Följ med mig in i texten – en magisteruppsats om kamratrespons

”Följ med mig in i texten – elevers möten i text genom kamratrespons” blev titeln på magisteruppsatsen som till slut blev klar. Kombinationen nytt jobb och skriva uppsats var inte den ultimata men det är kanske det som också gör att lyckan att var i mål så stor. När man gör det omöjliga möjligt ger det en enorm erfarenhet och kunskap som kan omsättas många sammanhang!

Mitt varmaste tack…

”Är det inte det livet handlar om? Att lära sig nya saker!” sa min dotter till mig vid ett tillfälle. Att skriva uppsats är verkligen att hela tiden leva både de kloka orden och att leva den skrivundervisning som jag under många år har försökt leda mina elever igenom.
Mina elever har genom alla tider varit en källa till utveckling av mitt pedagogiska ledarskap men framförallt till kunskap om elevers lärande. Jag hoppas att mina elever har fått med sig redskap till kommande texter precis som jag har efter det här skrivandet!

Först vill jag vända mig till eleverna som varit med och gjort den här studien möjlig. Ni vet vilka ni är. Tack för att jag fick ta del av era reflektioner om skrivande och kamratrespons.

Tack också till min fantastiska familj för att ni har stöttat och peppat mig när det har varit motigt och jag har varit nära att ge upp. Tack för stödet när tid och ork inte räckt till. Med glada tillrop och möjliggörande av tid har ni varit en stor bidragande orsak till att uppsatsen till slut blev klar. Jag är tacksam för er hjälp.

Sist men inte minst vill jag tacka min handledare Ewa Bergh Nestlog, som under arbetets gång har funnits till hands med sin skärpa, kunskap och omtanke. Utan din skarpa blick, din klokskap, din kunskap och dina utmanade frågor, hade den här uppsatsen aldrig blivit klar.

Följ gärna med in i texten och ta del av den här uppsatsen om kamratrespons! Min ambition har varit att försöka förstå lite mer om vad som händer när elever i mellanåren arbetar med skrivande. Den här undersökningen kan vara en pusselbit som kan läggas till de kunskaper som redan finns om vad som händer och sker när elever arbetar med text.

Så ta gärna del av ”Följ med mig in i texten – elevers möten i text genom kamratrespons”

 

Bild_uppsats

Kamratrespons – så här kan det se ut

Många av inläggen här på bloggen handlar om responsarbete och då framförallt kamratrespons på text. I höstas skrev jag om hur jag påbörjar det arbetet med en ny grupp. Hur vi tillsammans skapar oss ett gemensamt språk för att tala om text och utveckla våra texter. 

Varje gång jag tar emot en ny grupp får jag påminna mig om att det är just det, en ny grupp som tillsammans med mig behöver skapa en gemensam referensram kring det vi gör. Ett gemensamt språk som samtidigt är ett metaspråk kring lärande. Många gånger blir saknaden av det gemensamma språket synligt för mig när jag ska starta tillsammans med en ny grupp och inte längre kan referera till det vi gjort tidigare. Hur gjorde jag för att vi skulle ha det där gemensamma språket i gruppen jag precis lämnade? Hur gör jag egentligen när jag startar?

Nu kan man också ta del av vårt arbete genom Läslyftsmodulen Skriva i alla ämnen för 4-6. Här får man komma med in i klassrummet en stund när vi börjar vår gemensamma resa mot att alla ska bli textmedvetna!

I inlägget Att visa och vägleda elever i skriv- och läsförmåga finns två filmer till som handlar om skrivundervisning och hur det kan se ut i vårt klassrum när vi jobbar med att utveckla skrivkompetensen.

Skapa ett språk om text – hur gör jag det?

Varje gång jag tar emot en ny grupp får jag påminna mig om att det är just det, en ny grupp som tillsammans med mig behöver skapa en gemensam referensram kring det vi gör. Ett gemensamt språk som samtidigt är ett metaspråk kring lärande. Många gånger blir saknaden av det gemensamma spårket synligt för mig när jag ska starta tillsammans med en ny grupp och inte längre kan referera till det vi gjort tidigare. Hur gjorde jag för att vi skulle ha det där gemensamma språket i gruppen jag precis lämnade? Hur gör jag egentligen när jag startar?

Ny grupp och därför dags att påbörja arbetet kring att eleverna ska få bli textmedvetna och att få ett språk för att prata om text. Redskap för att utveckla sitt skrivande men också för att ha möjlighet att nå kunskapskraven som bland annat handlar om repons. Det står så här i kunskapskraven för betyg A i svenska, år 6:

Dessutom kan eleven ge välutvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett väl fungerande sätt. Lgr 11 s. 230

Ny grupp och ett tillfälle att faktist fundera på hur jag egenligen gör för att eleverna ska ges möjligheter att nå dit.

skrivuppgift
Skrivuppgift- Berättande text

Den här gången valde jag att starta med en gemensam skrivuppgift som finns på Skolverket som bedömningsträning. Till uppgiften finns elevexempel och det var bra att använda som utgångspunkt tänkte jag. Vi inledde skrivande med att prata om vad som kännetecknar en berättande text och vi tittade på strukturen för den textypen. Därefter satte eleverna igång och började skriva utifrån den instruktion som finns till uppgiften.

Följande lektion pratade vi om kamratrespons och vad det är. Alla fick en stödstruktur i form av frågor att utgå ifrån och en av elevtextexterna i materialet. Var och en fick läsa, fundera och sedan svara på frågor skriftligt. När alla hade fått tänka sjävla fick man sedan samarbeta med sin kompis för att utveckla responsen ytterligare. Vi samlade sedan upp alla tankar tillsammans i gruppen.

När vi hade gett den okända skribenten respons började vi prata om hur det känns att ge och ta emot repons. Vad kan man tänka på för att det ska bli bra och ett tillfälle att lära sig något? Vilka svårigheter finns det? Tänk om man har bråkat på rasten eller ska ge repsons till sin allra bästa kompis. Hur gör man då?

Vi pratade om att skilja på text och person. Fokus på texten och inte på skribenten som människa. Det här är en riktig utmaning. Genom att synliggöra vilka fällor man kan trilla i och hur man kan göra för att undvika dem har vi startat ett viktigt arbete i klassen. Vi tillsammans är viktiga för att vi ska lära oss nya saker. Vi är varandras lärresurs!

Vi fortsatte sedan jobbet med att ge sig själv respons. Genom att använda frågorna och titta på sin egen text fick alla träna på att bli mer textmedvetna. Nästa steg är att jobba med varandras texter. Stödstrukturerna och att skriva ner responsen var och en har sett är avgörande för att medvetenheten ska bli större när man sätter igång responsarbetet. Om man enbart säger allt munligt till kompisen går det ofta snabbt och många landar i –  det var bra! Men tänker man kring texten, skriver ner sina tankar och motiveringar för att sedan ha anteckningarna som stöd vid samtalet med kompisen då blir responen mer välutvecklad.

Nu är arbetet påbörjat med att få ett metaspråk om text och som kommer ge alla möjlighet att bli textmedvetna och bra på att ge och ta emot respons. Allt för att utveckla sitt skrivande. Samatidigt jobbar vi intensivt med del 2 i läroplanen eftersom vi jobbar vi för att skapa  en god miljö för utveckling och lärande:

Eleven ska i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Sko- lan verkar i en omgivning med många kunskapskällor. Strävan ska vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. Lgr 11 s.10

Genom kunskaper som eleverna ska få med sig jobbar vi med vårt viktiga värdegrundsuppdrag och därmed lärande för livet!

Jag har skrivit en del om kamratrespons här på bloggen tidigare. Både tankar bakom responsarbetet och vilka stödstrukturer jag gärna använder. Du hittar dem om du följer länken! 

Kamratrepons i grupp med fokus på fraser och ord

Vårt nuvarande skrivprojekt handlar om dikter. Vi har läst, lyssnat och skrivit egna dikter. När alla hade skrivet ett antal var det dags att jobba med kamratsespons. Den här gången tänkte jag att det skulle passa bra att prova på respons i grupp eftersom vi har tränat väldigt mycket på att få och ge respons två och två tidigare. En som har skrivit mycket om kamratrespons i grupp är Tourlag Lokensgard Hoel bland annat i boken Skriva och samtala – Lärande genom responsgrupper. Jag gick tillbaka tilll den boken igen och bestämde mig för att pröva detta med mina elever i år 6.

När jag jobbar med respons utgår vi ifrån textriangeln och den använder vi som stöd för att uppmärksamma de högre nivåerna i text, för som Hoel skriver så krävs större ansträngning att arbeta på den högre/globala nivån än vad det gör på den lägre/lokala nivån. Det är alltså mindre krävande att jobba med stavning än att förändra innehåll. Därför behöver man mycket träning i detta.

texttriangel

Från skolverkets bedömningsmaterial ”Språket på väg” sidan 13

Efter att jobbat intensivt med skrivande och respons kan jag se att det utvecklas en textmedvetenhet hos eleverna. Texten är inte längre något som är färdigt direkt utan något som kan bearbetas och utvecklas. När vi nu har jobbat med poesi-tema ett tag passade det perfekt att fördjupa sig i de mellersta delen av texttriangeln. Vi pratade om meningar men framföra allt fraser och ord. Hur skulle man kunna utveckla sin dikt som man hade skrivit? Fanns det något ord som passar ännu bättre, beskriva mer eller få fram en känsla? Kunde något ord byggas ut och bli en fras som utvecklar språket och dikten?

För första gången testade vi att jobba med kamratrespons i grupp för att utveckla dikterna som alla elever hade skrivit.  Alla  hade flera dikter med sig  och de valde själva hur många av dikterna de ville jobba med. Det påbörjades ett intensivt och ganska koncentrerat arbete.

När vi var klara fick alla skriva exit-ticket där uppgiften var att fundera över vad som var bra med att jobba med kamratrespons i grupp och vad som inte var bra.

FullSizeRenderFullSizeRender[1]

När jag läste igenom lapparna var samstämmigheten stor med det som Hoel skriver om men som handlar om äldre ungdomar:

Skribenten i grupp

  • kan utnyttja samtalen som en bro mellan tanke och skriftligt uttryck maximalt
  • får ta del av de andras tankar
  • får reella läsarreaktioner
  • får reell feedback från läsaren
  • kan utveckla texten genom yttre dialog
  • kan läsa och lyssna på andras texter
  • får lyssna på och delta i samtal

Den isolerade skribenten

  • måste gå direkt från tanke till skriftligt uttryck
  • Kan bara använda sina egna tankar
  • Måste föra dialog med sig själv
  • Måste förutsäga reaktioner från tänkbara läsare
  • Måste föreställa sig den feedbacken
  • Måste utveckla texten genom tankar och inre dialog

Från sidan 84 Tourlag Lokensgard Hoel Skriva och samtala – Lärande genom responsgrupper.

Det här verkar stämma med hur yngre elever upplevde respons i grupp, i alla fall i just det är fallet. När jag läste alla igenom alla gula post-it lappar kunde jag sammanfatta det hela med att man tyckte att man fick nya tips, att dikten blev mer utvecklad och när man fick veta hur andra tänkte om dikterna blev de bättre för då kunde man hittar andra ord. Det var bra att ge respons på ett sätt till, jämfört med det vi gjort innan. Många lyfte fram fördelarna med att inte tänka helt själv eftersom då använder man bara sina egna tankar och ibland behöver man höra hur andra upplever texter. Genom att folkusera på fraser och ord fick alla jobba med att vända och vrida på fler delar i texten. Vi pratade om att det är bra att göra i alla texter om man vill utveckla dem vidare.

Det var himla bra att avsluta uppgiften med utvärdering, för eleverna hjälpte mig med vad jag ska göra annorlunda till nästa gång! En del tyckte att det saknades stödfrågor att ha med sig till gruppen för det räckte inte med genomgången och instruktioner på tavlan. Det tar jag till mig och ska genast ändra det till nästa gång!

För det blir helt klart kamratrespons i grupp fler gånger eftersom det finns en klar poäng i att höra flera kompisar ställa frågor till och om texten man jobbar med tillsammans. Genom det tror jag att  förmågan att själv ställa frågor till texten utvecklas och det kan vara bra att använda när man sitter själv och skriver sin text.

Stödstrukturer, en väg att nå målet

Stanna upp och fundera över nästa steg i lärandet och undervisningen, och att faktiskt vara helt överens om det steget. Det har vi gjort, elever och jag. Vi är på väg mot kunskapskraven i religion som handlar om världsreligionerna:

Kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 6
Eleven har mycket goda kunskaper om några heliga platser eller rum, ritualer och levnadsregler som hör till världsreligionerna och visar det genom att föra välutvecklade och nyanserade resonemang om likheter och skillnader mellan några religioner. Eleven visar även på enkla samband mellan konkreta religiösa uttryck och centrala tankegångar inom världsreligionerna.

Lgr 11 s.192

När temat nu har pågått ett tag var det dags för oss att stanna upp och fundera över hur det går i arbetet mot målen. Är vi på rätt väg?

bedömning_religion

Var och en fick svara på frågor i sin reflektionsbok. Hur går det för dig med de olika punkterna? Har du kunskap om heliga platser? Kan du se likheter och skillnader mellan religionerna osv. En stund för att stanna upp fundera över den fortsatta vägen. Är vi på rätt håll eller saknas något för att kunna nå målen. Vad behöver var och en hjälp med? Vad behöver jag undervisa mer om?

När vi gjorde det den är gången visade det sig att vi var helt överens om vad som behövdes jobbas vidare med. Den tanken jag hade på vad vi skulle jobba vidare med, var just det som även visade sig var precis det som eleverna ville. Vi behöver använda alla de kunskaper vi nu samlat på oss. Det är mycket fakta och det kan vara svårt att hålla isär vad som tillhör vad i religionerna. Vi behöver först sortera alla kunskaper och få en överblick för att kunna se likheter och skillnader. Det ska vi göra genom att sortera det vi vet i en stor matris. Därefter kan vi börja analysera.matris

Vi behöver också jobba vidare med religiösa uttryck och centrala tankegångar i religionerna.

central_tankegångar_i_religion

När vi nu ska jobba vidare ska vi använda oss av stödstrukturer för att sortera tankarna och kunskaperna. Alla ska få chans att fundera själva, sedan i mindre grupp och därefter sammanställer vi tillsammans.

Genom att stanna upp och reflektera över målen får alla chansen att hålla fokus mot det vi ska. Dessutom blir det ett bra tillfälle för eleverna att äga sin egen utveckling. Sätta ord på vad som är lätt och svårt och sedan se att deras bidrag till undervisningen gör att den tillgodoser deras lärande. Nu jobbar vi vidare, använder kunskaperna för att nå målen.

Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss dit?

Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss dit?

Temaområdet är avslutat och den här gången genom bland annat skriftliga frågor. Under resans gång har vi pratat om målen, stannat upp och summerat vad vi kan för tillfället och vad vi behöver lära oss mer om. Bland frågorna som vi avslutade temat med fanns två från guldgruvan ”gamla nationella prov”. Det är riktigt bra att ha tillgång till dem. Jag får tillfälle att få hjälp med att utveckla min bedöma kompetens många gånger under läsåret. Eftersom jag stöter min förmåga att bedöma mot bedömningsmaterialet som då blir ett stöd tillsammans med diskussioner som jag och mina kollegor har. Frågorna Vart ska jag? Vad kan jag om bedömning och hur ska jag utveckla min kompetens vidare för att ge eleverna bra feedback får ständigt tillfälle att vara aktuella och närvarande.

När eleverna hade gjort sitt jobb och svarat på frågorna gjorde jag mitt jobb och skrev kommentarer till dem. Sedan var det dags att använda de summativa frågorna formativt.

Jag valde ut en av frågorna som jag hade bedömningsstöd till. Vi tittade på elevexempel och pratade om skillnaderna i svaren. Sedan var det dags för enskilt arbetet, för nu skulle eleverna återigen aktiveras som ägare till sin egen utvecklingfem_nycketstrategier

I en och samma uppgift jobbade vi med 2 av nyckelstrategierna för formativ bedömning.  Sammanställningen finns med i texten om formativ bedömning i mattelyftet.

Uppgiften var;

1. Läs mina kommentarer på dina svar noga. Fråga om du inte förstår vad jag menar.

2. Läs ditt svar på frågan …

3. Läs elevsvaren igen och fundera över var ditt svar skulle passa in, på vilken nivåbedömning

4. Skriv ner din reflektion. Var passar ditt svar in? Varför? Vad skulle du behöva för att ta dig till nästa nivå?

Det här var inte första gången vi pratade om det här eller tittade på elevexempel  och träning ger helt klart färdighet. Genom att ge strukturer och förutsättningar som leder till att aktivera eleverna som ägare av sin egen utveckling så blir de ägare. Det var många kloka tankar som delades och insikter som gjordes.

Att synliggöra lärandet.  Att äga sin egen utveckling – är det möjligt? Absolut säger jag. Det är inte att slösa med undervisningstid när man pratar metakognition och synliggör lärandet. Det är snarare tvärtom väl investerad tid eftersom det inte tar så lång stund, men det ger massor! Jag upplever att det ger eleverna förutsättningar till att ta enorma kliv vidare, men också tillfälle att stanna upp och fundera över vilka strategier som tagit en dit man är just nu och om de strategierna är hållbara. För min del hade det inte varit möjligt att jobba som lärare utan att visa eleverna hur skolkartan ser ut och var målet är. Det är inte bara jag som behöver veta vart vi ska, vart vi är just nu och möjliga vägar som tar oss till målet. Skolkoden är inget jag vill behålla för mig själv och som eleverna ska försöka gissa sig till.

”Mitt svar är på den här mellan nivån. Om jag skulle skriva det idag hade jag utvecklat mer om hur man skulle fatta beslutet. Men jag har utvecklat mycket mer nu än förra gången. Nu vet jag hur jag ska göra när jag skriver nästa gång! Får jag skriva svaret igen och göra så?”

Japp, elever kan äga sin egen utveckling!

Kamratrespons på muntlig text

Jag jobbar mycket med egenrespons och kamratrespons på skriven text och men även på lösningar i matematik. När vi jobbar med den skrivna texten jobbar vi med stödstrukturer i form av responsformulär och vi avslutar alltid responsen, både den egna och kamratresponsen med två stjärnor och en önskan som ett sätt att sammanfatta sina åsikter.

Under hösten har vi jobbat intensivt med muntlig text. Muntlig text i form av att skapa en radiopodd om valet. Vi har jobbat med att synligöra arbetsgången för att kunna genomföra ett sådant här projekt. Det blev ett bra tillfälle att prata om processen fram till målet. Vi har pratat om att den muntliga texten behöver en struktur och disposition som gör att lyssnaren kan hänga med, precis som den skriftliga texten behöver ha.

Alla har jobbat intensivt med sina program och vi har nu lagt upp dem på vår klassblogg. Det återstod då bara ett moment till, egenrespons och kamratrespons. Vi gick tillsammans igenom stödstrukturen i form av en responsmall och pratade om vad de olika stegen innebar. Frågor ställdes och vi klarade ut det som var svårt.

Poddradio_-_responsDärefter funderade vi på hur man skulle kunna formulera responsen i form av två stjärnor och en önskan. Vi skrev upp några av förslagen. Därefter visade jag det formuläret som man sedan skulle skriva sin respons i.

förslag_på_respons

responsblad

Grupperna som hade gjort programmen tillsammans satte sig ner och började med att lyssna på sitt eget program som de sedan gav respons på. När det var klart lyssnade de på kompisarnas program, ett åt gången. Det blev intressanta diskussioner i grupperna utifrån stödstrukturen om vad de tyckte och hur de skulle formulera sina åsikter.

Varje kamratrespons från varje grupp tillsammans med egenresponsen har nu varje elev fått i ett eget häfte. Det häftet finns kvar att återkomma till när vi sätter igång med ett liknande projekt framöver. När det är dags går vi tillbaka och funderar på hur vi ska göra den här gången, i det nya projektet. Jag tror att lärandet är något som pågår ständigt och jämt. Det här var första gången eleverna och jag gjorde radiopoddar. Det är klart att det finns sådant vi kunde gjort annorlunda och sådant vi gjorde bra direkt men det är just den insikten vi lär oss av. Just här och nu i det här temat gjorde vi vårt bästa och det kan vi lära oss vidare av nästa gång. Det var nyttigt att lyssna noga på varandras program för att få med sig tankar och inspiration.

Vad lärde jag mig? Massor, som att ge sig in i ett dataprogram för första gången, genomföra det tillsammans med 30 elever och organisationen av det. Det vara bara några av de sakerna som jag fick fundera extra över under resans gång. Något som jag inte hade funderat över, förrän jag efter genomförandet frågade eleverna om det, och som kom som en överraskning var att många tyckte att det var svårare att ge respons på muntlig text än på skriven text. Eleverna gav varandra respons och var helt bekanta i arbetsgången men tyckte ändå att det var svårare. Det tyckte jag var en väldigt intressant reflektion eftersom vi har jobbat massor mycket med respons och om att ge respons handlar om arbetet och inte personen. Jag trodde att vårt tidigare arbete var direkt översättningsbart till den muntliga texten, men det var det inte. Det var ett nytt medie att förhålla sig till och det blev mer personligt när man hörde rösterna.

Det här är en viktig aspekt att ta hänsyn till och som jag ska ta med mig nästa gång jag genomför det för första gången med en grupp. Det är inte självklart att känslan kring att ge och få respons är den samma bara för att man tränat på det på i en form – det behöver tränas i många olika former för att vara ett redskap för lärande!

 

 

Betygsnack i år 6

”Kan inte vi prata om betygen? Hur det fungerar.” önskade två elever för ett tag sedan. Jag hade gått och funderat ett tag på hur jag skulle genomföra ett sådant snack där målet med pratet både var att informera om betygen men också komma åt den oro som jag märker att betyg skapar i dessa åldrar.

När vi jobbar med våra olika teman så visar jag ofta på exempel på hur olika lösningar kan se ut och sedan pratar vi om dem. Vi har jobbat med ett återberättat skrivande ett tag nu och som en del i det arbetet har vi tittat på andra texter och funderat över vad som är bra och vad som kan utvecklas. Eleverna är fantastiskt bra på att sätta ord på och ge tips på hur skribenter kan utveckla texterna och på så sätt träna upp sin blick för att titta på text och bearbeta den. Det här har varit ett sätt att visa eleverna kartan. Den kartan över vägen till målet. Om målet är välutvecklade texter behöver man få redskap för att kunna skriva sådana. Det här tänket finns med i alla ämnen. Var är vi och vart är vi på väg!

karta

Något vi också pratat mycket om är att vägen till målet kan man inte hoppa över! Ska man använda sina kunskaper i något ämne för att se samband, se det ur olika perspektiv eller jämföra olika skeenden behöver man sortera sina kunskaper först. För att sedan använda dem. Ett tydlig exempel på det var när vi jobbade med poddradio och eleverna väldigt gärna ville hoppa ifrån att intervjua till att direkt spela in sin podd, som inte var alls planerad. Då fick vi återigen tillfälle att prata om processen, vägen till målet.

När jag nu skulle ha en lektion om betyg ville jag få med vägen till målet, hur man kan jobba med att utveckla sina kunskaper och att betyg är ett värde på hur man använder sina kunskaper just nu. Inte ett mått på personen.

Jag startade med att dela ut ett uppdrag till varje elev. Sedan fick man tyst för sig själv fundera över hur man skulle ha löst det uppdraget om det hade varit på riktigt.

uppdrag

Eleverna skrev i sina reflektionsböcker och sedan funderade vi tillsammans. Vi kunde göra en arbetsgång för hur det skulle kunna gå till. Vi sorterade det vi behövde göra för att lösa uppdraget. När vi hade pratat om vägen till målet så hade vi samtidigt skapat en bild på tavlan över processen. Jag illustrerade den på samma sätt som jag hade gjort när vi jobbade med podden. Det här med processen och att sortera sina kunskaper är inget nytt för den här gruppen eftersom det är något vi pratat mycket om som en strategi att ta sig an arbetet.

När det var gjort fick alla ett nytt uppdrag att fundera över.

Betyg

Alla fick fundera en stund för sig själva innan vi satte igång och prata om betygen. Jag visade betygskriterierna i svenska och vi funderade på de där texterna vi hade tittat på tidigare. Hur skulle de passa in med kriterierna? Vi pratade om att ett betyg inte är för alltid  utan en avstämning en gång per termin. Vi gör massor av avstämningar i form av utvecklingssamtal, feedback på arbeten men framförallt alla de små korta samtal som vi har dagligdags eleverna och jag. Det är där som lärandet sker. Vi pratade om kartan. Kartan som visar vägen till målet och att vi, när vi visar på exempel inte stressar på utan vi visar hur man kan komma till målet. Men framförallt pratade vi om att det inte är ett betyg på människan. Det är ett betyg på hur man använder kunskaper och det kan man lära sig att utveckla tillsammans med pedagogen man jobbar med.

Långsökt? Det kan tyckas så, men tillsammans med tankarna om kartan och genom exempel på olika vägar till målet så visade det sig att just tack vare att jag använt flera olika sätt som uppdragen, kartan, exempel på arbeten och mina förklaringar så var alla med. Hur kan jag veta det?

Jo, vi avslutade det hela med att eleverna fick ge min genomgång två stjärnor och en önskan! Och den hade nått fram. Det var många suckar av lättnad när man förstod att man inte är sitt betyg. Man kan utveckla sina kunskaper. Det är möjligt!

Nu jobbar vi vidare. Vi släpper betygen för stunden och fokuserar på det som vi är där för, att lära och inte bara lära för betygens skull utan för vår egen!

 

 

Från frö till blomma – bedömning för lärande

Det finns många varianter för att snabbt få fatt i om eleverna är med på det vi gått igenom eller inte alls. Det svåraste med det, oavsett vilken metod, är nog att faktiskt genomföra det. Jag hade en genomgång förra veckan om att skriva och utveckla text. Vi tog upp flera nya, svåra saker och när vi var klara skulle jag givetvis ha använt exit tickets!

bildJag skulle bett alla skriva vad de hade lärt sig på en lapp och på en annan lapp skulle de skrivit vad de vill att jag skulle förklara igen. Vad det gäller den genomgången får jag istället hålla ordentlig span på elevernas texter när de kommer in till mig för att se om jag kan se någon skillnad och framförallt lyssna på vad eleverna säger när de pratar om sin text med mig eller kompisarna. Det går det med men det tar lite längre tid!

Användandet av exit ticket är något som fortfarande inte sker helt naturligt för mig. Jag behöver ha tänkt på att jag ska göra det innan märker jag. Däremot använder jag väldigt ofta den mer allmänna blomstersymbolen från frö till blomma. Vi har fyra bilder som hänger väl synligt i klassrummet. På bilderna är det ett frö, ett frö som börjat gro, en planta som börjat växa och en fullt blommande planta. De här symbolerna återkommer vi ofta till när vi går igenom något till exempel i matten.

Solros

Bild från www.fotoakuten.se 

Idag jobbade vi med ekvationer och uttryck. Eleverna löste uppgifter på sina små whiteboards och när jag vi hade varit igång ett tag bad jag dem rita den symbolen som passade bäst för dem just nu. Hade fröet landat i jorden? Hade det börjat gro? Växte det på ordentligt eller var det så att det stod i full blom? Jag kunde gå runt och få en snabb överblick på läget just då. Det funkar riktigt bra med sådan snabb återkoppling!

Det har genom åren även kommit till någon nivå, inte på bild men muntligt. Det är ”nu har jag fröet i handen – nivån”! Det innebär att viljan att förstå är på och snart hamnar fröet i marken och då kommer minsann att gro!

Det finns massor av varianter av snabb återkoppling hos olika lärare har jag sett. Jag tror att det är viktigt att ha ett sätt som passar elever och pedagog. Ett sätt där alla förstår innebörden av symboler eller ord. Det är då det blir ett gemensamt språk om lärandet och en viktig snabb återkoppling så att jag kan fortsätta lektionen på rätt nivå!

Elever som äger sin lärprocess – blir medvetna om sitt lärande

Elever som äger sin egen lärprocess, vad innebär det egentligen? Att jag som pedagog kapitulerar och lämnar ifrån mig processen och ansvaret? Nej, för mig är det långt därifrån. Det krävs ännu mer medveten tanke om varför, vad och hur jag ska jobba med lärandet i klassrummet eftersom även eleverna behöver veta och förstå vart vi är och vart vi ska. När jag tittar tillbaka på inläggen här på bloggen så ser jag att något som återkommer är ”ett gemensamt språk”. För mig är det precis det som är grunden för att eleverna ska få möjlighet att äga sin egen lärprocess. Vi behöver ha ett gemensamt språk för att kunna prata om lärandet och inte stanna i görandet.

Vi brukar träffa vår blivande klass en stund innan sommarlovet för att eleverna ska kunna gå på sommarlov och åtminstone har fått träffa höstens nya lärare en liten stund. När vi träffas har jag de senaste gångerna gett alla uppgiften att skriva en text. En berättande text om något. Är det svårt att komma på något brukar vi tillsammans komma fram till ett förslag. Jag samlar in texten och lägger undan den och där får den ligga och vänta. Precis så gjorde vi i den här gruppen också.

När skolan nu började igen i veckan så tog jag fram texten. Vi startade jobbet med att prata lite om vad vi hade jobbat med under år 5 om texter och skrivande. Det blev många olika förslag som till exempel vad gestaltande beskrivningar var, texttyper och kärnmeningar till exempel. Elevernas uppgift var sedan att läsa sin gamla text och fundera över hur man skulle skriva den nu och sedan bearbeta den utifrån de kunskaper som var och en har just nu. Skriva en ny version av texten.

Vilken utvärdering jag fick! När texten var bearbetad fick jag en kort stund med varje elev och kunde fråga vad de hade sett. Hur de hade tänkt och om det var någon skillnad på texterna. Jag lyssnade noga på eleverna när de berättade. ”Det var stor skillnad” ”Jag har utvecklat meningarna med förklaringar och jag har förtydligat” ”Nu har jag stycken och jag har gestaltat här i den här texten” ”Det var inte svårt att utveckla, förklara och förtydliga mer för jag visste hur jag kunde göra” ”Jag har använt många fler beskrivningar”  Eleverna använde de ord som vi använt när vi har pratat om text och skrivande. Det som var så roligt att få ta del av var att det var inte bara var ord. För i deras texter såg jag det de hade pratat om. Alla eleverna kunde prata om text och var medvetna om att text är något man kan utveckla, inte för att första texten var dålig utan för att man ständigt utvecklar sina tankar och lärande och där med sitt skrivande.

Jag fick en god bild av var vi är och hur vi nu kan jobba vidare. Det blev en tydlig formativ bedömning av undervisningen. Men samtidigt en bra koll på att  just i det här fallet har jag alla eleverna med mig. För det är inte alltid lätt att verkligen få fatt i det, om alla är med eller inte och vilka jag i så fall tror är med men som inte är det.. ja, det där svåra, svåra i det här jobbet! Men i just det här fallet kan jag säga att alla är med och att vi nu kan kliva vidare i vårt lärande om skrivandet. Nu kommer vi jobba ännu mer med texttriangel i år 6 och kan då koncentrera oss mer på delarna i mitten – de som brukar vara lite extra svåra. Textbindningar av olika slag.

texttriangel

 

Bilden är från sidan 13 i skolverkets bedömningsmaterial ”Språket på väg”

Ibland hittar man det där enkla och användbara i några meningar i en bok! För något år sedan läste jag en massa litteratur om skrivande och kamratrespons för det skulle bli en uppsats som handlade om elever i mellanåren och deras syn på kamratrespons på texter. Jag hittade då boken Reflekterande läsning och skrivning  av Gunilla Malloy och där fanns det här tipset som jag har använt flera gånger. Det är ett snabbt sätt att formativt bedöma vart vi är och om min undervisning verkligen leder till det som jag tänker mig när jag planerar och genomför lektionerna. På ett övergripande sätt. Jag använder den här tanken även som en del i cirkelmodellen när vi skriver texter. Genom att gå tillbaka och titta på en text som man har skrivit i den aktuella texttypen och fundera på vad man kan utveckla vidare så är den egna lärprocessen aktiverad.

Elever som äger sin egen lärprocess är medvetna om vad de lär och vad de skulle kunna utveckla vidare. Det är fantastiskt att se tycker jag!