Att våga lyssna på sig själv

Det har gått ett tag sedan dagen då det omtumlande brevet damp ner i brevlådan. Brevet som berättade att jag hade fått Svenska Akademiens svensklärarpris. Ett pris som värmer i hjärtat om och om igen. 

Undervisning och lärande, att få fatt i lärandets gåta genom att ständigt reflektera och vrida och vända på undervisningen för att alla ska få möjlighet att lära. Redskap, metaspråk, stödstrukturer och utmaningar för att alla elever ska känna sig inkluderade och få möjlighet att växa. När de förutsättningarna finns, finns också ofta viljan att anstränga sig för att lära. Ibland behövs lite extra övertalning för att eleven ska tro lika starkt på att det är möjligt som jag gör. 

Ibland är det tur att jag jobbar tillsammans med modiga elever som vågar bli utmanade i att lära. Lyssna på sig själv på film, presentera arbeten långt utanför klassrummets väggar och på så sätt sprida sitt ord. Det här kom jag att tänka på när jag idag blev påmind om att jag inte lyssnat på radiointervjun om priset. Det har känts lite för läskigt. Fick frågan om att delta ungefär  5 minuter innan sändning. Satt i bilen på en grusväg och svarade på några frågor…

Så här blev det: Sverigesradio Kronoberg 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s