En fundering om uppgifter och teorierna bakom

En till synes enkel uppgift gömmer många teoretiska tankar. Vilka tankar och varför just de tankarna? En lång reflektion för att sortera mina funderingar om det görandet som jag utför i min vardag.

Det är så många delar som ingår i varje uppgift som eleverna jobba tillsammans med. Det som i första anblicken inte verkar så komplext är det, när man börjar titta på vad man gör och varför man har valt att göra som man gör. Jag började fundera på att sätta ord på det efter att jag genomfört en lektionen om kamratrespons på muntlig text. Tankarna snurrade igång av ett par anledningar. Dels för att jag just nu har förmånen att vara handledare för en student och då vill jag kunna sätta ord på de val av uppgifter som vi gör i klassrummet. Men också för att det ofta är görandet som vi ser i olika möten och sedan pratar om, inte varför vi gör som vi gör upplever jag. Tankarna fortsatte att snurra på det temat under den fortbildningsveckan som har varit. En vecka som har varit full av fortbildningar och inspirationsföreläsningar med en otrolig och givande delakultur. Det är fantastiskt att det är en sådan kultur i skolsverige nu, både på studiedagar och under alla andra dagar på sociala medier. Det är inget jag skulle vilja vara utan, och som jag är innerligt tacksam för, men det leder mig in på många tankar. Vad grundas görandet i?

Kritiken mot en läsande klass är ett sådant exempel. Görandet är i fokus och det tycker många är fantastiskt bra. Bra att något görs. Barbro Westlund är en forskare som har lyft fram kritik mot projektet. Det är viktigt att ta fram båda sidorna och fundera över dem tänker jag. Det hon säger är att kan bli farligt för läsförståelsen att lägga väldigt fokus på enskilda delar i en metod. Hon berättar om läsforskning, sin kritik och sin rädsla för hur professionen väljer att angripa lässtrategier under ett par minuter med början 57.30  in i föreläsningen som finns på Svenska barnboksinstitutionens hemsida.

Mina 6:or och jag har precis som de flesta som undervisar i SO jobbat med valet i höst. En av delarna som ingick var att göra en radiopodd som vi sedan skulle lägga på vår klassblogg. Det gjorde vi och det var engagerade och driftiga elever som jobbade fram sina program. När radioprogrammen var klara jobbade vi med egenrespons och kamratrespons på den muntliga texten som de hade spelat in. Bakom en och samma uppgift finns många tankar, i uppgiften att jobba med kamratrespons till exempel. Tankar som ligger till grund för uppgiften. Först och främst är det vår läroplan som ligger till grund. Det är uppdraget vi har och det som ska genomföras, men vägen till målet kan se olika ut. Varför jag väljer vägen jag gör, det är den jag ska försöka sätta ord på!

Det är tankar som grundar sig i forskning och beprövad erfarenhet. Det är tankarna om bedömning för lärande där en del är att göra eleverna till varandras lärresurser. Genom att ta del av varandras arbete utifrån en form som är tydlig. Genom att det finns stödstrukturer för samtalet kan alla vara med och ta del. Christian Lundahl är en svenska forskare som jobbat med bedömning och som ger exempel på en metod för att arbeta med kamratrespons och det är att arbeta med ”checklistor” med kvaliteter för den aktuella uppgiften. Listan kan se olika ut beroende på uppgiften och beroende på det läraren vill uppmärksamma eleverna på. Det är viktigt att eleverna tränar på att hitta styrkor och svagheter men på ett sådant sätt att det inte sårar kamraten, utan genom att man lyfter fram saker som är bra och något man önskar ska utvecklas ( Bedömning för lärande, 2011).

Flera norska forskare som Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och  Hoel Torlaug Løkensgard samt Carolin Lidberg som är en svenska språkforskare, har sett att stödstrukturer och kamratrespons är viktiga redskap för att lärande ska ske.

Det är också vetskapen om att metasamtal, samtal om det som man lär sig, är viktigt för att förstå det man gör. Anne Palmérs forskning som visar att muntlig aktivitet som en resurs för elevers lärande, är ett viktig bidrag. Att prata om det vi gör och hur vi kan göra, om ord och begrepp, texttyper och så vidare det ger en bättre förståelse för det man gör. Genom metasamtal skapas ett gemensamt språk om det som ska läras.  Genom att ha omdöme om och värdera och tolka andras texter, muntliga som skriftliga så ger vi förutsättningar för eleverna att nå kunskapskraven. I svenska är kravet att kunna:

”Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett relativt väl fungerande sätt.” Lgr 11 s.229

Det kunskapskravet leder mig och eleverna in i The big 5 tycker jag. Den metakognitiva förmågan och den, precis som de andra förmågorna pratar vi mycket om. Jag använder mig av The big 5 i min undervisning som ett sätt att synliggöra förmågorna för eleverna. Genom att vi lyfter fram dem och sätter ord på innehållet så skapar vi ett gemensamt språk och eleverna ges förutsättningar att knäcka skolkoden –dvs vilka kunskapskraven är, vad de innebär och hur de kan göra för att nå dem.

Sedan finns även Vygotskij med i uppgifterna. Så här beskrev jag den sociokulturella synen på lärande i en uppsats om kamratrespons för något år sedan:

Vygotskijs utvecklingsteorier handlar om att människor ständigt befinner sig under utveckling. Genom samspel med andra finns möjlighet att utvecklas mer än vad man kan göra ensam. Tillsammans med någon som kan mer närmar sig individen sin närmaste utvecklingszon, som Vygotskij beskrev som avståndet mellan det som personen kan prestera utan stöd och det som personen kan prestera med stöd av någon som kan (Säljö 2000). Det ska inte ske genom att individen lotsas fram, utan genom frågor som leder utvecklingen vidare. Den andra behöver inte vara en vuxen utan det kan även vara en annan elev. Vygotskij menade att i samspel med andra som kan mer kan individen klara mer än vad den kan göra på egen hand, och det leder till att det som man idag behöver stöd med klarar individen sedan själv och når därmed högre nivåer i sin egen utveckling (Bråten & Thurmann-Moe 1998:105). Genom ett dialogiskt samarbete blir språket det medierande redskap som gör att individen kan nå sin närmaste utvecklingszon. Säljö beskriver det så här: ”Språket är således ett kollektivt redskap för handling, som vi tar över för egna syften och sätter i arbete i våra egna projekt i social interaktion. Vi använder andras ord, och därmed indirekt deras tankar och föreställningar, och lägger in våra egna budskap i dessa” (2000:233). I ett sociokulturellt perspektiv på lärande ser man att kunskap konstrueras i en social praktik, där samtalet blir viktigt för hur individen lär sig i samspel med sin omgivning. Samtal kan beskrivas som ett sam-arbete mellan dem som är inblandade i sam-talet, det leder också till en situation där att sam-tala blir att sam-tänka (Säljö 2000:191)

 

Lgr 11 är den lärobok som är grunden för att genomföra min undervisning men för att jag ska kunna göra det bra behöver jag har grundat mina val av vägar till målet och förhållningssätt i något. Jag har formulerat min praktiska teori där jag har med många av de röster jag nämnt ovan.  När jag sedan möter föräldrar, lärare och studenter så är jag väl förankrad i vad och varför jag gör som jag gör i klassrummet. Det finns så mycket erfarenhet med in i mitt klassrum som jag kan lägga ihop med den som jag och kollegor bär med oss, vilket gör det tryggt att vidareutveckla undervisningen utifrån inspiration och tankar från andra.

Det händer så otroligt mycket i skolsverige och en vecka som fortbildningsveckan 44 är det extra synligt. Det är fantastiskt att bli inspirerad och fundera över görandet i klassrummet. I veckan lyssnade jag på Lotta Bohlin som berättade om deras pågående poesiprojekt. Det är ett arbetsområde som jag också är på gång att jobba tillsammans med mina elever. När jag nu fått ta del av Lottas tankar går jag hem och funderar över min undervisning. Hur jag tillsammans med eleverna ska ta itu med kunskapsområdet. Hur vi ska starta, genomföra och avsluta vårt tema. Förra gången blev det ett radioprogram. Inte för att radiopodden var ett ändamål i sig utan för att det var ett bra verktyg att jobba med den muntliga texten på. Digitala verktyg är just det tycker jag. Ännu ett redskap att använda i  lärandet, ett redskap som hjälper till att skapa kunskap här och nu.(Lotta Karlsson skrev ett väldigt tänkvärt inlägg på sin blogg om just det.)

När jag nu börjar fundera över nästa område kommer jag och eleverna precis som vanligt genomföra det på ett sätt som det stämmer med Lgr 11, min pedagogiska och didaktiska kompass och tro på teorier om lärande.

För min del är det viktigt att fundera över varför jag gör det jag gör och förankra det i teorier för lärande, för annars hade jag förmodligen surrat runt som en fluga mellan sockerbitar för att plocka det roligaste och bästa både här och där. Det finns ju så enormt mycket fantastiskt och roligt att välja på, och ännu fler saker blir det med alla tekniska möjligheter!

 

ps.

Några böcker som jag refererar till:

Bråten, Ivar & Thurmann-Moe, Anne Cathrine (1998). Den närmaste utvecklingszonen som utgångspunkt för pedagogisk praxis

Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard (2011). Skriva för att lära
skrivande i högre utbildning.

Hoel, Torlaug Løkensgard (2001). Skriva och samtala: lärande genom responsgrupper. Lund: Studentlitteratur

Liberg, Caroline, Geijerstam, Åsa af & Folkeryd, Jenny Wiksten (2010). Utmana, utforska,
utveckla: om läs- och skrivprocessen i skolan.
Lundahl, Christian (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedt

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv.

2 thoughts on “En fundering om uppgifter och teorierna bakom

  1. ses1549 3 november, 2014 / 07:05

    Tack Therese för att du lyfter blicken. I vårt klassrum har vi slutat prata om vad vi ska göra. Vi pratar om vad vi ska lära. Varför vet eleverna, det står i den blå boken (de går i åk 2) och hur kommer vi fram till gemensamt. Vi pedagoger har en riktning och idéer, men eleverna kan säga om de har förslag och och sätt att bättre nå målet.

    Gilla

    • thereselinner 3 november, 2014 / 07:21

      Tack Susanne! Underbart att läsa att era 2:or får bidra. Det finns inget som heter ”de är för små” längre. Får elever möjlighet kan de vara delaktiga oavsett ålder. Jag tänker att ju mer förankrad jag/vi är i vart vi ska så ger det ännu större möjlighet att skapa delaktighet tillsammans med eleverna eftersom då kan målen förmedlas och en tillsammans kultur skapas. Det gör jobbet roligare!

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s