att vi hade gått igenom responsen fick eleverna läsa sin text igen och då lyfta fram två bra saker och en som de sedan skulle utveckla till nästa gång. Det intressanta var att många lyfte fram ord. Till nästa gång skulle de fundera mer på vilka ord som skulle kunna passa ännu bättre.

Det elever i år tre och år fem visade oss lärare var att den undervisning de hade fått ta del av hade gett dem ett språk om text. Metaspråk om att tala om text och som alla förstod.

Det var något extra med den lektionen.  Jag har haft många liknande lektioner. Men den här gången fanns det fler röster med. Det var andra som hade haft åsikter som vi kunde använda oss av och vända och vrida på. Verklighetsförankringen blev tydlig tack vare alla de extra rösterna som fanns i klassrummet och det märktes på engagemanget. Jag tror, helt utan djupare vetenskaplig undersökning,  att det var det som var skillnaden eftersom det responsgivare från en annan klass som var annorlunda mot tidigare lektioner på samma tema. Det verkade skapade ett större värde på kunskapen!

IMG_5689

 

Skapa ett språk om text – hur gör jag det?

Varje gång jag tar emot en ny grupp får jag påminna mig om att det är just det, en ny grupp som tillsammans med mig behöver skapa en gemensam referensram kring det vi gör. Ett gemensamt språk som samtidigt är ett metaspråk kring lärande. Många gånger blir saknaden av det gemensamma spårket synligt för mig när jag ska starta tillsammans med en ny grupp och inte längre kan referera till det vi gjort tidigare. Hur gjorde jag för att vi skulle ha det där gemensamma språket i gruppen jag precis lämnade? Hur gör jag egentligen när jag startar?

Ny grupp och därför dags att påbörja arbetet kring att eleverna ska få bli textmedvetna och att få ett språk för att prata om text. Redskap för att utveckla sitt skrivande men också för att ha möjlighet att nå kunskapskraven som bland annat handlar om repons. Det står så här i kunskapskraven för betyg A i svenska, år 6:

Dessutom kan eleven ge välutvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett väl fungerande sätt. Lgr 11 s. 230

Ny grupp och ett tillfälle att faktist fundera på hur jag egenligen gör för att eleverna ska ges möjligheter att nå dit.

skrivuppgift
Skrivuppgift- Berättande text

Den här gången valde jag att starta med en gemensam skrivuppgift som finns på Skolverket som bedömningsträning. Till uppgiften finns elevexempel och det var bra att använda som utgångspunkt tänkte jag. Vi inledde skrivande med att prata om vad som kännetecknar en berättande text och vi tittade på strukturen för den textypen. Därefter satte eleverna igång och började skriva utifrån den instruktion som finns till uppgiften.

Följande lektion pratade vi om kamratrespons och vad det är. Alla fick en stödstruktur i form av frågor att utgå ifrån och en av elevtextexterna i materialet. Var och en fick läsa, fundera och sedan svara på frågor skriftligt. När alla hade fått tänka sjävla fick man sedan samarbeta med sin kompis för att utveckla responsen ytterligare. Vi samlade sedan upp alla tankar tillsammans i gruppen.

När vi hade gett den okända skribenten respons började vi prata om hur det känns att ge och ta emot repons. Vad kan man tänka på för att det ska bli bra och ett tillfälle att lära sig något? Vilka svårigheter finns det? Tänk om man har bråkat på rasten eller ska ge repsons till sin allra bästa kompis. Hur gör man då?

Vi pratade om att skilja på text och person. Fokus på texten och inte på skribenten som människa. Det här är en riktig utmaning. Genom att synliggöra vilka fällor man kan trilla i och hur man kan göra för att undvika dem har vi startat ett viktigt arbete i klassen. Vi tillsammans är viktiga för att vi ska lära oss nya saker. Vi är varandras lärresurs!

Vi fortsatte sedan jobbet med att ge sig själv respons. Genom att använda frågorna och titta på sin egen text fick alla träna på att bli mer textmedvetna. Nästa steg är att jobba med varandras texter. Stödstrukturerna och att skriva ner responsen var och en har sett är avgörande för att medvetenheten ska bli större när man sätter igång responsarbetet. Om man enbart säger allt munligt till kompisen går det ofta snabbt och många landar i –  det var bra! Men tänker man kring texten, skriver ner sina tankar och motiveringar för att sedan ha anteckningarna som stöd vid samtalet med kompisen då blir responen mer välutvecklad.

Nu är arbetet påbörjat med att få ett metaspråk om text och som kommer ge alla möjlighet att bli textmedvetna och bra på att ge och ta emot respons. Allt för att utveckla sitt skrivande. Samatidigt jobbar vi intensivt med del 2 i läroplanen eftersom vi jobbar vi för att skapa  en god miljö för utveckling och lärande:

Eleven ska i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Sko- lan verkar i en omgivning med många kunskapskällor. Strävan ska vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. Lgr 11 s.10

Genom kunskaper som eleverna ska få med sig jobbar vi med vårt viktiga värdegrundsuppdrag och därmed lärande för livet!

Jag har skrivit en del om kamratrespons här på bloggen tidigare. Både tankar bakom responsarbetet och vilka stödstrukturer jag gärna använder. Du hittar dem om du följer länken! 

Det digitala läsandet

I somras läste vi i det pedagogiska läslyftet avhandlingen Det digitala läsandet av Maria Rasmusson. Det är en avhandling som är väl värd att läsa. Genom det prdagogiska läslyftet lästes det, diskuterades i facebookgruppen och via en hangout samtalade vi om den. Den filmen kan man fortfarande ta del av.

Det fanns många saker jag tog med mig från avhandlingen men det som jag tycker är intresant är vad fördjupad kunskap direkt leder till i klassrummet. Genom att jag läste avhandlingen fick jag lite mer kunskaper som gjorde att jag ställde frågor som jag kanske inte hade tänkt på att ställa annars. Jag kunde omsätta min kunskap direkt in i klassrummet bara genom att vara medveten och ställa frågor.
Mina elever skull skapa inloggningar på vår fantastiska resurs avmkr.se. Med många elever fick jag chansen att gör en studie. Inte speciellt förberedd och vetenskaplig men det blev en liten studie i digitalt läsande. Jag bad eleverna söka reda på sidan på nätet. Därefter klicka på sli.se Jag stod med och fick då se hur eleverna gjorde när de skullle leta fram det det som sedan skulle leda dem vidare. Det fanns mycket information på sidan. Hade det varit innan avhandlingen hade jag förmodligen direkt pekat på var de skulle klicka. Nu avvaktade jag för att ge alla chansen att lösa uppgiften och jag skulle få en chans att se hur de jobbade.
avmkr.se
Det var intressant. Det gick lätt att söka efter sidan på nätet men det var svårt att hitta det de letade efter. Jag ställde då frågan efter att vad det var som gjorde att det var så svårt. Det visade sig att man tittade inte i högerspalten där det stod sli. Anledningen till det var att det oftast är reklam där på de sidor som eleverna besöker. Facebook var ett exempel. Redan när sidan kommer upp är det en del av den som inte blir läst utifrån erfarenheten av reklam i den delan av skärmen.
Det blev ett bra tillfälle att prata om olika typer av sidor. Syftet med dem och vad man kan förvänta sig att hitta. Skillnaden mellan reklam och information men också hur man kan läsa digitala texter. Det behövs undervisning kring det digitala läsandet. Precis som Maria Rasmusson kommer fram till i sin avhandling så behövs alla de förmågor som krävs för traditionell läsning men det tillkommer fler förmågor för att hantera de digitala texterna.
För att kunna hantera de digitala texterna behöver vi även undervisa så att eleverna utvecklar ” […] färdigheter som att söka, sammanföra och tolka information och skapa sammanhang mellan löpande text, icke löpande text, visuell och verbal information.” (Rasmusson 2014, s.29)
Den viktigta frågan till mig som pedagog är; hur utvecklar jag min undervisning så att eleverna ges möjlighet till detta?
Mitt svar på det är att första steget är att ha kunskap om och vara medveten om att det behövs explicit undervisning. I avhandlingen visar Rasmusson på fem huvudkategorier som behöver finnas med i undervisningen;
  • traditionell litteracy – kunskaper för att läsa och skriva traditionella texter
  • multimodal litteracy – kunksaper för att förstå tecken och symboler i webbtexter
  • navigation – strategier för att hitta till och på webbsidor
  • it- förmågor – kunna hantera dator mm, kunskaper om webbadresser osv
  • förmågan att hantera information – tolka information, känna till olika typer av texer på nätet, värdera innehållet källkritiskt
De här fem (väldigt kort sammanfattade) punkterna från avhandlingen är en god hjälp för att bredda undervisningen tänker jag. De blir ett stöd att luta sig emot när jag nu ska undervisa ännu mer medvetet för att alla ska ges förutsättningar att bli ännu bättre på digital läsning.
Ta gärna del av en längre längre sammanställning av punkterna på Lärarförbundets förstelärarblogg – Strategier för att läsa digitalt där jag har skrivit mer om ämnet.

Det kom ett brev – om ett pris!

Det kom ett brev. Det är något särskilt fint med brev med handskriven adress tycker jag. Handstilen var väldigt lik en tidigare kollegas som ibland överraskar med ett brev, men varför i hela friden hade hon skickat det i ett kuvert där det stod Svenska Akademien?

brevet svensklärarp

Jag öppnade och började läsa. Det är inte möjligt! Vem är det som skojar med mig? Det här kan inte vara på på riktigt! Jag läser igen:

Svenska Akademiens svensklärarpris

Jag gläder mig åt att kunna meddela, att du har tilldelats Svenska Akademiens svensklärarpris för år 2015. Priset, som instiftades 1987, tilldelas lärare som genom sin gärning har stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket  och litteraturen.

Bubblande lycklig, tårar som rinner och samtidigt mållös. Svenska Akademiens svensklärarpris. Jag har fått Svenska Akademiens svensklärarpris för mitt arbete med språket i klassrummet.

svens lärarp

Språket i klassrummet, att få alla utveckla sina kunskaper genom skrivandet, att läsa och prata om texter och att visa att med strategier och kunskaper kommer man långt. Eleverna har genom åren visat mig det om och om igen – att det finns inga gränser på vad man kan lära sig! Strategier och kunskaper, tillsammans med att använda ett gemensamt språk när vi pratar om läsande och skrivande gör att alla får syn på sina egna kunskaper och kan jobba med det väldigt medvetet.

Jag är så innerligt tacksam för det här priset. Tänk att några har tagit sig tid att skriva en nominering – det är en svindlande tanke i en tid där alla har så mycket att göra. Tänk att det jag och eleverna gör tillsammans är uppmärksammat och tänk att några tyckte att det arbetet skulle leda till Svenska Akademiens svensklärarpris 2015.

Jag är så innerligt tacksam!

Att läsa mellan raderna – på ett annat sätt än det vanliga

När vi jobbar med våra teman i So försöker jag koppla en skönlitterär bok som passar till området. En bok som jag högläser ur eller ibland lyckas vi få fatt i en klassuppsättning och kan göra något mer av läsningen.

Den här gången jobbade vi med Europa och då passade boken Fröken Europa bra. Den har vi dessutom i klassuppsättning och det är väldigt bra med en bok var tycker jag.

Jag läste och eleverna följde med i boken. Ibland stannade någon elev mig och vi pratade om ord som var svåra. Ibland stannade jag upp och ställde frågor. Modellade hur expertläsare kan göra utiftån RT -reciprocal teaching. Jag hittade bland annat en väldigt bra mening som vi kunde prata om:

”Martina satt stum. Aldrig hade hon tänkt på att det fanns mycket att välja mellan i Sverige eller att man inte behöver vara rädd för att någon fick veta vad man tyckte.”

Vad behöver vi veta för att förstå den här meningen? Vad menade hon? Vad vet vi om det? Det blev en väldigt bra diskussion om demokrati och yttrandefrihet. Vi pratade om att läsa mellan raderna. Då slog det mig att det var ett bra uppdrag. Att själv hitta meningar eller stycken i boken och berätta vad som finns där bakom. Jobba med läsförståelse fast angripa det på ett annat sätt genom att medvetet leta efter sådana meningar i boken.

Läsuppdrag_Fröken_Europa
Från klassbloggen Att lära tillsammans

Vår fantastiska bibliotikarie hakade på ideén. Läste elevernas exempel på bloggen och hade sedan samtal om det. De pratade om kopplingar.

Biblioteksbloggen
Från skolans biblioteksblogg

Några tyckte det var lätt att hitta exempel, andra tyckte det var svårt. Vi genomförde uppdraget en gång till för att träna vidare.

Vi_läser_mellan_raderna
Från klassbloggen Att lära tillsammans

Den här gången var alla med på hur man kunde tänka. Svårigheten visade sig den här gången vara att texten inte inbjöd till att hitta så många kopplingar. Det blev också en intressant diskussion!

Under det här året när jag har gått mattelyftet har jag blivit medveten om att många uppgifter går att twista till lite så att de ger eleverna och mig något mer än vad den vanligt ställda frågan gör. Det blir att vi angriper en företeelse på ett nytt sätt. Då händer det oftast något extra. Många gånger leder de ändrade frågorna till att eleverna själva blir medvetna om vad de gör för att sedan kunna använda sina kunskaper. Vilket i sin tur leder till större engagemang! Precis det hände när vi jobbade med att läsa mellan raderna den här gången. Kopplingar blev tydliga, det var inte längre någon som var osäker på vad det innebär.

Hur kan jag veta det? Jo, när vi jobbade med nästa bok och diskuterade den utifrån Aidan Chambers tankar kring boksamtal: bra/inte så bra, något jag undrar över, kopplingar och mönster i boken. Då reflekterade alla över kopplingar utan min hjälp och därefter diskuterade vi dem.

Det är riktigt häftigt att få vara med om sådana här guldstunder!

ps. Funderade på det här med frågor i matematik i ett inlägg på Lärarförbundets förstelärarblogg