Elevernas röster – tar vi vara på dem?

Sitter och jobbar med min magisteruppsats. Stunden är helt ägnad åt empirin, det material jag samlat in. En del av materialet består av elevernas åsikter och tankar. Jag läser och blir än en gång så glad över elevers åsikter, tankar och synpunkter. Röster som lyfter fram viktiga poänger utifrån sitt perspektiv. Det gömmer sig så mycket kunskap och klokskap som vi kan få ta del av om vi frågar. Bjuder in till att tala om det vi gör men också om vi lyssnar – lyssnar på riktigt.

När elever får chans att tycka till kommer det fram massor som är ett bra att jobba vidare utifrån. Klokskap om undervisningen och hur den kan utvecklas för att var och en ska lära sig ännu mer, klokskap om sin egen förmåga att lära men också klokskap om vad skolan som helhet behöver förändra.

Hur fångar vi som jobbar i skolans värld in tankar och åsikter både vad det gäller om undervisningen men också i undervisningen? Tycker att jag då och då hör: hur ska vi hinna göra det? De är för unga! De kan inte! Kan den inställning rent av leda till motsatsen? Om inte allas röster får möjlighet att göra sig hörda, lär vi inte ut något annat samtidigt då?  Din röst är inte viktig till exempel.

Jag hade förmånen att få vara med på dialogmöte där politiker, förvaltningschefer och invånare möttes i samtal om nu:et och framtiden. På en av träffarna var det två ungdomar i högstadieåldern med. De lyfte frågan om att skoldagen skulle börja senare för att det hade gett bättre effekt på elevers lärande. Jag blev nyfiken på vad de hade att säga mer om detta och började ställa frågor. De berättade, hänvisade till forskning och presenterade argument. Min nyfikenhet på elevernas kunskaper i ämnet ledde till en artikel i lokaltidningen och radiointervju. Att lyssna på unga blir en nyhet. Det är fick mig att fundera ännu mer på det här med att ta vara på allas kunskaper och röster. Inte i meningen att alla ska få som man vill utan mer utifrån att samtal kan föras, bemötas och ifrågasättas för att på så sätt tillsammans lära nya saker och kanske till och med komma fram till helt nya briljanta lösningar på saker och ting.

tidning
Artikel från Smålandsposten

Det finns så mycket kunskaper inom väldigt många områden hos eleverna som jag inte upplevde att mina första elever hade med sig in i klassrummet. Tar vi vara på dem i skolans värld? Hur möts eleverna som är i 13-års åldern och som under hösten tittade på varje debatt mellan Trump och Clinton för att det var intressant och faktiskt möjligt att ta del av idag. Hur möts eleverna som har fördjupat sig inom olika områden av intresse på sin fritid? Hur tar vi vara på den kunskapen i klassrummet och bygger vidare på den? Tar vi vara på den? För någonstans här sänder vi signaler om värdet av att var vi lär oss saker spelar roll. Det här tycker jag är en intressant fråga att fundera över. Hur passar elevernas tidigare kunskaper in i det som jag just nu ska gå igenom?  Finns våra elever i ett dialogiskt sammanhang där allas röster kommer fram för att utifrån det tillsammans fördjupa kunskaperna eller är det någons röst som står för alla kunskap?

För egen del såg jag att när undervisningen inkluderade elevers tidigare kunskaper, tankar om hur vi skulle kunna använda dem tillsammans med det vi lärde nu och vad vi behövde lära mer om. Med tanke att kunna använda våra kunskaper till värde för någon annan då   ökade motivationen. Med en liten extra twist på planeringen blev ännu fler engagerade. Ett antal inlägg om värdeskapande undervisning finns här på bloggen. Maria Wiman har skrivit ett inlägg på temat på bloggen skola365 där hon delar med sig av enkla råd och tips om hur man kan göra för att få elever ännu mer engagerade, delaktiga och intresserade av att bidra i undervisningen.

Det kan vara en bra start på vårterminen 2017 att testa att ta med eleverna ännu mer i undervisningen och genom kunskaper skapa värde för andra!

 

 

Varför använda blogg i undervisningen?

För ett tag sedan fick jag en fråga om att använd blogg i undervisningen som redskap för lärande och ville då dela texten med mina tankar med frågeställaren. Jag hittade inte texten där jag hade förmånen att ha publicerat den, i Svenksläraren nr 1 2015, men jag hittade istället texten i datorn. Det slog mig att jag inte har sammanfattat mina tankar om blogg som lärande redskap här på bloggen och då texten inte längre är tillgänglig på nätet så lägger jag ut den här!

Blogga med klassen

Therese, jag tycker det är fusk att alla får skriva och läsa på bloggen inför avslutningen av temat. Man kan bara lära sig det som står där och sedan skriva det på provet. Jag tycker inte om det!

Så sa en elev väldigt upprört när vi hade jobbat med bloggen ett tag. Det var en reaktion jag inte hade förväntat mig.

Under flera år funderade jag på om jag skulle använda blogg i min undervisning, många gjorde det, men eftersom min digitala kompetens var liten och jag inte hade syftet klart för mig kom jag inte igång.

När jag fick höra om tankarna kring att flippa klassrummet föll bitarna på plats. Mitt syfte med en blogg blev tydligt. Jag ville använda bloggen som en mötesplats. Den skulle vara ett redskap för eget lärande men framförallt ett ställe där man kunde lära tillsammans. Bloggen skulle vara ett nav där jag kunde publicera filmer med genomgångar, förberedelser inför lektioner, skapa en gemensam kunskapsbank och en arena där eleverna kunde träna sig på att publicera text till verkliga mottagare. Jag ville också stötta elever som behövde ta del av information på olika sätt och dessutom ge alla möjlighet att repetera flera gånger om det önskades. Filmer som jag eller andra skapat kunde bli ett bra komplement till det vi pratade om i klassrummet.

Genom bloggen skapades ett forum där vi kunde träna på att tänka på att text har mottagare och att det är viktigt att tänka på hur man skriver när man sitter bakom en skärm och inte möter mottagaren öga mot öga. Texterna som eleverna publicerar är i form av kommentarer på inlägg som jag har skapat och genom att läsa kompisarnas kommentarer kan de inspirera varandra. I klassrummet jobbar vi mycket med kamratrespons där vi pratar om att det är bra att lära av varandra, det är ingen tävling om vem som skriver mest och att inspireras av andra är något positivt. Genom bloggen får eleverna ytterligare ett tillfälle att utveckla sitt eget skrivande genom att ta del av hur andra har formulerat sig.

Inför avslutningen av teman publicerar jag ett inlägg där jag har sammanställt länkar till temats tidigare inlägg, samlat filmer och lyft fram målet med temat igen. Senaste tillfället handlade om världsreligionerna. Eleverna fick till uppgift att svara på några frågor för att sortera sin egen kunskap men också för att tillsammans bygga en kunskapsbank. Alla fick då chans att läsa varandras texter och samtidigt lära av varandra inför avslutningen. Vi fick även tillfälle att fånga upp eventuella missförstånd och prata om hur man skriver en kommentar tillbaka om man tycker att det som står inte stämmer. På så sätt tränade vi också på ett källkritiskt förhållningssätt och hur man kan svara varandra på nätet. Det blev en grund för väl använd tid i klassrummet med många bra diskussioner utifrån kunskapskraven i svenska och religion.

På motsvarande vis har jag hittat ytterligare ett sätt att använda bloggen på, för att friska upp minnet inför ett nytt tema. Genom att använda resurser på bloggen fick eleverna repetera det vi gjort och där ingick också deras egna kommentarer som de skrev för ett år sedan. Samtidigt blev det ett tillfälle för eleverna att se sin egen utveckling genom att ta del av tidigare kommentarer vilket gav möjlighet till metakognitiva samtal. Vi funderade över om sättet att formulera sig hade utvecklats under året som gått och på vilket sätt i så fall.

Elevernas kommentarer är viktiga ur många aspekter. De är en extra möjlighet till formativ bedömning av min egen undervisning. Jag får ytterligare ett tillfälle att fundera över nästa steg i undervisningen på gruppnivå, som till exempel att lyfta viktiga frågor om text tillsammans i klassrummet. Det kan vara sådant som att anpassa språket till syfte och mottagare, grammatiska frågor och faktakunskaper i något ämne.

Bloggen har skapat möjligheter till att publicera ljud och bild, vilket gör att vi har börjat använda fler sätt att presentera och sammanfatta kunskaper. Vi gör filmer i olika appar och vi har provat på att spela in poddradio. Elevernas förmågor får chans att utvecklas inom fler områden och det blir på riktigt när alla vet att andra än klasskompisarna tar del av det de har gjort.

Det mest spännande med att jobba med bloggen som ett lärande redskap är att det efter hand växer fram nya möjligheter. Bland annat har jag på ett enkelt sätt gjort det möjligt för föräldrar att ta del av det vi gör. Jag har skapat en föräldrasida om bland annat läroplanen, språkutvecklande arbetssätt och digitala verktyg för att alla ska få chansen att förstå det skolsystem som vi finns i nu. När vi startar ett nytt tema brukar jag göra den pedagogiska planeringen som en film som jag lägger på bloggen, framförallt för eleverna men den finns även där till föräldrarna. Klassrummet blir synligt för många fler.

Så här långt har jag bara upptäckt en svårighet: att sålla bland alla möjligheter. Sociala medier är en guldgruva där jag hittar massor av inspiration. Eftersom jag var helt novis när jag påbörjade arbetet tog jag ett steg i taget. Jag funderade över syftet med det jag ville göra och frågade mig sedan fram på sociala medier efter redskap. När jag har hittat redskap som till exempel skärminspelning eller att skapa enkäter som man kan bädda in på bloggen, har jag jobbat med dem ett tag. Jag har satt mig in i det jag har haft behov av och det är mina pedagogiska tankar som har fått styra. För mig har det  varit viktigt att de uppgifter som vi gör och lägger på bloggen inte är för personliga. Jag vill inte locka eleverna till att skriva saker som de egentligen inte vill dela. Skrivandet på bloggen leder till att vi kan prata om nätetikett och att man behöver tänka på vad man delar för något eftersom det i sin tur kan delas till hur många andra som helst.

Reaktionerna från eleverna har varit väldigt positiva. Även eleven som citerades i inledningen var positiv när jag hade förklarat hur jag hade tänkt. Jag berättade om min syn på lärande och varför jag tyckte det var en bra ide att ta del av varandras kunskaper. Då tyckte eleven att det inte var så dumt i alla fall. – Aha, du tänkte så. Det är ju bra!

Eleverna tycker att bloggen är ett bra redskap att jobba med eftersom det är tillgängligt på ett enkelt sätt för alla. Vi ger inte en dator till varje elev, men eleverna är välkomna att använda datorerna i skolan om man inte har möjlighet hemma. När de ska använda bloggen i läxor har jag öppet till klassrummet före och efter skolan. Bloggen har vuxit till att bli en kanal där elever kan ställa frågor och de vet att de kan få svar på sina funderingar om uppdragen innan vi ses i skolan. En bonus är glädjen och stoltheten när eleverna ser att det har skrivits kommentarer från bloggläsare som inte är klasskompisar.

Det jag inte kunde föreställa mig när jag startade bloggen var att den kunde användas till så mycket. Jag har hittat ett redskap som är utvecklingsbart på många sätt, ett redskap till som ger förutsättningar för lärande. Dessutom är det väldigt roligt att själv lära sig mycket nytt. För mig är den stora utmaningen att begränsa mig bland alla de digitala möjligheter som finns. Det är lätt att fastna i de digitala resurserna i stället för tankarna som ligger till grund för lärandet.

Sammanfattning

att_lara_tillsammans

Bloggen attlaratillsammans.blogspot.se har blivit ett lärande redskap. Den används till att:

  • Skriva text till verkliga mottagare och då anpassa text efter syfte och mottagare.
  • Inspirera varandra om hur man kan skriva text. Utveckla skrivandet tillsammans.
  • Samla kunskapsbank tillsammans.
  • Ett forum att dela bild, text och ljud till andra – presentera kunskaper i ett ämne
  • Förbereda sig inför lektion – läxuppdrag. Uppdrag som elever kan genomföra utan stöd av vuxen.
  • Besök i skolan som har förberetts och efterarbetets genom att eleverna och personen i fråga fört dialog på bloggen.
  • Synliggöra undervisningen för föräldrar som är intresserade. Lektioner, Pedagogiska planeringar och tankar bakom undervisningen
  • Möjlighet att repetera för allt finns kvar. Framförallt mattefilmer har använts på så sätt av både elever och föräldrar
  • En bank av material som kan användas igen i ett nytt sammanhang

I backspegeln

Så här med lite distans till arbetet med elever och blogg som lärande redskap kan jag konstatera att det var en riktigt bra idé. Bloggen var inte ett ändamål i sig men den blev ett redskap som vi hade väldigt stor glädje av. Elever, lärare och föräldrar kunde på olika sätt använda bloggen som ett redskap för lärande och det blev ett gemensam källa till förståelse och kunskap om det som skedde i klassrummet. Blogg i undervisningen blev ett viktigt redskap för lärande och det är mitt svar på frågan – varför använda blogg i undervisningen.

Bygga tema av kunskapskraven

För några år sedan fick jag utmaningen att ta emot elever från flera klasser när de skulle börja årskurs 6. För att klara det var jag tvungen att se över min undervisningen.

De dokument och de tankar som jag jobbade fram då har följt med mig sedan dess för jag såg att det var ett bra sätt att hantera läroplanens alla kunskapskrav. Jag behövde organisera min undervisning så att de uppgifter jag gav eleverna skulle stödja flera kunskapskrav.  Jag har många gånger ”planerat med mig själv” då jag har undervisat i många av de ämnen eleverna i åk 5-6 har. Men jag har även samarbetat och skapat tema tillsammans med kollegor. Det sista är något jag föredrar helt klart. Kunskaperna verkar bli mycket djupare när sammanhanget blir mer begripligt och man jobbar med områden ur flera ämnes perspektiv på en gång. Förståelsen blir djupare.

Så här gjorde jag:

  1. Jag tittade över alla kunskapskrav i de ämnen som jag undervisade i.

När jag hade lyft fram dem som stödord i mitt dokument satte jag igång att se vilka beröringspunkter jag kunde hitta.

2. Jag byggde teman att arbeta med under året och jag funderade över vilka områden i svenska som också kunde ingå. Skrev, funderade och ändrade.

3. När jag hade kommit fram till  mina teman började jag göra mina pedagogiska planeringar. Jag gjorde inte dem helt klara utan när jag hade en struktur och tanke bjöd jag in eleverna på olika sätt.

PP_jag_och_min_omvärld
Exempel på pedagogisk planering – från 2012

3. Vår organisation på skolan jag jobbade på förändrades under åren och vi jobbade tillsammans med en klass i två år. Det gjorde att när vi lämnade över klassen behövde vi ha lite koll på det centrala innehållet. Vi gjorde en indelning av det centrala innehållet som varje år utvärderades. Jag tog emot eleverna i år 5 och kunde då bygga mina teman utifrån de områden som fanns med i år 5 och 6. Vi gjorde en indelning för Teknik/No  och en för SO.

år_4.png
Årskursöversikt för åk 4-6 Teknik och No

Ord och begrepp för att benämna och samtala om tekniska lösningar ska det stå på sista raden.

årskursindelning
Årskursöversikt för åk 4-6, SO

 

Det här blev stödstrukturer för mig i mitt arbete som sparade mycket tid och gav mig hjälp att hålla fokus på målet vi skulle ta oss till. Tillsammans med underlag att dokumentera elevernas kunskaper ( vi hade inget bra digitalt system) blev det ett för mig väl fungerade sätt att planera, genomföra och dokumentera undervisningen.

 

Från idé till ett förslag – demokratiarbete

Från idé till ett färdigt förslag. Det har vi jobbat med i år 5 under en en period. Det var en idé från eleverna som blev inspiration till hur vi skulle jobba med demokrati den här gången. När det kom ett förslag på en förändring fångade eleverna och jag förslaget och gjorde en modell utifrån hur det går till i riksdagen. Elevinflytande som berikar undervisningen!

från förslag till lag
Länk till pdf

Idén var: Vi vill inte ha läxor! Vi vill gå 30-60 minuter mer i skolan de dagar som det är tänkt att vi ska ha läxor. Arbetsgången blev då så här:

Från idé till förslag

Vi jobbade så här:

Fördjupa sina kunskaper: Alla fick i uppdrag att ta del av artiklar i ämnet. Artiklar lästes och åsikter formulerades. När vi träffades i skolan fick man höra vad klasskompisarna tyckte.

Formulera sin åsikt. Träna på konsten att tala: Vi jobbade med retorikens grunder utifrån en arbetsgång som finns i ett svenskläromedel som heter Lingva.

  • Inventio: Tänk ut vad talet ska handla om
  • Dispositio: Tänk på hur du ska disponera ditt tal. Inledning, avhandling, avslutning. Här kopplade vi det till hur vi tänker när vi skriver texter. Vi pratade om hur vi får lyssnarna att vara vakna och följa med i talet. Den röda tråden och vilka knep i form av formuleringar som man kan använda. För det första, för det andra… Hur man kan avsluta ett tal.
  • Eloluctio: Anpassa språket efter mottagare och syfte. Bland annat fundera över ordval, språkliga bilder och hur man kan presentera sitt innehåll så att det blir behagligt att lyssna på. Tretalet – ge tre exempel av något osv.
  • Memoria: Lära sig talet. Träna, skriva stödord eller lära sig det helt utantill om man ville det.
  • Actio: Tänka på hur man står, rör sig och inte gör något som tar uppmärksamhet från talet. Tala tydligt och långsamt. Långsamt är svårt kom vi fram till. Kräver övning kom vi fram till!

Debatt: De som önskade framförde sina tal och andra spelade in dem. Vi hade tänkt oss en debatt men ändrade det istället till ett tillfälle att träna sig på att hålla tal, ställa frågor utan värderingar för att förstå vad talaren menar och därmed ett tillfälle att verkligen träna på att lyssna. Det var en viktig faktor i arbetet. Lyssna och ställa klargörande frågor istället för att värdera och tycka till i den här fasen.

Beslut om förslag att framföra: Det fanns en idé från början som efter hand växte till fyra förslag. Förslagen diskuterades och formulerades i en kort mening. Därefter röstade man på vilket förslag som man ville skulle formuleras utförligare och lämnas till rektorn.Vi röstade i Kahoot. Kahoot blev som vår egen röstningstavla, lik den som används när riksdagen röstar, eftersom vi såg resultatet direkt på vår tavla.

Förslaget formuleras: När det var dags att formulera ett förslag hade röstningen visat att klassen var nöjda som det var. Det behövdes inte formuleras något förslag och därmed hade vi kommit till ett avslut i vårt arbete.

Förslaget lämnas till rektor: Den här gången blev det inget förslag.

Det som från början var en ingivelse och idé från några i klassen slutade med att alla fick fundera över sina åsikter. Fördjupa sig i olika perspektiv på frågan och utifrån det själv ta ställning. När åsikten var formulerad fick var och en också formulera för och emot argument för sin sak. Plötsligt blev det inte längre ett allmänt tyckande utan väl underbyggda åsikter som framfördes.

Vi har jobbat med väldigt många kunskapskrav i det här arbetet. Kunskapskrav från samhällskunskap och från svenskan. Jag är riktigt imponerad över det eleverna åstadkom och hur de framförde sina argument. Utifrån den här uppgiften kunde jag visa på vad det innebär att fördjupa resonemang och för många blev det tydligt att om man kan genomföra det muntligt är det inte omöjligt att tänka på samma sätt skriftligt! Genom att koppla ihop det vi gjorde muntligt med det vi så många gånger gjort skriftligt var det många som såg hur de kunde använda sig av sina starka sidor in i det som var svårare. För någon är det munliga en enorm utmaning och för andra det skriftliga, här blev likheterna synliggjorda!

Det som gav effekt har varit den fördjupade förståelsen för bland annat begrepp. Vad det innebär att följa demokratiska beslut på riktigt, vad det innebär att majoriteten bestämmer och att det finns en poäng i att bygga under sina argument med fakta och inte bara luta sig mot sitt eget tyckande. Arbetet hade hjälpt eleverna att förstå på riktigt och därför var det mycket lättare för alla att föra fördjupade resonemang.

När det vi jobbar med i klassrummet är förankrat i elevers verklighet, där svåra begrepp omsätts i ett begripligt sammanhang och det skapar värde för både sig själv och andra att skaffa sig mer kunskaper då växer förståelsen och engagemanget. Elevinflytande är inte något hotfullt utan något berikande i undervisningen eftersom fler röster kommer in och bidrar tycker jag! 

Om någon funderar på vad eleverna tyckte om läxor så var de flesta var positiva till att ha läxor eftersom man fick träna på att ta ansvar, föräldrarna fick se vad man jobbade med i skolan och för att det kan vara bra att få träna i sin egen takt på det som man tycker är svårt hemma.

EPA – allas röster blir hörda

I min undervisning använder jag olika metoder för att få alla elever delaktiga och aktiva. Många gånger förändrar jag metoderna och utvecklar dem så att de passar mig och gruppen.

För ett antal år sedan började jag jobba med skrivande i form av in-texter och ut-texter. In-texterna var och är ett sätt för elever att samla sina tankar och i första läget skriva för sig själv. In-texterna kan sedan vara underlag för texter som skrivs till många fler mottagare. I det här arbetet började jag använda mig av det som nu kallas för EPA. EPA innebär – tänk Enskilt, sedan i Par och därefter Alla tillsammans.

När jag började gjorde jag det i kombination med att skriva. Tänk själv genom att formulera dina tankar i skrift, prata två och två, skriv igen om du vill och sedan samlade vi ihop oss i hela klassen. Vi fick fram många åsikter i de frågor vi funderade över. Något som visade sig ske som en bonus var att så många fler blev muntligt aktiva. De elever som sällan hade varit så aktiva i våra diskussioner var de som var snabbast med att vilja dela med sig av sina tankar. Det gjorde att fler röster blev hörda i klassrummet. Klassrummet blev flerstämmigt.

Jag funderade på vad det var som skedde. Vad hände som gjorde att möjligheten för fler att ta del ökade och jag fick fler tankar att samla ihop? Det visade sig att det berodde på att många plötsligt fick extra tid till att tänka efter, det fanns de som plötsligt vågade ta del av diskussioner när de kunde läsa innantill och det var flera som uttryckte att när de hade fått höra vad andra tyckte i samtalet två och två så fick de fler idéer eller blev stärkta i den tanken de hade. Därför vågade de fånga ordet i den stora gruppen trots att det tidigare hade känts läskigt.

thinking-kid-1428260-639x505

EPA är en modell som kan utvecklas och användas på många olika sätt. När vi gick mattelyftet var det en återkommande aktivitet som vi skulle jobba med tillsammans med eleverna. Fundera på uppgiften enskilt, jobba i par och tillsist samla ihop i helgrupp. Alla elever från år 1 till 6 jobbade med modellen under matematiken. När jag tog över en ny grupp märktes det tydligt. Det var en bekant och trygg metod att använda och vi kunde göra det från dag ett.

Genom att alla får tänka eller tänka/skriva så får också fler möjlighet att vara en del av klassrumsdialogen. Allas röster kommer fram och blir viktiga. EPA kan man använda i alla åldrar och alla ämnen – oavsett om man kan skriva eller inte.  Tänka själv utan att skriva, tänka själv och rita eller skriva – det kan se olika ut. Genom att alla får en stund att samla sina tankar kring en fråga och sedan höra vad andra har tänkt kan så många fler vara delaktiga och jag vet att jag kan ställa frågan till vem som helst i klassrummet för alla har förberett sig!

Jag hittade anteckningar från en bok som var viktig för mig när jag började min resa som lärare och som jag återkommit till genom åren, Det flerstämmiga klassrummet av Olga Dysthe. Hon skriver ”Mitt huvudargument för det dialogiska klassrummet ligger i språkets centrala betydelse i inlärningsprocessen.” Hon skriver också  ”Det försiggår samtal i alla klassrum och vanligtvis också en del skrivande, men det som gör klassrummet dialogiskt är hur skrivande och samtal används för att främja inlärningen.”

Det här har jag tagit med mig och försökt omsätta på olika sätt i min praktik. När jag började använda tänk/skriv/ samtal fick jag ett bra redskap att använda. I det dialogiska klassrummet försiggår ett samspel mellan lärare och elever men också mellan elever. I det samspelet är ingår både skrivande och samtalande, samspelet mellan de båda är en viktig del i det dialogiska klassrummet. För att det ska bli ett dialogiskt klassrum fullt ut är det viktigt att låta alla också få tid att tänka.  Samspelet mellan att tänka själv, samtala och få ner sina tankar i text/bild är något som främjar språkutveckling och där med kunskapsutveckling tänker jag.

 

Litteratur: Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur

Boksamtal om läsupplevelse – online

Ett samtal i det utvidgade kollegiet kan leda till mycket. Den här gången ledde det till ett boksamtal mellan elever i år 3 i Helsingborg och elever i år 5 i Växjö.

Susanne och jag pratade om läsförståelse och planering av undervisning för att skapa bra förutsättningar att utveckla sin förståelse. Efter ett tag landade vi i att båda klasserna också skulle prata om läsupplevelsen. Där och då kom vi fram till att det skulle vara intressant att ta del av andra elevers läsupplevelse utanför det egna klassrummet.

Mina 5:or fick ett läsuppdrag i läxa. De skulle försöka komma in i läsflow. Läsa så länge så att tid och rum försvinner. Det var inte ett helt lätt uppdrag men det gav underlag för intressanta diskussioner om läsupplevelse när vi möttes i skolan.

När du har läst länge är det dags att fundera på frågorna:

  • Vad har du läst idag?
  • Hur gick det att läsa?
  • Vilken upplevelse gav läsningen?

Klasserna hade förberett sig inför att mötas online. Vi lärare förberedde oss och testkörde via google hangout.

IMG_8684

Vi fick ta del av många olika böcker och upplevelser av läsning under vår stund tillsammans. Engagerade och nyfikna elever som skapade värde för varandra genom att tipsa om böcker, genom att få höra om hur andra kan uppleva läsning och om gestaltande beskrivningars betydelse för läsförståelsen. Många blev sugna på nya böcker och glädjen var stor när man kände ingen en bok som man själv hade läst. Det blev många – åh jaaa, den har jag läst! under den stunden vi pratade med varandra.

Jag tyckte det var en väldigt rolig och givande stund. Tänk att få kika in i någon annans klassrum och mötas genom erfarenheter av läsning. Det här gav mersmak! Det visade sig att eleverna tyckte likadant. Kan vi inte göra detta igen! var önskemålet direkt efter att vi hade avslutat vår lektion tillsammans med 3:orna i Helsingborg!

 

Böckerna som presenterades har vi lagt upp på våra klassbloggar.

attlaratillsammans.blogspot.se  och Matematicum.moobis.se

 

 

 

Pedagogiska samtal – vilka spår kan man se?

Under hösten har vi haft två bokcirklar igång på vår skola. Den ena boken vi läste var Greppa språket, vilket all personal jobbat med och pratat om på våra arbetslagsmöten. Den andra bokencirkeln har varit för alla som undervisar i F-6 på vår skola. Vi har alla läst Göran Svanelids bok De fem förmågorna för att sedan mötas kring frågeställningar som jag tillsammans med mina förstelärarkollegor har satt ihop. Frågorna har inneburit att titta på sin egen praktik, diskutera olika tankar från boken och dela med sig av det som sker i var och ens klassrum samt funderat över för och nackdelar med The big five som modell. Vi har haft fyra tillfällen tillsammans.

Det har varit väldigt intressanta diskussioner och samtidigt har vi fått titta in i varandras praktiker, fått ta del av lite nya tankar från boken men också kopplat på forskning som handlar om digital läsning. När vi pratade om procedur förmågan passade jag på att visa på vad Maria Rasmusson hade sett i sin avhandling. Jag kopplade även på erfarenheter från mitt klassrum utifrån tankar från avhandlingen.

Genom åren har vi haft många konferenser av olika slag där vi har jobbat med gemensamma uppgifter, pratat bedömning, kunskapskrav och språkutvecklande arbetssätt osv. En svaghet i detta arbetet är att vi allt för sällan har följt upp effekterna av arbetet vi har gjort. När vi har jobbat klart lämnar vi det vi har jobbat med och utgår från att något skett i mötet mellan varandra. Den här gången ville jag inte falla in i mönstret igen. Jag var nyfiken på om man kunde se spår i någons arbete efter de konferenser vi har haft.

När jag mötte en kollega som jobbar tillsammans med elever i förskoleklassen blev jag påmind om mina tankar kring uppföljning. Hon berättade om en stund som gruppen har tillsammans varje dag där de ibland  pratar om vad de har gjort och vad de har lärt sig. Hon berättade att numera hade de samtalen om vad de har jobbat med en kort stund varje dag, istället för då och då, och pratar då om vad de hade lärt sig eller fått träna mer på under dagen. 6-åringarna hade massor att berätta.

IMG_8561IMG_8560

För att det skulle bli synligt för alla d vs elever, lärare och föräldrar hade de nu börjat skriva ner det som sades. Allt lärande samlades i en pärm som ligger tillgänglig för alla som kommer in i klassrummet.

Jag frågade vad det var som gjorde att hon hade börjat jobba med att synliggöra lärandet mer systematiskt. Svaret på det var att när vi hade våra möten fick hon inspiration till att hjälpa eleverna att få syn på vad man har lärt sig, och hon visste att åldern inte spelar någon roll för alla kan sätta ord på sitt lärande om de får chansen.  Vilket blev väldigt tydligt. Den här stunden blev också tillfälle till samtal om att ibland får man jobba väldigt hårt för att lära sig något men ibland går det lättare. Att lära kan innebära att man repetera och ”sätter fast kunskaperna hårdare”. Just insikt om att lära är något som ofta kräver ansträngning är något som vi alla vill att eleverna ska få med sig för att klara de utmaningarna som man möter.

Jag började letade efter fler spår av våra diskussioner och träffade på mina andra kollegor som också jobbar med förskoleklass. De hade blivit inspirerade av en lärare som jobbar med de lite äldre barnen när de pratade om begrepp. Numera samlar de också begrepp i en egen begreppsbok i matematik. Boken kommer fram med jämna mellanrum och varje gång bläddrar barnen igenom den – ”ja, just det! Så hette det! Det kan jag nu!” kan det låta i rummet under tiden.

IMG_8578IMG_8580

Tänk att börja förstå att man kan vara medveten om sitt lärande och att det kan krävas en hel del ansträngning för att klara olika uppgifter. Tänk att få insikten om att jobbet leder till ett resultat.Tänk att tidigt få ta del av ord och begrepp, som kan vara svåra och ta tid att förstå men om ett frö sås i förskoleklassen är sannolikheten väldigt stor att det blommar för fullt efter några år.

Vad mycket de här eleverna kommer att få med sig när de har  insikten om vad det innebär att lära, har exempel på strategier som man kan använda och har mött pedagoger som ser att det är möjligt att jobba så här tillsammans med elever i förskoleklassen. Den handlingen säger något mer än själv orden tycker jag. Det visar på stor tilltro till elevers förmåga oavsett ålder!

Vad är skillnaden före och efter våra pedagogiska möten frågade jag. ”Den stora skillnaden är att det vi har valt att göra har vi valt att göra med en större medvetenhet om vad och varför” blev svaret. Jag tänker att genom att vi blir med medvetna om varför vi gör det vi gör, så blir det kanske färre uppgifter för barnen men uppgifterna är tydligare och mer förankrade i våra mål. När vi dessutom får en bild av varandras arbete och möts för att skapa ett gemensamt språk skapar vi samtidigt en röd tråd för eleverna. De får bättre förutsättningar att förstå skolkoden genom att de får träna så länge och mycket som det kan behövas för att knäcka koden.  Tillsammans ger vi eleverna bra förutsättningar att lyckas nå de mål som finns, som kan vara svåra att nå om man inte får träna förrän det är dags att bedöma arbetet mot kunskapskraven i år 6.

Uppföljning är viktigt. Här kan vi synliggöra att vi själva lär oss av varandra precis som vi många gånger vill att eleverna ska göra. Vi kan också synliggöra det som inte har fungerat och titta med kritiska ögon på det vi har gjort för att lära mer inför nästa tillfälle. Vi lär och utvecklar undervisningen tillsammans – det tror jag gör jobbet både roligare och lättare eftersom man inte är ensam med sina utmaningar och möjligheter!

Terminsstart 2016 – Vi är en klass som…

En ny termin startade idag och var är väl bättre än att plocka fram det bästa från den tidigare terminen och låta det bli bilden av det framtida arbetet. Därför inledde vi terminen med att summera hur många av förra terminens lektioner var. Jag skrev på tavlan vad jag tyckte var en beskrivning av klassen sätt att jobba. Eleverna fick tycka till och ha synpunkter på om det stämde eller inte. Vi var ganska snart helt överens om att nu kan man beskriva klassens sätt att jobba genom att säga:

Vi är en klass som:

  • vet varför man är i skolan
  • vet hur man gör så att alla lektioner leder till lärande  – för alla

Men frågan är hur man kan se det? Jag frågade efter vilka kännetecken jag skulle se om jag klev in på en lektion, vilken som. Jag skulle få se arbetsro, koncentration, samarbetet m.m kom eleverna fram till.

Genom att jag skulle få se det så hade vi också bevisat påståendena som alla var överens om som sanna. Vi har nu en gemensam bild av hur vårt arbete är i klassen. En bild som alla har önskat men som vi inte alla gånger har haft. vi är en klass som

I år jobbar vi vidare med att våra gemensamma förväntningar ska bli vår vardag. Våra gemensamma förväntningar är uttalade och synliga för imorgon kommer bilden hänga i klassrummet. Jag kunde inte fixa det idag för jag fick i uppdrag att göra om bilden lite först utifrån synpunkter från eleverna. ”Du måste skriva kännetecken större – det är de som är viktiga!” Bara att göra om och göra rätt!

 

Dela som du lär – skolvårens julkalender

Skolvårens julkalender heter  i år ”Dela som du lär”. Konkreta tips om vad man kan göra just nu som ger reslutat för lärande och undervisning delas varje dag.  Idag är det mitt konkreta tips som finns i luckan. När jag tänkte på vad jag gör som gör skilland i mina grupper så var det gemensamt spårk som var det första jag tänkte på! Klicka dig vidare för att läsa hela inlägget på Skolvåren bloggen!

citat 7 år

 

#skolvåren

Gemensamt språk

Vad ser jag som gör skillnad i det dagliga arbetet med mina grupper med elever i år 5 och 6? Det jag direkt tänker på är det gemensamma språket! Ett gemensamt språk som vi alla förstår och som leder till lärande genom faktakunskaper, förmågor och strategier för lärande. Jag delar in vårt gemensamma språk i tre olika delar som samspelar och pågår parallellt i allt vi gör.  

Kunskaper

För att förstå och kunna använda sina kunskaper blir ord och begrepp viktiga. Jag tänker mycket på att bygga en bro mellan vardagsspråk och skolspråk. Begreppen blir grunden för tänkandet kring ämnet och för att förståelse ska fördjupas. Använda ämnesord tidigt för att så ett frö istället för att använda förenklade ord. Använda orden och ge dem ett innehåll – vilka ord det än är tänker jag, hur gamla eleverna än är.  Vi jobbade med geometriska former i år…

View original post 534 fler ord

Genom kunskaper kan elever i alla åldrar mötas

Elever i år 5 har jobbat med att skriva berättande text. De har då jobbat sig igenom hela skrivprocessen vilket innebär att skriva utkast, ge sig själv egenrespons, bearbeta, få kamratrespons, bearbeta. Till sist respons från lärare och därefter bearbetar texten och färdigställa den. Responsarbetet är en bärande del i skrivprocessen. Skrivandet blir inte ett enskilt arbete utan ett kollaborativt arbete där fler röster kan komma in för att komma längre och djupare i sitt lärande tänker jag. För att veta hur man kan titta på text får eleverna stödfrågor som stödstruktur, allt för att kunna bidra så mycket som möjligt och genom det bli textmedvetna. Genom att bli textmedveten blir skrivandet meningskapande och inte bara ett görande.

När texterna bearbetades hördes många röster i klassrummet ”Kan du läsa min text?” ”Hur tycker du att jag ska utveckla här?” ”Tycker du rubriken stämmer? Varför?” Det är intressant att följa eleverna i deras process och hur insikten om att text behöver jobbas med för att budskapet ska gå fram till en mottagare.

”I klassrummet sitter grupper av barn. I varje grupp sitter 6-7 elever. Berättelser läses med inlevelse och lyssnarna har full koncenteration på det som berättas. Fröken frågar hur det har gått och en elev svarar att det gått sådär.

– Vad var det som kunde bli bättre? undrar fröken genast

– Berättelserna kunde vara längre för de var så bra! svarar eleven:”

Elever i år 3 har också jobbat med berättande text. Det skapade ett ypperligt tillfälle för alla eleverna att få använda sina kunskaper för att skapa ett värde för någon annan. Vi bestämde att eleverna i år 5 skulle få läsa sina texter för elever i år 3 och sedan skulle de yngre behålla texterna och ge respons på dem utifrån sina kunskaper. Plötsligt blev kunskaperna viktiga för någon mer. Nu är texterna upplästa och överlämnade. De äldre eleverna säger att ser fram emot att få ta del av responsen.

IMG_8193

Ibland kan värdet i en uppgift uppstå efter arbetet är klart som i det här fallet. Men tänker kanske någon – hur ska yngre kunna bidra till äldre elevers lärande? Det tror jag är fullt möjligt, för något kan alla elever bidra med om de vet hur de kan göra!

I våras provade jag just det. I någon av alla grupper på facebook frågade en gymansielärare om det fanns någon vars elever kunde hjälpa till med respons. Jag erbjöd mig direkt. I den 6:an som jag jobbade tillsammans med hade vi jobbat med kamratrespons på både skriflig och muntlig text. Den här gången skulle vi använda kunskaparna för att hjälpa någon annan utanför klassrummet. Vi fick filmade instruktioner skickade till oss. Det var instruktioner för att kunna genomföra olika aktiviteter som dessa gymnasieelever hade skapat samt responsformulär att fylla i. Med stort allvar och engagemang satte mina elever igång med att i grupp titta på en film och sedan formulera respons utifrån stödfrågorna. Det gällde att tänka på mottagaren och syftet med uppgfiten. Vara tydlig och motivera sina åsikter för att på bästa sätt bidra till någon annans lärande. Sociala medier skapar fler möjligheter till möten med andra långt utanför klassrummet.

I båda uppgifterna sker samtidigt utvärdering av kunskaper och undervisning och jag som pedagog kan få svar på många frågor: har eleverna förstått det här med respons, har de kunskaper om texttypen, har undervisningen lett eleverna dit som det är tänkt och kan eleverna formulera sig utifrån syfte och samanhang? ( Lgr 11 s. 222-230)

Det är intressant att ta del av det engagemang som sprider sig när insikten om att det man gör har fler mottagare och de egna kunskaperna kan vara viktiga för andra. Oavsett ålder. Genom kunskaper kan elever i olika åldrar mötas. Det är väl det man kan kalla värdeskapande lärande!

 

För dig som vill läsa mer om kamratrespons:

På bloggen har jag skrivit mycket om kamaratrespons 

Litteraturtips:

Hoel, Torlaug Løkensgard (2001). Skriva och samtala. Lärande genom responsgrupper. Lund: Studentlitteratur.

Liberg, Caroline, Geijerstam, Åsa af & Folkeryd, Jenny Wiksten (2010). Utmana, utforska, utveckla: om läs- och skrivprocessen i skolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard (2011). Skriva för att lära skrivande i högre utbildning. Johanneshov: TPB