Handledning – ett tillfälle att träna konsten att lyssna

Handledning. Det är något som egentligen sker i alla stunder i det här jobbet. Handledning i lärande, ställa frågorna så att man inte lotsar någon igenom en uppgift utan ger förutsättningar för eget lärande och förståelse. Det sker i mötet med elever och när jag handleder studenter som ute på sin Vfu- praktik hos mig. Jag har också förmånen att handleda kollegor. Den här veckan handlar mitt inlägg på Lärarförbundets förstelärarblogg om handledning. I mitt uppdrag som förstelärare. Jag skriver bland annat;

I handledning kan jag skapa ett tillfälle att prata både små detaljer och stora frågor beroende på vad som önskas. Först ett klassrumsbesök och sedan ett samtal där man kan vända och vrida på hur man skulle vilja utveckla ett moment. Att som pedagog få fundera över sin egen roll och göra det tillsammans med någon annan som verkligen är där för att lyssna och ställa frågor som leder samtalet vidare är en viktig stund. I handledningen kan jag hjälpa till att ge perspektiv på det som skett samt väcka en tanke om något som kan vara värt att prova. Dessutom blir det möjligt att känna att man inte är ensam, utan det går att jobba tillsammans även med ledarskap.

”Jag tycker bara det finns positiva aspekter på handledningen. [..] Jag märker skillnad när jag har provat det som vi pratade om. Det blir lugnare.” Jag bad min kollega om synpunkter på handledning och det här var hens tankar. För mig är citatet väldigt viktigt. För jag tror att läraryrket fortfarande kan upplevas som ett ensamyrke och när man inte är nöjd med hur det fungerar i klassrummet blir det lätt ett personligt nederlag eller gruppens nederlag. Kan man själv ta kommandot över det som är påverkbart och samtala om det med andra är man på väg att skapa tillåtande reflektionskultur som stärker alla tror jag.

Du kan läsa hela inlägget här om du vill.

När jag skrev om handledning började jag fundera på vad det krävs av mig som handleder. Vad behöver jag tänka på för att det ska bli ett bra möte? Jag behöver ställa frågor. Frågor som väcker tankar. Frågor som ger möjlighet att ta ett steg tillbaka och titta med lite perspektiv på det som skett och som man vill lära sig av, utveckla och förändra. Jag kan också ge något förslag på något man kan prova att förändra. Men framförallt krävs det att jag lyssnar.

Lyssna är en svår konst. En konst som jag behöver träna på hela tiden. I början av hösten skrev jag ett inlägg om att lyssna här på bloggen. Jag skrev bland annat

Jag tänker att lyssna är en konst och ju mer intensiv tillvaron är desto svårare är det att behärska den konsten och inte falla in sin egen historia och tankar. Jag tänker fortsätta öva mig på konsten att lyssna. Och träna upp förmågan att lyssna tolkande i undervisningen. Jag tror att precis som  allt annat behöver man bli påmind och träna för att bli riktigt bra. Det är mitt mål det här läsåret. Att verkligen lyssna för att kunna föra samtalet vidare på lektionerna och inte missa alla klokskaper som eleverna säger för att jag är för upptagen av nästa steg som vi ska ta tillsammans.

Dessutom är det inte alls dumt att träna upp förmågan att lyssna oavsett i vilket möte man än befinner sig i tänker jag.

Mitt mål är inte nått än, ibland tar stressen överhand och jag kommer alldelses försent på att jag inte lyssnade klart eller verkligen förstod vad som sades. Jag har dock blivit mer observant på när jag inte lyckas och kan då följa upp det jag missat. Ibland, ibland märker jag förmodligen det inte, tyvärr.

Att få möjligehten att åka på uppdrag och handleda (vilket händer då och då) och att ha handledning som en del i mitt förestläraruppdrag är en otroligt rolig utmaning och väldigt lärorikt. Där ställs verkligen konsten på sin spets. Att inte ta över samtalet och enbart berätta min historia. Det är bra träning!

Jag tror att många i vår tid skulle behöva träna på konsten att lyssna. Det är många möten som skulle bli effektivare, mer givande och roligare om vi lyssnade på det som verkligen sägs. För tänk om vi möts utan att ha förutfattade meningar om det som kommer att sägas – tänk om vi upptäcker klokskaper som vi kan använda oss av. Tänk om… Tänk om vi lyssnar. Mer här och nu fokus, det tror jag att alla möten skulle må bra av.

Och jag, jag fortsätter att träna på den här viktiga konsten – att lyssna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s