Synen på inlärning kan göra stor skillnad

Fick ögonen på en artikel om att lära barnen att de kan påverka sin hjärna. Väldigt intressant. Det här behöver vi prata mycket mer om i skolan. Vi sätter ofta etiketter på barns möjligheter, genom vårt sätt att prata om elevers lärande tycker jag. I alla fall är det min upplevelse .

Det finns många missförstånd när det handlar om inlärning. Ett fel som många lärare gör sig skyldiga till är att kalla vissa barn för ”svaga” och andra för ”starka”.I stället borde vi säga att en del är långsamma och andra är snabba. Det är mer konstruktivt och kan påverka barnen och deras syn på inlärning i en mer positiv riktning, menar Torkel Klingberg. (Ur artikeln, länk ovan)

Det är inte lätt att utmana en kultur där beskrivningen av elever delas in i svaga och starka elever. En tradition och sätt att se på lärande är något som man inte förändrar över en natt. Mitt sätt att se på lärande har många gånger krockat med den synen. Jag har haft som utgångspunkt att alla kan lära, men det krävs olika lång tid och olika mycket ansträngning beroende på ämne och innehåll. Dessutom räcker det inte med tid och ansträngning utan även redskap behövs, explicit undervisning, hur man kan göra för att ta sig an uppgifterna är en förutsättning för att lyckas anser jag. När jag jobbade som lärare använde jag ofta  bildspråk för att tillsammans med eleverna skapa förståelse för att allt inte är enkelt lära sig och att vi kan göra olika val i hur vi angriper ett problem, vilket i sin tur får olika effekter. Otaliga är de streckgubbar som jag har ritat för att illustrera berget av problem och hur man kan ta sig till toppen. Otaliga är de streckgubbar som har trillat ner i lärandegropen där frustrationen är stor för att man inte kommer vidare. Vi har tillsammans funderat på hur man kan ta sig upp och gropen och hur det känns när man lyckas. Jag tycker att de samtalen i grupp och enskilt har varit förutsättningar för att ge alla möjligheter att lyckas.

Det är väldigt många barn som jag genom åren har mött som har tänkt – ”jag är dålig på ..” Framförallt matte. Det största hindret för att lyckas lära sig nytt sitter i en föreställning om att man inte kan.

– Ett barn ska inte tänka att ”jag är dålig på matte”. I stället ska man se på sin matematikförmåga som något förändringsbart som bara handlar om att ge det mer tid. Att säga till ett barn att ”du är svag” skickar signaler om att det är något som inte går att påverka.

Det är först under de senaste åren som man har sett hur viktigt det är att få barnen själva att tro på förändring, och få dem att förstå hur påverkningsbar deras hjärna är. Forskarna kallar det även för ”flexible mindset”, eller ”dynamisk inställning” på svenska.(Ur artikeln, länk i inledningen)

På senare år har bland annat Carol S Dweck bok slagit igenom där hon skriver om mindset. ”Talanger och förmågor kan utvecklas med hjälp av ansträngning, bra undervisning och ihärdighet.” Står det på baksidan av hennes bok. Men som med allt behöver det omsättas och funderas över för att inte bli en modell utan sammanhang och som omsätts direkt av. Jag har för mig att hon själv också har lyft fram när hon har sett hur tankarna om mindset har tagits emot – det är inte en modell, det är förhållningssätt man behöver fundera över och vara medveten om.

Det glädjer mig ändå väldigt att boken och ovan nämnda artikel publiceras för då kan vi börja prata om detta. Prata om hur vi alla som jobbar tillsammans med barn och elever kan förändrar vårt språkbruk och kanske börja lägga fokus på hur vi pratar om lärande och vad som behövs i vår  undervisning och i mötet med enskilda elever.

Ofta har jag hört ett språkbruk som handlar om att ”Hen är svag, De försöker ju inte, Hur ska jag få dem att nå målen när de inte är motiverade? Dagens elever kan inte anstränga sig. De försöker ju inte ens.” Tänk, vad skulle hända om vi vänder på det? Om vi börjar titta på hur vi gör för att bemöta t ex oviljan att anstränga sig.  Vad beror den på? Har någon frågat? Jag upptäckte att många gånger berodde ovilja att anstränga sig på rädsla för att misslyckas eller så berodde oviljan att anstränga sig på precis det som står i artikeln, det är ingen idé för jag är svag i t ex matte. Den största utmaningen mötte jag  just i matematik när jag tog emot elever i årskurs 4. Många gånger var självbilden klar – jag kan inte matte. Jag är inte smart. Det är ett hårt jobb för eleven att förändra självbilden, men så viktigt. Ett sätt att förändra självbilden är att få redskap till att angripa problem i matematik och visa på att ”misslyckas är ett steg i att lyckas” och att det är så man lär sig. Tålamod och uthållighet är viktiga faktorer för att lära sig. De kan man dessutom träna upp.

Hur kan man göra då? För egen del har jag använt bildspråk med hjälp av mina streckgubbar på tavlan, jämförelser med idrottsutövare som når framgång och uttryck som beskriver att det krävs ansträngning och ett och annat misslyckande för att lyckas. Klassen gemensamt har börjat använda uttryck som ett led i att hela gruppen skapar en gemensam förståelse för att lärande, till exempel vid ett tillfälle tog hela gruppen ett stort mentalt kliv när vi hittade Edisons citat:

Edison

Eller gruppen som konstaterade ”Ibland är det skitjobbigt att lära sig, men det är alltid väldigt, väldigt roligt att kunna!”

Kunskaperna då, tänker kanske någon som läst så här lång. Det går ju inte att lägga tid på sådant! Min åsikt är att det är en förutsättning för att eleverna ska lyckas. Men det är inte motsättning. Det är kunskaperna som är i fokus! Det är dem vi utgår ifrån och de här metasamtalen om lärande ingår och stärker de kunskaperna som ska förstås.

Det är ingen motsättning tänker jag, kanske är det så att den största motsättningen som i så fall finns är eventuell ovilja från vuxenvärlden vad det gäller insikten om att vända tanken och titta på hur man själv och arbetslaget kan förhålla sig annorlunda. Genom att förhålla sig annorlunda kan vi kanske lättare komma åt och nå fram till dem som vi anser inte anstränger sig och är motiverade  vilket kan  ge eleverna ännu bättre förutsättningar för lärande. Här tror jag att man behöver jobba tillsammans i arbetslag för att stötta varandra och hjälpas åt att vända tanken och fokus från dem till oss.Vi gjorde det i det arbetslag som jag senast ingick i. När vi började titta på vårt förhållningssätt i olika frågor och tillsammans hitta framgångsfaktorer upplevde vi att vår arbetsmiljö blev lugnare och vi starkare. Vi var inte så ensamma i att förändra synen på inlärning både hos oss själva och hos eleverna. För även när vi vuxna tränar på saker och lyckas, känns det som att vinna VM, om det är att förändra förhållningssätt eller att lära in ny kunskap!

sketches-5
Citat från A 7 år

Det finns många filmer på det här temat och som kan vara något att utgå ifrån i samtalet med kollegor och elever:

Hur får man barn att läsa läxor?

Kraften i att tro att du  kan bli bättre

Growth Mindset for students del 1/5 

Orka plugga – många bra filmer med olika tema

The Learning Challenge with James Nottingham

Inspiration – bilder och filmer  på bloggen Kimstudies.com

Obvious to you. Amazing to others. – by Derek Sivers

Pedagogiska samtal – vilka spår kan man se?

Under hösten har vi haft två bokcirklar igång på vår skola. Den ena boken vi läste var Greppa språket, vilket all personal jobbat med och pratat om på våra arbetslagsmöten. Den andra bokencirkeln har varit för alla som undervisar i F-6 på vår skola. Vi har alla läst Göran Svanelids bok De fem förmågorna för att sedan mötas kring frågeställningar som jag tillsammans med mina förstelärarkollegor har satt ihop. Frågorna har inneburit att titta på sin egen praktik, diskutera olika tankar från boken och dela med sig av det som sker i var och ens klassrum samt funderat över för och nackdelar med The big five som modell. Vi har haft fyra tillfällen tillsammans.

Det har varit väldigt intressanta diskussioner och samtidigt har vi fått titta in i varandras praktiker, fått ta del av lite nya tankar från boken men också kopplat på forskning som handlar om digital läsning. När vi pratade om procedur förmågan passade jag på att visa på vad Maria Rasmusson hade sett i sin avhandling. Jag kopplade även på erfarenheter från mitt klassrum utifrån tankar från avhandlingen.

Genom åren har vi haft många konferenser av olika slag där vi har jobbat med gemensamma uppgifter, pratat bedömning, kunskapskrav och språkutvecklande arbetssätt osv. En svaghet i detta arbetet är att vi allt för sällan har följt upp effekterna av arbetet vi har gjort. När vi har jobbat klart lämnar vi det vi har jobbat med och utgår från att något skett i mötet mellan varandra. Den här gången ville jag inte falla in i mönstret igen. Jag var nyfiken på om man kunde se spår i någons arbete efter de konferenser vi har haft.

När jag mötte en kollega som jobbar tillsammans med elever i förskoleklassen blev jag påmind om mina tankar kring uppföljning. Hon berättade om en stund som gruppen har tillsammans varje dag där de ibland  pratar om vad de har gjort och vad de har lärt sig. Hon berättade att numera hade de samtalen om vad de har jobbat med en kort stund varje dag, istället för då och då, och pratar då om vad de hade lärt sig eller fått träna mer på under dagen. 6-åringarna hade massor att berätta.

IMG_8561IMG_8560

För att det skulle bli synligt för alla d vs elever, lärare och föräldrar hade de nu börjat skriva ner det som sades. Allt lärande samlades i en pärm som ligger tillgänglig för alla som kommer in i klassrummet.

Jag frågade vad det var som gjorde att hon hade börjat jobba med att synliggöra lärandet mer systematiskt. Svaret på det var att när vi hade våra möten fick hon inspiration till att hjälpa eleverna att få syn på vad man har lärt sig, och hon visste att åldern inte spelar någon roll för alla kan sätta ord på sitt lärande om de får chansen.  Vilket blev väldigt tydligt. Den här stunden blev också tillfälle till samtal om att ibland får man jobba väldigt hårt för att lära sig något men ibland går det lättare. Att lära kan innebära att man repetera och ”sätter fast kunskaperna hårdare”. Just insikt om att lära är något som ofta kräver ansträngning är något som vi alla vill att eleverna ska få med sig för att klara de utmaningarna som man möter.

Jag började letade efter fler spår av våra diskussioner och träffade på mina andra kollegor som också jobbar med förskoleklass. De hade blivit inspirerade av en lärare som jobbar med de lite äldre barnen när de pratade om begrepp. Numera samlar de också begrepp i en egen begreppsbok i matematik. Boken kommer fram med jämna mellanrum och varje gång bläddrar barnen igenom den – ”ja, just det! Så hette det! Det kan jag nu!” kan det låta i rummet under tiden.

IMG_8578IMG_8580

Tänk att börja förstå att man kan vara medveten om sitt lärande och att det kan krävas en hel del ansträngning för att klara olika uppgifter. Tänk att få insikten om att jobbet leder till ett resultat.Tänk att tidigt få ta del av ord och begrepp, som kan vara svåra och ta tid att förstå men om ett frö sås i förskoleklassen är sannolikheten väldigt stor att det blommar för fullt efter några år.

Vad mycket de här eleverna kommer att få med sig när de har  insikten om vad det innebär att lära, har exempel på strategier som man kan använda och har mött pedagoger som ser att det är möjligt att jobba så här tillsammans med elever i förskoleklassen. Den handlingen säger något mer än själv orden tycker jag. Det visar på stor tilltro till elevers förmåga oavsett ålder!

Vad är skillnaden före och efter våra pedagogiska möten frågade jag. ”Den stora skillnaden är att det vi har valt att göra har vi valt att göra med en större medvetenhet om vad och varför” blev svaret. Jag tänker att genom att vi blir med medvetna om varför vi gör det vi gör, så blir det kanske färre uppgifter för barnen men uppgifterna är tydligare och mer förankrade i våra mål. När vi dessutom får en bild av varandras arbete och möts för att skapa ett gemensamt språk skapar vi samtidigt en röd tråd för eleverna. De får bättre förutsättningar att förstå skolkoden genom att de får träna så länge och mycket som det kan behövas för att knäcka koden.  Tillsammans ger vi eleverna bra förutsättningar att lyckas nå de mål som finns, som kan vara svåra att nå om man inte får träna förrän det är dags att bedöma arbetet mot kunskapskraven i år 6.

Uppföljning är viktigt. Här kan vi synliggöra att vi själva lär oss av varandra precis som vi många gånger vill att eleverna ska göra. Vi kan också synliggöra det som inte har fungerat och titta med kritiska ögon på det vi har gjort för att lära mer inför nästa tillfälle. Vi lär och utvecklar undervisningen tillsammans – det tror jag gör jobbet både roligare och lättare eftersom man inte är ensam med sina utmaningar och möjligheter!

Ett gemensamt språk

En viktig pusselbit i mitt klassrum är att vi skapar ett gemensamt språk. Ett språk om det vi gör och som alla har samma förståelse för. Vi pratar till exempel om förklara och förtydliga i texter, strategier i matematik och två stjärnor och en önskan i responsarbete. Vi pratar om att angripa problem och använder en bild av ett berg som gemensam referenspunkt. Ska man ta sig till toppen behöver man en strategi osv. Det här gör att det byggs broar för förståelse.

Det behövs mellan oss lärare också tänker jag. Ett språk där ord och begrepp har en innebörd som man kan relatera till. Allt för att vi ska kunna prata om det som är god undervisning och vilka delar som behövs i undervisningen för att eleverna ska ges förutsättningar att nå målen.

Under de senaste åren har allt fler sådana möjligheter skapats. Idag pratar vi om läsfixare, språkutvecklande arbetssätt, The big five, bedömning för lärande/formativ bedömning, entreprenöriellt lärande och flippat klassrum. Och allt fler kan relatera till vad det innebär.

Det gör att vi får en gemensam grund att stå på. Ett gemensamt språk att mötas kring. Det skulle kunna liknas vid en tärning där varje sida representerar ett perspektiv på undervisning och lärande. De olika delarna kan ses som metoder för undervisning. Men de skulle också kunna ses som pusselbitar i den komplexa helhet som undervisning är.

Jag har haft svårt att formulera min praktiska teori, det jag gör i klassrummet och varför jag gör det till andra genom åren. Det tror jag beror på att det är så många delar som samspelar och det är ett komplext samspel, och jag har inte haft ord som varit vedertagna begrepp på det jag gjort. För i min praktik är allt så sammanvävt. Jag vill se det som en helhet där olika delar samspelar och bygger en god undervisning. När jag för ett antal år sedan började läsa igen så insåg jag att det fanns forskning och därmed ord och begrepp som beskrev det jag hade upptäckt i klassrummet. Att framåt syftade och specificerad respons gav bra utveckling för lärande till exempel. Formativ bedömning satte ord på det.
När vi började jobba med lgr 11 som referensskola och hade synpunkter på den så insåg jag att det fanns många beröringspunkter mellan ämnena. När jag mötte The big 5 var det en stor hjälp att jobba med det för att uttrycka och kommunicera det jag hade sett spår av. Både tillsammans med elever, kollegor och föräldrar. Plötsligt fanns det ord att använda och mötas kring tack vare Göran Svanelids arbete.
Arbetet med Lgr 11 gjorde att jag insåg att jag behövde förändra min undervisning ordentligt, framförallt i svenska, om mina elever skulle ha någon möjlighet att nå målen. Där startade en resa mot skrivutveckling tillsammans med en forskare. Efter mycket arbete med texttyper och då framförallt argumenterande texter där det fanns ord att använda för att skapa ett gemensamt språk med eleverna ledde det vidare till ett behov att fördjupa mig i lässtrategier. Jag hittade Westlund, Liedberg och flera andra som skrivit om lässtrategier. Tillsammans blev det en grund för olika lässtrategier jag kunde använda. Och ganska snart såg jag läsfixare överallt på sociala medier. De var tydliga bilder på det jag tidigare tagit del av. Det gjorde det ännu lättare att prata om lässtrategier för att så många fler pratade samma språk. Ett gemensamt språk skapades. Ett språk som kan kan användas tillsammans med kollegor men också tillsammans med elever och föräldrar.

Jag kan se en enorm vinst i det här för det skapar ett professionellt språk som vi så väl behöver. Jag är bara en av tusentals lärare som säkerligen gjort och skaffat sig precis samma erfarenheter i sitt eget klassrum som jag beskrivit ovan.

Mitt stora dilemma har varit och kan ibland fortfarande vara att kommunicera det. För när jag tänker undervisning så samspelar alla dessa delar och några till! Teorier om lärande som finns som stabil grund, hur entreprenöriella förmågor lyfts och får utrymme, att skapa ett lärande klassrumsklimat där vi alla – elever och jag är delaktiga och ansvariga och sist men inte minst de digitala redskapen och tankar kring det. Jag har svårt att plocka ut en del. Därför är jag full av beundran för människor som fixar det. Som kan beskriva sitt klassrum utifrån läsfixare, språkutvecklande arbetssätt eller flippat klassrum.  De utgår från ett område och beskriver sin undervisning utifrån den. Jag tycker att jag kan se att de har med många av pusselbitarna jag har beskrivit men med olika utgångspunkter.

Där är den stora vinsten i att sharing is caring är så stort och självklart i det utvidgade kollegiet. Det leder till inspiration men i mitt fall också mycket reflektion. reflektion kring delar och helhet.

Jag hamnade i en intressant disk på twitter på temat.

20140728-210522-75922050.jpg

Jag tror att det är väldigt viktigt att de olika delarna som sedan kan bygga en god undervisning lyfts fram så att allt fler får ta del och inspireras. Men jag tror också det är viktigt att man lyfter diskussionen till att se helheten. Det är annars lätt att en metod blir den enda metoden och lösningen på allt. Så enkelt är det nog inte, tyvärr.

Jag tror att när vi nu har börjat bygga ett professionellt och gemensamt språk så kan vi prata om god undervisning som Anna Kaya var inne på. För det är nog dags att fördjupa diskussionen för att utveckla undervisningen vidare. Och prata om god undervisning. För det är dit vi alla väl vill nå?

Ett gemensamt språk kring vår profession gör att vi har lättare att mötas tänker jag. Kan vi mötas kan vi också lära av varandra. Och då är lärandet i fokus! Min utmaning blir att fortsätta sätta ord på den komplexa verksamhet som undervisning är. Jag vill inte släppa taget om den helhet jag ser som viktig och nödvändig i mitt klassrum. Jag ska däremot försöka bli bättre på att sätta ord på komplexiteten. För att lärandet ska hamna i fokus behöver jag alla pusselbitarna som hjälper mig att skapa en god undervisning.

Jag hoppas att vi kan hjälpas åt med att växla perspektiv mellan helhet och delar för att på så sätt inspirera varandra till att utveckla vår undervisning – ytterligare!

 

Almedalen ur en lärares perspektiv del 2

Det allra sista inlägget om dagarna i Visby handlar om allt det andra! De tidigare inläggen handlade om Teachmeetet som anordnades av engagerade pedagoger och om mer skolpolitiska tankar. Nu kommer resten…

Almedalen bjöd på 3508 olika event inom områden som utbildning, miljö, sjukvård, media och mycket mycket mer! Det var inte lätt att sortera ut och välja, men det blev fokus skola för min del. Förutom att gå på seminarium var det även en behållning i att vimla runt, lyssna på politiska tal och hinna ta en fika med både nya och gamla bekanta. Det blev många samtal och intressanta möten under dagarna jag var där.

Förutom seminarium med skolpolitiska inriktning så var jag på ett och annat intressant event till. Teachmeet där lärare delade med sig av pedagogiska hur direkt hämtat från det egna klassrummet. Det skrev jag om i ett tidigare inlägg.

Jag var på ett seminarium som handlade om projektet En läsande klass. Det var tre olika seminarier med lite olika inriktning. Det jag var på hette: Elevers läsförståelse fortsätter att  minska. Vad kan lärarna göra åt det? Det var ett samtal i panelformat där frågorna handlade om klassrummet och förutsättningar för att göra ett jobb som leder till att läsförståelsen ökar. I panelen satt Martin Widmark som är initiativtagaren till projektet En läsande klass samt författare och lärare, läraren Malin Gonzalez och tre representanter från fackförbunden. Matz Nilsson, Eva-Lis Sirén och Anders Elmgren. Samtalet handlade tillslut om lärares arbetsbelastning och vad som kan göras åt det där de nationella proven är den del som tar mycket tid. Men det handlade också om hur man kan jobba för att öka läsförståelsen. Hur  – undervisning brukar jag kalla det. Hur man kan tänka för att lära sig saker och hur man kan använda det. Läsförståelsestrategierna är ett ”hur”. En intressant sak som kom upp var oron för att det blir en modell som genomförs utan eftertanke och utan att medvetandegöra eleverna om vad det är de gör och lär sig. Den oron lyfte Barbro Westlund som satt med i publiken. Det är utifrån hennes bok om olika lässtrategier som projektet har tagit sin utgångspunkt. Oron är värd att fundera över. Som alla modeller som finns så krävs det av pedagogen att det blir medvetet och genomtänkt för att eleverna ska lyckas lära och för att det ska fungera väl här behöver man inte bara känna till strategierna utan även teorierna bakom. Marin Widmarks svar på det var att det är bättre att det görs något, än inget alls! Det har han en helt klar poäng i men det är värt att påminna om tankarna bakom.

Det var väldigt många event som var stöpta i samma form. En panel som satt längst fram och svarade på frågor ur olika perspektiv. Men det fanns det några event som stack ut och var på ett annat sätt. Idrottensdag innebar t ex att det var fullt med idrottsaktiviteter i parken. Föreningen JAG fanns med  och höll i flera event. De lyfte fram sina medlemmar som har de allra största funktionsnedsättningarna. Det gjorde de genom att hålla event men också genom att finnas med runt om i Almedalen men t-shirts där det stod JAG på. De syntes och det var fantastiskt bra. Genom aktiviteter kom budskapen fram.

Vi, #Skolvåren, valde att bjuda in till Walk n’Talk och det var en variant av event som inte var som alla andra. Det innebar att de som kom gick två och två en promenad och under promenaden samtalades det med utgångspunkt från en fråga de fått. Därefter sammanfattade vi samtalet genom att filma eller skriva ner tankarna. Det blev så intressanta samtal. Många fortsatte en lång stund efter promenaden var slut. Visitkort utbyttes och nya möjligheter skapades. Många beskrev det som en energi kick och bästa betyget var nog sällskapet som gick fel väg för att de var så uppslukade av det pågående samtalet. I möten händer det något!walk

Jag har fått träffa väldigt många twänner i Almedalen. Människor som jag har följt och småpratat eller pratat väldigt mycket med på Twitter fick jag äntligen träffa och prata mer med. Det har varit en stor och mycket uppskattad extra bonus den här veckan.

Jag tror att Almedalen kommer vara med i tankarna ett bra tag framöver. Det tar ett tag för alla intryck att falla på plats. Jag är väldigt glad över att jag åkte dit. Att få se ”cirkusen” på nära håll och få ta del av allt som fanns att välja på.(även om det var grymt svårt) Har du inte varit där kan jag varm rekommendera att ta några dagar av sommaren och ta del av det otroliga utbudet, atmosfären och alla möten som möjliggörs.

Jag är så nöjd!

Almedalen ur en lärares perspektiv

Efter 4 intensiva dagar lämnade jag Visby och Almedalen. Jag är överfylld av intryck. Det har varit dagar av möten, samtal, inspiration och fascination. Det här blir det första av flera inlägg. Eller i alla fall minst två!

Jag är fascinerad och imponerad över Almedalen som koncept. Almedalen är så mycket mer än politikerna på stora scenen i Almedalsparken. Det är en bild av hur otroligt många människor som är engagerade i olika frågor. Intresseorganisationer som lyfter fram sina frågor och gör dem synliga. Det finns så många frågor att lyfta fram! Det jag har hunnit se är en liten, liten bråkdel. Jag fascineras också över tillgängligheten hos våra politiker. I vimlet på gatorna möter man skolpolitiska talespersoner, partiledare och till och med vår statsminister. Hela Visby andas ett tillåtande klimat. Det är ok att stiga fram och hälsa. Byta några ord och sedan hasta vidare. Det är så man gör! Och det är klart, att det handlar mycket om att nätverka, lyfta sina frågor och skapa kontakter för framtiden. Det är spelets regler. Tillgängligheten gör att människor från olika delar i samhället kan mötas. Unikt tänker jag.

Det erbjuds en enorm mängd seminarium. Många är stöpta i samma form. En panel är inbjuden och debatterar och vänder på någon fråga ur olika perspektiv. Det fanns 3508 olika event att välja på. Jag har valt att rikta in mig på skolan under de här dagarna. De seminarierna jag har besökt har varit väldigt bra. Lärarförbundet har haft frukostseminarium och jag besökte två av dem. De finns att titta på här. I måndags handlade det om Slaget om skolan – men vad är konflikten?

20140705-211724-76644342.jpg

Rektors roll för att lyfta skolan lyftes fram väldigt bra i det här seminariet. Men också att förutsättningar behöver ges.

På tisdagsmorgonen var det debatt om skolan med Jan Björklund, Gustav Fridolin, Tomas Tobe’ och Ibrahim Baylan. Karin Adelsköld var en riktigt bra moderator. Humorinslagen i debatten gjorde att det lyfte. Även den finns att titta på. Det som faktiskt kom upp flera gånger var att ”samarbete över partigränser behövs”, sluta svartmåla skolan och lyft goda exempel – utan att förminska de problem som finns. Jan Björklund sa att det är dags att sluta bråka om det vi är överens om och istället debattera det vi inte är överens om. De är överens om mycket. Men inte betygen till exempel.

debatt

Eva-Lis Sire’n, Lärarförbundets ordförande lyfte fram lärarlönerna, lärares status och den enorma brist på lärare som väntar runt hörnet. Frågan var vad politiker tänker göra åt det. Det återstår att se. Önskar att det kommer fram till något som är hållbart och inte bara sträcker sig fram till nästa val. Skolan är för viktig för det!

Skolledarförbundet presenterade 4 punkter på sitt seminarium, som de vill lyfta för att utveckla skola. Ett valmanifest.
– lönen
– gränslöst arbete
– tillit och förtroende, ansvar och befogenheter
– pedagogiskt ledarskap i fokus

De pratade mycket om styrkedjan. Alla delar i systemet behöver ta sitt ansvar och samverka. Förtroendet är lågt mellan skolpolitiker och rektorer. Det är allvarligt. Arbetssituationen också. Skolledarens jobbar långt utöver avtal och gränserna för vad som är arbete och fritid har suddats ut. När man brinner för jobbet och uppdraget är omfattande blir det svårt att behålla rimliga arbetstider lägger man sedan till att kraven på tillgänglighet är höga då blir det gränslöst. Här finns det väldigt många likheter med lärarjobbet! Som en del i styrkedjan, den delen som finns närmast eleven så ser jag att precis de punkter som Skolledarförbundet vill ge sina meddlemmar är av största vikt för att det ska ges bättre förutsättningar för lärare med. Framförallt då pedagogiskt ledarskap och tillit! Men även den gränslösa arbetet som vi befinner oss i varje dag. Frågan är vilka lösningar det finns, eftersom vi behöver människor som är intresserade och engagerade i sitt jobb. Skolledarförbundet, precis som Lärarförbundet lyfter lönen som en lösning för att göra jobben mer attraktiva och samtidigt höja statusen. Det är en viktig fråga förstås men den kommer inte lösa de övriga per automatik tänker jag. Ett digert jobb för dem överst i styrkedjan att lösa!

Sammanfattningsvis kan jag säga att några ord som slagit igenom i skoldebatten den här veckan är: tilltro, samarbete, passion och vision. Det ger hopp om att skolan äntligen är på väg att bli något mer än en arena för kortsiktiga och slagfärdiga retoriska löften!

Hoppas!

En mässa om lärande leder till lärande

Jag har redan skrivit ett par inlägg om mässan SETT 2014 som var under två dagar i maj. Det ena handlade om vad jag direkt tog med mig in i klassrummet och det andra handlade om reflektion om kollegialt lärande utifrån de möten som skett. Ett tecken på att det var en bra mässa måste vara all den text som sedan skrivits. Här kommer en till! Dagarna gav inspiration, nya tankar och massor av energi att fortsätta arbetet som är påbörjat. Men också mod att våga. Det här inlägget kommer att handla om de föreläsningar som jag tog del av och de tankar och idéer som jag tog med mig från dem.

Entreprenöreillt_lärande_OnsdIntressant att lyssna på hur man kan jobba med en verklig mottagare. Det jag tog med mig var inspiration till att jobba ännu mer utåtriktat och att se möjligheter till fler kontakter runt om i världen t ex med Mystery skype. Jag fick även inspiration till att börja jobba med att göra poddradio som ett sätt att använda digitala verktyg som lärande redskap.

Bedömning_för_lärande

En väldigt bra påminnelse om vad bedömning för lärande är. Det var många exempel från gymnasiet och det är så interssant att det spelar ingen roll för tänket och förhållningssättet är det samma oavsett vilka åldrar man jobbar med. Att få eleverna att göra kunskapen till sin egen. Jag tänker mig ofta mitt uppdrag som att bygga en bro. Det behövs bygga en bro av gemensamt språk och ”hur kunskap” för att eleven ska få möjlighet att använda sig av bron. När eleverna kan göra det kan de också lättare att förstå kvaliteterna som förväntas att de ska kunna visa. ”Om läraren bara springer på det centrala innehållet så springer läraren ifrån eleverna” sa Anders Holmgren och det tyckte jag var en bra formulering som är väl värd att påminna sig om. Om eleverna får chansen att sätta ord på vad som är kvalitet då kan de också äga sin egen utveckling och kan då lättare förstå vad som är nästa steg. Det gör att matriser lätt blir ett hinder och därför bäst används summativt. En intressant tanke som jag också har funderat en hel del på i min vardag med elever i mellanåren. Funderar vidare på hur jag kan jobba för att eleverna ska få fler tillfällen att sätta ord på kvaliteterna i det de gör – så att de på riktigt äger sin utveckling.

 

Kulor_i_hjärtat

En fantastiskt inspirerande föreläsning om att använda digitala verktyg för att utveckla lärandet och angripa våra kunskapskrav. De hade jobbat med att läsa text, skriva eget kortskrivande för att sedan gestalta det med film. Det ska jag prova med mina elever. Att kombinera bild och text för att förstärka ett budskap har jag tyckt varit en utmaning att få in i ett naturligt sammanhang. Här fick jag redskapet till att komma igång!

Malin_Larsson

Malin Larsson har verkligen hittat ett sätt att göra sitt klassrum synligt för alla. Eleverna får naturliga mottagare till sitt arbete genom bland annat sociala medier. Det blir också ett sätt att göra det synligt för föräldrar tänker jag. Jag gillar den här transparanta tanken och det är det jag har tänkt när jag jobbar med min klassblogg. Det som Malin tillfört som är extra bra är att hitta ett sätt i det flippade klassrummet som gör att det inte bara är hennes röst som kommer fram utan även elevernas. Det är riktigt bra tycker jag. Jag tog direkt med mig föreläsningen in i mitt klassrum dagen efter jag kom hem. Dessutom gör Malin väldigt snygga flippade filmer som inspirerade mig till att jobba vidare med det! Vilket i sin tur gör arbete så mycket roligare tycker jag!

Elza_Dunkels

Elzas föreläsning utmanade tankarna ordentligt och det gillar jag. Har ni inte lyssnat på Elza någon gång kan jag varmt rekommendera att göra det. Det är bra att få tänka till lite. En del av föreläsningen handlade om den öppenheten som förstärks via nätet. När vi sitter bakom en skärm får vi inte reaktion direkt och har inte tränat på att läsa av de koder som sker på nätet jämfört med t ex kroppsspråk som sker i samma sekund i det fysiska rummet. Reaktionerna kommer senare och det gör att vi flyttar fram gränserna hela tiden, både de positiva och de negativa. Det här tyckte jag var precis ett sådant redskap som jag har saknat i samtalet om nätet som arena att mötas på. Det är något att tänka på och förhålla sig till. Både vuxna och barn tänker jag.

Sist men inte minst så lyssnade jag även till vår utbildningsminister Jan Björklund. Det var en intressant stund. Det krävdes en mässa för skolfolk för att det verkligen skulle komma fram att vi som jobbar i skolan är viktiga.Det är lärarnas kompetens som är avgörandet. Det kan jag naturligtvis bara hålla med om. Det kan tänkas uppenbart men jag har saknat det i debatten om skolan. Debatten handlar mest om vems fel allt är. I den här utfrågningen kom det även fram att det hade varit en hel del reformer och alla blev inte bra. Exemplet som Björklund gav då var administrationen. För egen del kan jag se en och annan reform som kanske har skadat skolan mer än vad administrationen har gjort som t ex det fria skolvalet bland annat. Tidigare betyg är också ett beslut som jag kan ifrågasätta. Jan Björklund var även inne på att insatta skolledare är viktiga för att höja lärarnas digitala kompetens. Insatta skolledare är viktiga i alla sammanhang tänker jag. Vi behöver alla ta vårt ansvar i den rollen vi har om vi ska lyfta skolan. Fokus mot vart vi ska behöver vi alla. Varför fattar vi de beslut vi gör och vart vill vi att de besluten ska leda. Tillsammans är vi alla viktiga för att lyfta skolan.

Jag tyckte det var en bra avslutning på mässan att lyssna på vår utbildningsminister. Se att det finns en människa bakom de besluten som fattas och som jag ofta funderar på vad de besluten grundar sig i.

Tänk att två dagar kan ge så fantastiskt mycket vad det gäller inspiration, bekräftelse, pepp att fortsätta och framförallt mod att våga utveckla vidare. Skulle önskat att någon mer från min skola hade varit med och fått ta del av allt fantastiskt som erbjöds så att man även på hemmaplan hade haft någon att dela det med. Det kanske kan bli till nästa år. Håller tummarna för det! För den här mässan är väl värd att åka på – igen!

Kollegialt lärande i och utanför det fysiska rummet

Det kan inte undgått någon som finns med på sociala medier att det har varit en uppskattad mässa med många deltagare. Den här gången hade jag förmånen att få åka på den mässan – SETT 2014. Det är tyvärr inte så ofta jag kommer iväg på sådana här mässor men den här gången hade jag tur och vann resan genom en utmärkelse som årets nätspridare i Kronobergs län. Därför var jag extra uppfylld och glad för jag att fick möjligheten. Det snurrar av intryck och när det var min dag att skriva på  bloggen Läraravtryck handlade det förstås om reflektioner som startade under dagarna på mässan. Jag skrev om det här…..

Det har och kommer att skrivas massor om dessa två dagar från många, så även från mig! Jag tog direkt med mig tankar in i klassrummet när jag kom tillbaka till skolan dagen efter. Och jag ska försöka sammanfatta mina upplevelser av föreläsningarna och vad jag har tagit med mig från dem i ett kommande inlägg. Men dagarna i Stockholm satte även igång reflektioner kring skola och skolutveckling som jag tänkte skriva om.

Fröken Ann gjorde en väldigt bra och omfattande reflektion av dag två där hon hade hört mycket om skolutveckling. I hennes reflektion finns mycket som jag känner igen. För det jag upplevde på mässan under två dagar är känslan av att det sker så otroligt mycket bra i skolsverige. Det finns en sådan kraft och styrka som borde kunna sprida sig ännu mer för att vi ute på våra arbetsplatser ska orka och våga utveckla vidare föra att alla elever ska få lyckas.

Fröken Ann skrev bland annat:

Något som alltid lyfts fram för att förändring i skolan ska lyckas är ledningens roll. På senaste tiden har det lyfts fram som en framgångsfaktor för att lyckas med digitaliseringen av skolan, av både rapporter som Unos Uno och Digitaliseringskommissionens betänkande samt av enskilda personer som Edward Jensinger, som själv har stor erfarenhet av detta. Även Bjuvs kommun och Carina Leffler lyfte detta med det fantastiska citatet:

Hur vi fungerar i en ledningsgrupp är, vare sig vi vill eller inte, normbildande för hur verksamheten fungerar.

Och här är vi då tillbaka till att barn inte gör som vi säger, de gör som vi gör. Och det gäller inte bara barn. Precis som jag skrev ovan, att lärarna ska använda formativ bedömning med varandra och inte bara med eleverna, så måste en ledningsgrupp arbeta på det sätt som de vill att sina anställda ska arbeta. En lärare blir aldrig bättre än sin ledare! Och en skola blir aldrig bättre än sitt skolsystem!

Jag håller med om att vi behöver jobba med formativ bedömning i hela processen, inte bara inne i klassrummet gentemot eleverna. Jag tänker att ett formativt förhållningssätt är ett arbetssätt som skulle vara bra för alla, oavsett var i skolsystemet man befinner sig. Vart är vi? Vart ska vi? Vad är nästa steg? Gör vi rätt saker i förhållande till målen och vad kan jag själv förändra? Att ständigt ställa sig frågorna gör att man kan zooma in och zooma ut för att på så sätt behålla riktningen och samtidigt granska det man gör.

Kollegialt lärande blir en väldigt viktig faktor i det. Men jag tror att man behöver vidga det begreppet utanför det fysiska rummet. I mötet med andra kan man lära och tänka tillsammans kring olika frågor för att hitta vad man själv står. Eftersom förändringen faktiskt börjar i en själv. Ser vi det kollegiala lärandet som något större än det som enbart sker på varje enskild arbetsplats får vi in fler röster och undviker då att endast gräva där vi står. Att gräva där vi står är säkert en guldgruva om det är en bra plats att gräva på. Vill man få in fler tankar och röster behövs det litteratur, föreläsningar och möten tänker jag.

Det är bland annat mötena som jag tar med mig från mässan. Det var som att träffa redan välkända vänner trots att det var första gången vi sågs. Det som slog mig där och då var att det är sådan enorm kraft i det. En enorm kraft att ha ett sådan stort kollegium med så många kompetenser och styrkor. Det som blev så tydligt var att det inte längre krävs ett fysiskt rum för att lärande i mötet med andra ska ske. Eftersom  det var inte där på mässan det startade, utan det kollegiala lärande som sker varje dag på sociala medier var starten.  Det uppstår möten och utbyte av tankar som sedan leder till något spännande.  #skolvåren och Läraravtryck är bara två exempel på det. Dessa möten gör att många, många röster finns med i samarbetet  i det fysiska rummet och det gör att beprövad erfarenhet får en ännu vidare betydelse för att det är så många som har varit med och prövat tänker jag.

Kom och tänka på att jag läste en intressant tanke av en rektor

Global teachers (should) care about education as a whole, as well as their school and their classroom.  I just want to iterate that if the person only looks at sharing and learning globally, but cannot connect with those in their classroom or school, I would not consider them a “global teacher”.  They just know that we are better when we work together, not just taking, but contributing.  They know what they share makes a difference for others, as well as knowing what they learn from others makes a difference for their school and students.

Om vi fortsätter att inspirera varandra genom att dela med oss av möjligheter på alla nivåer i skolsystemet  – då kan det bli ett lyft på alla skolor och all den kraft som fanns på mässan kan att nå ut till så oändligt många fler som kan få energi att utveckla vidare. Eller varför inte mod att påbörja en förändring!

Skolpolitiker på besök

Det händer massor av bra saker varje dag i skolans värld. Precis som det händer massor av bra saker i politikens värld varje dag, skulle jag tro. Eftersom jag inte befinner mig i den vardagen kan jag den bara utifrån vad jag läser om och ser på nyheterna. Jag kan vara med och påverka vad fjärde år när det är dags för val och vet hur vår demokratiska struktur är uppbyggd, det är den kunskapen jag har vad det gäller politiker och deras vardag. Politiker och pedagoger är viktiga på skolarenan där vi har olika uppdrag men vi behövs – för att tillsammans skapa en skola idag och för framtiden. Därför är det så viktigt att mötas tycker jag.

I veckan hade jag förmånen att ha besök hela dagen av en av våra skolpolitiker. Ett väldig bra initiativ som gjorde att vi, politiker och pedagog, fick inblick i varandras vardag. Eleverna fick chansen att få veta mer om hur en politiker jobbar och om det är ett roligt jobb. De hade förberett en hel del frågor som de ville veta mer om. Det blev också en bra ingång till att starta arbetet med kunskapskravet i samhällskunskap:

Eleven har mycket goda kunskaper om olika samhällsstrukturer. Eleven visar det genom att undersöka hur sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer i samhället är uppbyggda och fungerar och beskriver då komplexa samband inom olika samhällsstrukturer. I beskrivningarna kan eleven använda begrepp på ett väl fungerande sätt. Eleven kan utifrån något givet exempel föra välutvecklade och nyanserade resonemang dels om hur individer och grupper kan påverka beslut på olika nivåer, dels om förhållanden som begränsar människors möjligheter att påverka.

Samhällskunskap betyg A år 6

När eleverna gick hem för dagen hann vi med samtal om hur skolan kan utvecklas vidare. För att kunna göra det till något hållbart behöver alla som är viktiga i skolan att mötas tror jag. Mötas i samtal och inte debatter. På alla nivåer behöver vi få kunskap om varandras uppdrag och ges förutsättningar för att alla ska kunna göra sina uppdrag på allra bästa sätt. Politiker, förvaltning, skolledare och pedagoger. Tillsammans kan vi skapa en skola där lärandet är i fokus. Så att vi verkligen kan leva upp till den här meningen i vår läroplan.

Citat_läroplan

ps. Lyssnade på debatten i Agenda när jag skrev det här inlägget. Funderade då på om de politikerna har någon insikt om lärares vardag. På riktigt.

Mina tankar om nationella prov

Just nu pågår de nationella proven i många klassrum runt om i vårt land. Det är många timmar det tar att genomföra dem, rätta och sedan rapportera in minst del i varje test. På bloggen läraravtryck, där jag finns med som en av bloggarna, har vi den här veckan temat Nationella prov och vi skriver om våra tankar och erfarenheter kring det. Så här skrev jag.

Jag ansvarar inte för att några nationella prov blir gjorda och rättade i år. Förra året hade jag en år 6 och då genomförde vi nationella prov i engelska, svenska, matematik, geografi och fysik. Jag har funderat en hel del på det här med nationella prov. Från att ha varit den största försvararen och förespråkare för proven till att idag vara lite tveksam till dem. Hur har det blivit så? Jo, det handlar om det för mig väldigt viktiga syftet.

När jag började genomföra proven med mina klasser gjorde man proven i år fem. Då tyckte jag att det var ett fantastiskt redskap. Jag fick hjälp att fokusera mot målen, tipsa på sätt att skapa frågor och uppgifter där elevernas kunskaper blev synliga. Det var en hjälp att kunna rätta och bedöma både undervisningen och vilka kunskaper eleverna hade. Det hjälpte mig enormt att utveckla min egen undervisning, min bedömarkompetens och jag fick en chans att synliggöra både för mig och för eleverna vart vi stod just nu och vart vi var på väg.

Att få hjälp med allt detta och inte uppfinna alla hjul själv är något jag har uppskattat. Vetskapen om att proven var genomtänkta och utprovade gjorde att de gav en extra tyngd och hjälp åt att utveckla undervisningen mot målen. Dessutom hade vi den organisationen att jag fick jobba vidare tillsammans med eleverna. Vi kunde jobba med det som vi såg saknades. Det blev ett lärande verktyg.

Kan man inte det ändå tänker kanske du. Jo, det är klar. Alla dessa fördelar finns kvar. Varför är jag då tveksam och ibland till och med lite uppgiven?  Jag tycker att allt det jag såg som vinster och som är fördelarna med proven finns kvar. Och jag skulle vilja att det var precis det här som var syftet och tanken med proven. För det hade gjort att jag, för min del, hade tyckt att det varit värt att lägga alla timmar på att genomföra dem och rätta. För det är ett redskap i vårt gemensamma lärande.

Men det är inte bara så längre. Jag upplever det som ett kontrollverktyg. Det finns en misstro mot att jobbet ute i skolorna görs på ett bra sätt. Därför behöver det kontrolleras. In i minsta detalj, in i minsta delprov ska resultatet matas in och skickas iväg. Det är många delprov. Det tar lång tid att sitta och mata in statistik och göra ett jobb som inte leder till något lärande alls för mig och mina elever. Och jag vet inte vad det leder till? Vad användes det till? Mer än att skapa statistik över skolornas resultat ner på klassrumsnivå så att man kan jämföra med betygen och göra svarta nyheter av det sedan. Eller?

Jag har envetet försvarat de nationella proven utifrån tidigare beskrivna argument. När jag vid ett tillfälle hörde våra högt uppsatta skolpolitiker tydligt tala om att det är inte ett lärande redskap för elever och lärare, det är endast ett statistiskt underlag. Då tappade jag lite av orken. Det är många timmar vi lägger av vår tid för att skapa statistiska underlag – jag tror inte det är ett effektivt sätt att höja kvaliteten i svensk skola.

Jag skulle önska att få använda proven, i något mindre omfattning, som ett lärande redskap. Få en utvärdering på undervisningen och fortsätta stöta min bemödarkompetens mot de exempel som finns i anvisningarna. Jag skulle så gärna vilja göra proven tillsammans med eleverna som jag ska få följa ett år till, så att vi kan jobba vidare med luckor tillsammans. Ett lärande redskap – som kan bidra till att lyfta svensk skola.

Och varför inte få lite statistik på köpet. Statistik som matas in av någon som inte jobbar med undervisning. Statistik som sedan sammanställdes på kommunnivå så att huvudmannen kunde se det på övergripande nivå och arbeta för att skapa en organisation med redskap där lärande står i fokus. Då skulle de nationella proven bli ett redskap för lärande i alla delar i organisationen. Tänker jag.

Att samskapa – när en idé blir verklighet

Det går snabbt på sociala medier. Någon kläcker en intressant idé och så plötsligt blir den till verklighet.

Nu är bloggen läraravtrycket  igång och vi är 9 olika skribenter på bloggen som alla jobbar som lärare just nu. Vi kommer att skriva utifrån olika teman varje vecka. Redan nu har alla presenterat sig med var sitt inlägg.

blogg

Välkommen en att ta del av flera lärares vardag och tankar på lararavtryck.moobis.se