Kompetenta barn blir passiva barn

Elever är så kompetenta. Dagens elever ställer mer avancerade frågor idag än när jag började som lärare för 20 år sedan. Kompetenta, har med sig massor av kunskap in skolan, och om de får redskap och träna på det går det bra att utveckla förmågor att analysera, granska, resonera osv. Utifrån ålder och mognad kan eleverna se samband, likheter, olikheter och dra slutsatser utifrån all den faktakunskap de fått ta del av. Det går jättebra. Jag läser en insändare på DN som handlar om att betygssystemet är en tickande bomb. Det finns självklart dilemman i detta systemet, precis som det fanns i det relativa betygssystemet, eller i något annat system. 

Men den tickande bomben tycker inte jag handlar om det. Den handlar mer om den icke tilltro som visas vad det gäller elevers förmåga att själva ta ansvar utifrån ålder och mognad. Elever som blir passiva och sitter och väntar på att bli serverade, som helst inte ska anstränga sig utan det finns en förhoppning om att problemet kommer lösas genom att någon annan fixar det. Det är en tickande bomd.

När barn inte visas tilltro att de själva kan ställa frågor till sin lärare utan föräldrar mejlar istället, när det inte förväntas att kläder ska packas hem utan sms skickas till pedagogen med önskemål att det ska göras åt barnet eller när näst högsta betyget ges krävs det att barnet ska få ett högre betyg eftersom hen blir ledsen och är duktig på en idrott, eller…. Listan kan göras hur lång som helst.  Den oombedda omsorgen. Omsorgen om det egna barnet men som kanske inte leder dit man hade tänkt sig. Till passivitet och en insikt om att någon annan kommer lösa mina problem.

Den oombedda omsorgen om andra sker även i skolan. Säkert beroende på massor av olika anledningar, precis som för föräldrar. Tidsbrist, önskan om att det blir lugnt i rummet, och ibland utifrån en tanke ”du, är lite för liten för att klara detta.” Den här oombedda omsorgen blir synligt på barnen som leds in i mönster som de inte själva valt.

Jag ser att allt fler barn blir passiva vad det gäller att ta ansvar för sina saker, handlingar eller att äga sin egen utveckling. Ta ansvar för sitt lärande och inse att lära är inte alltid lätt är en viktig kunskap. Lära sig nya saker kräver ibland enorm ansträngning men när man är igenom är det väldigt roligt att känna att man kan. Det här kan vara en tung strid att inse för alla inblandade märker jag. Jag vill inte bidra till passiva elever. Jag har så många gånger sett glöden, glimten och kroppsspråket när elever känner och märker att de kan lära sig och ta ansvar. Lusten och viljan att lära mer, för genom ansträngning och med redskap att veta hur man kan göra kan elever själva ta kommandot över lärandet. Det är så fantastiskt att få vara en del av. Elever som för samtal, resonerar, analyserar utifrån sina faktakunskaper. Kommer med kloka tankar och idéer även om sina egna svårigheter, när de får chansen att vara med och säga sitt. Hur vi vuxna bäst kan hjälpa när det kör ihop sig eller vilka hjälpmedel som behövs för att orken ska räcka. Utifrån ålder och mognad kan alla bjudas in och vara delaktiga i sitt lärande.

Det är så lätt att vi vuxna servar barnen, eleverna, ungdomarna – för då blir det lugnt. Men vad förmedlar man då? Jo, tänker jag, lille vän – jag tror inte du kan så det är bäst att jag gör det åt dig. Det jag ser allt mer av idag är att kompetenta barn blir passiva barn. Det gör mig riktigt orolig. Då kan jag börja fundera på en tickande bomb….

 

 

3 thoughts on “Kompetenta barn blir passiva barn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s