Mattelyftet sätter sina spår

Mitt inne i ett lyft, lyft av matematikundervisningen. Vi har varit med mattelyftet i snart en termin nu och det börjar bli intressant att titta efter och se vad och om något har förändrats i den egna undervisningen.

När terminen startade skrev jag bland annat så här om mina förväntningar;

 Äntligen är det dags för oss på vår skola att hoppa på mattelyftet. Jag ser verkligen fram mot det. Jag hoppas att det ska hjälpa mig att utveckla mitt tänk kring att få eleverna att tänka och använda kunskaperna genom att hitta uppgifter som leder till det. Det låter självklart att eleverna ska tänka och använda sina kunskaper men jag kan se att det är en utmaning att skapa de förutsättningarna. Jag får slita hårt för att bryta den undervisningstradition som finns och som jag själv varit en del av i så många år. Vända på tänket och börja i det okända istället för att steg för steg lotsa eleverna igenom. Bryta det som läromedel ibland förstärker – memorera kunskaper och inte använda kunskapen.

 

Inser att det jag önskade att få hjälp med är precis det som börjar hända. Genom att få inspiration att ge uppgifter och ställa frågor om dem på ett annat sätt än vad man är van vid ger stor effekt märker jag. Jag ger mig själv möjlighet att lättare få syn på vad eleverna egentligen kan och eleverna får använda sina kunskaper helt naturligt.

Två elever funderade över det här med att räkna ut 20% av 120. De hade då tidigare fått kläm på hur man räknade ut 10% av något. Kopplingen var inte helt klar att se möjligheten att använda de nyvunna kunskaperna och de stod och funderade och dividerade och kom fram till vad 10% av 120 var.  Plötsligt säger den ene supernöjt  ”Det blir 24!” Före mattelyftet hade jag förmodligen direkt sagt något i stil med ”Bra, berätta hur du tänkte.” Nu fann jag mig och vände mig till den andre eleven som fortfarande funderade så det knakade. ”Hur tror du att hen har tänkt?” undrade jag. Det tog en liten stund och efter noggrant studerande av materialet vi hade plockat fram berättar eleven hur hen trodde  att kompisen hade tänkt – och det stämde för den förste som hade svarat bekräftade och berättade hur tankarna hade gått.

Istället för att jag lät en tänka klart så fick båda chansen. Det är något jag har tränat upp, att bli bättre på. Jag blir sakta bättre på att vara tyst och lämna tanketid och därmed hinna komma på ställa frågor som leder till att alla få chansen att bli ”varma i hjärnan”.

Vändningen kom när en av texterna i mattelyftet tog upp just sättet att ställa frågor. Vända på hela begreppet. Istället för att alltid be eleverna räkna ut och berätta hur de tänkt har vi nu vid flera tillfällen vänt på frågan:

3,25 +1,15= 4+0,3+0.01 = 4,310

Stämmer detta?

Om ja, varför? Om nej, varför inte?

Motivera och visa.

Den här uppgiften har vi jobbat med. När vi hade jobbat med uppgiften en stund och jag förstod att samtliga var överens om att det inte stämde lade vi till frågan;

Hur tror du att eleven har tänkt?

Vilka bra diskussioner. Jag fick syn på att förståelsen för likhetstecknet var befäst. Vi fick syn på att det är lätt att lägga ihop 0,05+0,05 och det blir 0,010 för att man generaliserar och tänker 5+5. Det missförståndet kunde vi reda ut.

Hur kunde det ta så lång tid att få det här knepet till att bli ett naturligt tänk? Så enkelt men samtidigt så svårt! Det är precis det här redskapet jag saknat för att lättare få syn på förmågorna i matematik.

Bättre sent än aldrig – och det är jag glad för!

 

2 thoughts on “Mattelyftet sätter sina spår

  1. Pingback: Matte | Pearltrees

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s