Det handlar om läsning

Hur gör vi för att få våra barn och ungdomar att läsa mer? I skolan jobbar vi allt mer intensivt med att få allt fler att förstå mer av de texter som läses. Vi går läslyft och vi pratar om läsförståelsestrategier. Läsningen i hemmet minskar och ska vi öka läsförståelsen behöver vi samarbeta – alla som är berörda. Skola, hem, bibliotek och alla som kan vara läsande förebilder!

Det handlar om läsning är ett program som handlar om att bokläsandet och läsförståelsen har minskat hos våra barn och ungdomar. I beskrivningen av programmet står det så här:

Bokläsandet och läsförståelsen bland unga i Sverige har minskat, trots att läsning är en avgörande faktor för hur man lyckas i samhället. Vi tar upp problemet och diskuterar hur unga kan bli bättre på att läsa. Hur kan man jobba med läsning hemma och i skolan för att öka läsförståelsen?

Jag hade den enorma förmånen att få vara en av gästerna och prata om detta viktiga ämne. Bland annat Barbro Westlund, Stefan Holm och Maria Moares delar många intressanta kunskaper.  Det är ett program som riktar sig till föräldrar och som innehåller väldigt många tips och tankar om läsning och hur man kan hjälpa sina barn till att bli läsare.

Det_handlar_om_läsning

 

Programmet Det handlar om läsning finns på urplay.se

Det är absolut ett program som man kan tipsa föräldrar om. Genom programmet kan man få råd, stöd och pepp till att läsa och prata om det lästa tillsammans med sina barn!

Boksamtal om läsupplevelse – online

Ett samtal i det utvidgade kollegiet kan leda till mycket. Den här gången ledde det till ett boksamtal mellan elever i år 3 i Helsingborg och elever i år 5 i Växjö.

Susanne och jag pratade om läsförståelse och planering av undervisning för att skapa bra förutsättningar att utveckla sin förståelse. Efter ett tag landade vi i att båda klasserna också skulle prata om läsupplevelsen. Där och då kom vi fram till att det skulle vara intressant att ta del av andra elevers läsupplevelse utanför det egna klassrummet.

Mina 5:or fick ett läsuppdrag i läxa. De skulle försöka komma in i läsflow. Läsa så länge så att tid och rum försvinner. Det var inte ett helt lätt uppdrag men det gav underlag för intressanta diskussioner om läsupplevelse när vi möttes i skolan.

När du har läst länge är det dags att fundera på frågorna:

  • Vad har du läst idag?
  • Hur gick det att läsa?
  • Vilken upplevelse gav läsningen?

Klasserna hade förberett sig inför att mötas online. Vi lärare förberedde oss och testkörde via google hangout.

IMG_8684

Vi fick ta del av många olika böcker och upplevelser av läsning under vår stund tillsammans. Engagerade och nyfikna elever som skapade värde för varandra genom att tipsa om böcker, genom att få höra om hur andra kan uppleva läsning och om gestaltande beskrivningars betydelse för läsförståelsen. Många blev sugna på nya böcker och glädjen var stor när man kände ingen en bok som man själv hade läst. Det blev många – åh jaaa, den har jag läst! under den stunden vi pratade med varandra.

Jag tyckte det var en väldigt rolig och givande stund. Tänk att få kika in i någon annans klassrum och mötas genom erfarenheter av läsning. Det här gav mersmak! Det visade sig att eleverna tyckte likadant. Kan vi inte göra detta igen! var önskemålet direkt efter att vi hade avslutat vår lektion tillsammans med 3:orna i Helsingborg!

 

Böckerna som presenterades har vi lagt upp på våra klassbloggar.

attlaratillsammans.blogspot.se  och Matematicum.moobis.se

 

 

 

Ett nytt läsår, en ny klass – en ny chans

Ett nytt läsår tillsammans men en helt ny grupp. Det är alltid lika spännande att starta ett nytt samarbete. När jag startade förra läsåret var mitt fokus på att lyssna.Jag skrev om det i ett inlägg ”Lyssna -undervisningens svåraste konst”

I pedagogisk litteratur, i föreläsningar och i diskussioner om lärande pratar man, och även jag, om att ställa de stora frågorna, de feta frågorna eller öppna frågorna. Vad vi än väljer att kalla dem så är det fokus på formuleringen av frågorna och det tror jag är en väldigt viktig del i mötet i klassrummet. Vi är där för att få eleverna att utvecklas och att ”bli varma i hjärnan” som en föreläsare jag lyssnade på för ett tag sedan sa. Då behövs det uppgifter och frågor som kräver tankeansträngning. Det jag har tänkt mycket på är att det inte pratas lika mycket om lyssnandet och den konsten som det innebär. Lyssnandet för att fånga det som verkligen sägs. I stora grupper, i mindre grupper eller i mötet med den enskilda personen. Det behöver inte vara i undervisningen det kan vara även i stunden efter. Det är många gånger som poletten har trillat ner först när jag har kommit hem. Då har jag förstått vad eleven ville säga. Förmågan att lyssna var inte på topp i det mötet.

I år tänker jag fokusera på hur jag planerar undervisningen för att alla uppgifter vi gör ska ge eleverna förutsättningar att lära det som läroplanen säger. Att alla uppgifter är riktade mot de mål som eleverna ska nå. Genom åren har jag tränat och tränat på att bli allt bättre på att hålla fokus på målen och göra uppgifter och planeringar så att eleverna verkligen ska träna på det som det är tänkt. Det är så otroligt lätt att missa målet har jag märkt. Det finns massor av bra saker att göra, massor av bra uppgifter som funkat tidigare. Vi har gjort massor av bra övningar och aktiviteter, men de stämde inte med det ”varför” som vi jobbade med just då – vilket också blev synligt när jag skulle bedöma. Det vi gjort stämde inte riktigt med det som stod i kunskapskraven! Eleverna gavs inte förutsättning att visa på det som skulle bedömas och jag fick inte förutsättningarna att göra en bedömning. Träning ger resultat och uppgifterna och förutsättningnarna för bedömning blir allt bättre och därmed lättare att göra.

Ett nytt läsår, en ny termin och därmed en ny chans. Det här läsåret ska jag göra allt jag kan för att det jag gör ska ge eleverna förutsättningar att träna och lära det som är tänkt. Jag börjar direkt på terminens första dag:

  • reflekterat skrivande – en viktig del i skrivundervisningen
  • förbereda samtal genom få tänka efter och sätta ord på sina egna tankar först
  • läsförståelsestrategier – som att förutspå vad som kan hända, leta kopplingar
  • ett gemensamt språk – ord och begrepp som handlar om ämneskunskaper, lärande och vårt gemensamma arbete

Allt i en uppgift. Jag tänker börja med att läsa boken ”Frökens nya klass”. Det är en lättläst bok som handlar om en nervös fröken som ska ta emot en klass med helt nya elever.Fröken

Boken är en lättläst bok till yngre elevere men jag är säker på att den kommer fungera tillsammans med mina 5:or med.

I boken finns det ett par ställen som passar sig väldigt bra att stanna vid och prata om kopplingar i texten. Det ska vi göra. När jag har läst boken kommer alla att få starta upp sitt skrivande i reflektionsboken utifrån frågan ”vad känns roligt/nervöst/oroligt inför en ny termin?” ”Vad hoppas du på inför det här läsåret?”

Fröken i boken tänker lite på att hon och eleverna ska förstå varandra och vad som händer om det är svårt att förstå. Det ska vi fundera på tillsammans. Utifrån – tänk själv, prata tillsammans två och två och sedan tillsammans med alla.

”Gemensamt språk. Förstå varandra. Det är viktigt. Varför? När?  Vad kan man göra om man inte förstår?”

Genom det vi gör skapar vi ett mönster som vi sedan också kan prata om. Men samtalet om det sparar jag lite!

Det här läsåret fortsätter jag slipa och förfina de öppna frågorna så att elevern blir ”varma i hjärnan”, så att jag får syn på var de är och kan jobba vidare med att ta oss till målen och samtidigt ge eleverna uppgifter som på riktigt leder dem dit – i alla lägen! En utmaning, men det ska gå!

Varmt välkommen läsåret 2015/2016!

Lära att lära – synliggöra det tillsammans med eleverna

Jag tänker att det krävs träning, väldigt mycket träning både för mig och för eleverna för att alla ska få möjlighet att nå målen. För mig handlar det om att tydliggöra målen för mig och för eleverna, att planera en undervisning som ger eleverna förutsättningar att nå målen och en undervisning som ger mig möjlighet att få syn på elevernas förmågor. Jag lär mig ständigt. Genom att jobba med ett formativt förhållningssätt som innebär att när eleverna visar mig vad de kan, visar de samtidigt mig något om min undervisning. Eleverna i sin tur tränar på att förstå begrepp och använda sina förmågor. Använda tidigare kunskaper in i nytt sammanhang, förstå uppgifter och sortera information, analysera och utveckla sina resonemang i alla ämnen. Det är en kod, en skolkod som eleven behöver mycket träning och många redskap för att få fatt i.

Vi tränade på kunskapskravet att ”föra resonemang om och värdera informationens användbarhet”. Eleverna (år 5) fick tillsammans två och två jobba med en uppgift om vattenkraftverk. Uppgiften innebar att man skulle välja ut lappar som bäst motiverade för- och emot att bygga vattenkraftverk.

.bild 4 pbild 6

Det var en uppgift som man kunde träna på inför nationella proven förra året. Eleverna jobbade på. Diskuterade, enades och skrev ner sina svar. Det kändes som en väldigt bra lektion. Här fick eleverna chansen att visa det som vi hade pratat mycket om den senaste tiden.

När jag och min kollega läste igenom svaren insåg vi att det vi hade sett på lektionen var ett fantastiskt engagemang och elever som kunde samarbeta två och två. När vi läste fick vi lära oss något mer. Vi fick veta att vi behövde fortsätta jobba med att läsa instruktioner. Träna på att läsa, stanna upp och fundera över vad det är som man ska göra samt fortsätta att träna på att läsa igenom innan man lämnar in en uppgift för att kontrollera att problemet är löst. Fortsätta att kombinera lässtrategier och problemlösningsstrategier. Vi fick också lära oss att vi behövde ha en genomgång och jobba med ett nytt exempel tillsammans. Ett exempel där eleverna kunde få träna på att sortera information och tränar på att resonera utifrån för- och nackdelar tillsammans i hela gruppen.

Så blev det. Nästa lektion startade vi med genomgång om lässtrategier och problemlösning genom att vi jobbade med en liknande uppgift tillsammans. Vi sorterade informationen och skrev upp våra resonemang. Samtidigt som vi skrev, funderade vi tillsammans med eleverna på hur vi kunde utveckla våra svar.

Efter genomgången fick samma par, samma uppgift om vattenkraft igen. Den här gången var det lika stort engagemang, lika bra samarbete men ett annat fokus på att förstå uppgiften. Det resonerades och motiverades i varje liten vrå i klassrummet. När arbetet var klart fick de tillbaka det arbetet de gjort första gången. De tittade och jämförde sina svar. Var det någon skillnad?

bild 2

Eleverna fick sedan reflektera enskilt kring sitt lärande. De skrev ner sina tankar i sina reflektionsböcker. De fick fundera över om de hade sett någon skillnad mellan sina svar på uppgiften och vad de trodde den skillnaden i så fall berodde på. De fick också fundera på om de hade lärt sig något.

Alla såg skillnad. Alla hade lärt sig något. Alla hade i den här stunden fått syn på vilken skillnad det blir när man stannar upp och sorterar informationen och sedan använder den.

Den här gången….nu fortsätter vi att träna igen och igen. Eleverna och jag.

Det utvidgade kollegiet

Jag är en av många som pratar med mycket värme och tacksamhet om det utvidgade kollegiet på sociala medier. Varför då kan man undra? Ja, för vad är det då som är så speciellt med det som sker på sociala medier. Det finns många anledningar. En av dem är att det finns en sådan kraft i att dela med sig av det man gör och visad tilltro till det andra gör genom kommentarer som inleder samtal som i sin tur till och med leder till samarbete utanför nätet. 

Ibland hör jag frustration över hur duktiga alla är! Hur orkar folk hålla på så? Det stressar när alla är så positiva och duktiga! Det är kommentarer som levereras från dem som kanske inte än sett möjligheterna i att dela och ta del av andras arbete eller som blir provocerade av att allt låter så lätt och positivt. Jag tänker att när man befinner sig mitt i det här, har man alltid ett eget val. Då och då backar jag ur. Det blir för många intryck och idéer på en gång och tillsammans med en stark vilja att utveckla mitt eget lärande och min undervisning leder det gärna till inre stress. Jag kan pausa. Reflektera och vila för att sedan komma tillbaka och se att det jag pausade ifrån fortgår fortfarande. Jag väljer själv tänker jag.

En annan anledning till att jag hela tiden hittar tillbaka till sociala medier är att jag också kan få bekräftelse på det jag själv gör. Ofta läser jag kommentarer och blogginlägg där jag känner igen min egen lektion eller mina tankar kring undervisning och det stärker tycker jag.

Inspirationen att prova något nytt är en annan del som det bidrar till. Det finns alltid någon som kan lite mer och den någon får man alltid fråga. Det gör att klivet utanför den egna bekvämlighetszonen inte blir lika ansträngande som om man ska ta klivet helt själv. Det har gjort att jag idag flippar mitt klassrum, bloggar, och hittar allt fler sätt att underlätta och göra mitt arbete ännu roligare. Det har lett till en digital resa. Från att vara helt novis till att vara en som vågar prova. Det har till och med gjort att jag presenterat om ”att allt är möjligt” på ett TeachMeet  Av- media i Växjö.

Och sist men inte minst, det sparar tid! Ett ord, en mening eller en bild kan starta en planering för en lektion som plötsligt blir något mer medveten och genomtänkt för att det finns fler som har tänkt, gjort och beskrivit det tidigare. Så var det för ett tag sedan. Någonstans såg jag ordet klocka i kombination med lässtrategierna. Det ledde till att när vi jobbade med en svår text som handlade om natur och kulturlandskap så gjorde vi så här:

Gruppen jag hade var indelad i 4 grupper. En för varje figur – spågumman, detektiven, frågeapan och cowboyen. Varje grupp använde sin strategi. De som ansvarade för spågumman tänkte högt kring texten innan vi började läsa, detektiven fick en klocka att ringa i om det dök upp svåra ord, frågeapan ställde frågor till texten efter varje stycke och cowboyen sammanfattade det hela i slutet.

Klockan användes flitigt. Det var en svår text. Var det någon i de andra grupperna som tyckte att det var dags att plinga så hojtade de till. Vi vände och vred på svåra ord och vi tog oss tillslut genom hela texten. Som avslutning fick eleverna skriva ”exit tickets”.exit_ticket

Jag fick inga önskemål om att förklara något mer eller utveckla något vilket jag hade bett om i uppmaningen ”berätta vad du tyckte var svårt”  Utan alla lapparna handlade om att de hade lärt sig många svåra ord. ”texten var svår i början men sedan förstod jag allt!” Den lektionen blev så bra för att den hade utspelat sig i någon liknande variant, på ett annat ställe i Sverige och där hade någon annan pedagog tänkt för att skapa en medveten undervisning som jag sedan kunde använda och göra till egen medveten undervisning.

Under ett och ett halvt år har jag varit en del i det här kollegiet och jag tycker att det bara växer i styrka och det gör att jag växer i mitt lärande!

Att kombinera strategier

När vi under hösten jobbade intensvit med lässtrategier för att öka läsförståelsen och medvetenheten om text insåg jag efter ett tag att det kunde vara ett väldigt bra sätt för att underlätta elevernas förståelse när det gällde problemlösning i matematik. Det kunde vara ett sätt att ge eleverna ett redskap att nå fram till matematiken.

När vi jobbar med matematik så utgår vi ifrån problemlösningsstrategie enligt Polya som innehåller 4 steg.

1. Förstå problemet, återberätta gärna med egna ord.
2. Planera lösningen – har jag löst något liknande problem? Kan jag rita, göra en tabell, eller pröva mig fram eller…Välja räknemetod
3. Genomför planen
4. Granska resultatet – Kan svaret vara rimligt? Har jag svarat på frågan? Kan man få fram svaret på annat sätt?

poyla

När vi jobbade som mest intensivt med lässtrategierna insåg jag vilket fantastiskt redskap det blev om man kombinerade de två strategierna. Jag introducerade det genom att plocka fram en uppgift på tavlan som bestod av mycket text.

Vi började med spågumman. Vad är det för text? Vad kan vi förvänta oss? För att sedan jobba med detektiven och fundera över om det var några svåra ord som hindrade oss. När vi hade gjort det kunde vi konstatera att nu hade vi jobbat med första punkten för problemlösning. Vi förstod nu problemet. Därefter använde vi oss av frågeapan och ställde frågor till texten. Vad vet vi? Vad frågar de efter? Med hjälp av de frågorna kunde eleverna börja sortera sin information. Det var dags att försöka lösa problemet. Välja metod och genomföra den. Cowboyen var en god hjälp när vi tillsist sammanfattade problemet och kontrollerade om vi svarat på frågan.

Det här har vi fortsatt att jobba med. Eleverna har oftast koncentrerat sig på att använda detektiven och frågeapan. Det har gjort stor skillnad, på kort tid. Det märks framförallt genom att frågorna, när elever behöver hjälp, har ändrat karaktär. Från att frågorna till mig formulerades ”Jag förstår inte” till ”Jag förstår inte det här ordet, vad betyder det?”

Nu har vi kommit förbi ett hinder eller rättare sagt, hittat redskap som gör att var och en kan ta sig över dem och istället lägga kraft och fokus på matematiken.

Lässtrategier – bygga en bro till förståelse

Jag tänker mig ofta att uppdraget som pedagog handlar om att bygga broar. Bygga broar mellan mig och eleven. Hur god ambitionen än är att göra stoffet som ska presenteras intressant och lockande så hjälper det inte om jag inte är lyhörd och försöker hitta vägen till förståelse hos eleven. Bygga bron genom att skapa ett gemensamt språk av ord och bilder som vi alla förstår och kan relatera till. Ge orden och bilderna ett innehåll. Jag jobbar mycket medvetet med ord, begrepp och bilder för att vi ska ha det där gemensamma språket som gör att det blir så mycket lättare att ta till sig och förstå faktakunskaperna.

Under höstterminen har vi jobbat mycket med läsförståelsestrategier. Vi har framförallt jobbat med Reciprocal Teaching – att växla perspektiv i läsningen. Det är en strategi som gör att läsarna har figurer att förhålla sig till och ta hjälp av när man angriper en text. Barbro Westlund har skrivit om det i sin bok Att undervisa i läsförståelse – lässtrategier och studietekniker. När jag började med strategierna hade jag inte hittat den fantastiska gruppen En läsande klass på facebook där de generöst delar med sig av dokument som man kan använda med eleverna. Jag skapade egna bilder för fyra olika strategier. Till varje bild skrev jag även tips på frågor som en extra stödstruktur.

1. Var först Spågumma: fundera över vad tror du texten handlar om? Vilka ledtrådar kan du se? Vilken typ av text är det?

2. Nicke nyfiken (frågeapan): När du har läst ett stycke eller en sida; ställ frågor till texten. Se om du kan svara, har du förstått det du läst?

3. Fröken detektiv: Vad var otydligt? Fanns det ord du inte förstod? Hur gjorde du då? Läste igen? Eller….Hur ska du få svar på otydligheterna?

4.Cowboy: fånga in det viktigaste. Sammanfatta det du har läst.

Vi har jobbat med dem intensivt. I alla ämnen. När vi jobbade med dem i matematik och skulle angripa läsuppgifter, då var det många som såg en enorm vinning med att bli och vara expertläsare. Att vara expertläsare innebär bland annat att ställa frågor till texten och stanna upp när det finns ord som man inte förstår. Jag märkte en stor skillnad på sättet att ställa frågor. Istället för att säga att ”jag förstår inte” så ställdes frågor som ”vad betyder det här ordet”. Några önskade att få bilderna och stödfrågorna i mindre format så att de kunde ha dem framför sig, så det ordnade jag.

Men som det ofta är i en klass, alla är inte lika villiga att prova nya strategier. Många var med, men inte alla. Jag funderade på hur jag skulle få med mig alla. Jag bestämde mig för att ha en lektion där jag skulle göra var och en medveten om vilken strategi som passade bäst för just dem. Eller hur de bäst kunde angripa en text på ett sätt som kändes bäst för just var och en.

Jag var glad att jag hade hittat till gruppen på facebook för den här gången behövde jag inte göra alla dokument själv. Jag letade fram olika sätt att sammanställa tankar innan, under och efter läsningen. Att vara spågumma, detektiv, frågeapa och cowboy. Men jag hade även andra dokument som man kunde välja på. Man fick välja att prova flera olika dokument om man ville. Det handlade om att medvetet använda sig av en metod som hjälp för att förstå en text.

Eleverna kom igång och började läsa en faktatext i geografi. Det var alldeles tyst.Det vi var gjorde skilde sig egentligen inte mycket mot det vi gjort tidigare. Förutom att den här gången hade jag pratat lite extra länge om att vara en expertläsare och varför det är bra. Samt att man fick välja dokument att sammanställa sina tankar i.

En klass, många elever, och många väldigt nöjda elever som hade klarat ut att läsa en text som var ganska faktaspäckad och svår. Elevernas omdöme om texten var; den var lätt!

Plötsligt hade jag hittat ett sätt att bygga bron ända fram! Nu ska vi jobba vidare och underhålla bron så att den håller, helst för alltid.