Är det metodernas fel?

Nu händer det igen. Något pekas ut som ett enskilt fel som ska åtgärdas så är hela problemet löst. Det är ett sätt som passar nyhetsmedierna format väldigt bra vilket gör att det når ut till många. Det blir en förenklad bild av ett komplext sammanhang.

Den här gången handlar det om skriftliga huvudräkningsmetoder som anledning till att svenska elevers resultat i matematik har rasat men även om hur de metoderna har kunnat slå igenom utan att vara förankrade? Jag är kanske lite skadad av alla politiska uttalanden och nyheter de senaste åren för mellan raderna läser jag ”hur kan Sveriges lärare vara så korkade så att de gått på något sådant här?”

När metoden för skriflig huvuräkning tog fart var det utifrån att öka en förståelse för matematik. Birgitta Rockström var en av dem som hade upptäckt att många barn räknade mekaniskt och förstod därför inte vad de gjorde. Hon utvecklade då en metod tillsammans med eleverna för att alla skulle förstå. Det handlade då om att ge fler redskap för att förstå. Metoden är inte ett ändamål i sig utan ett sätt öka förståelsen. Det här har jag sett i min undervisning. För en del elever är det en lättnad och gör att deras matematiska tänkande sätter fart. För andra är det svårt att få till strukturen och då har det varit bra att lita till en av metoderna som finns att tillgå. Det kan ha varit att ställa upp eller en skriftlig huvudräkningsmetod. För förståelsen, samtalet och att kunna använda sina kunskaper är det som lärande och undervisning handlar om och därför välkomnar man tankar som kan hjälpa en att hitta en väg till förståelse.

Därför tänker jag att precis som allt annat är det för komplext för att kunna säga att det är en liten sak som är hela problemet. När metoderna började användas allt mer så stöttades de besluten även av våra läroplaner. I lpo 94 står det (reviderad 2000) lpo94

I vår läroplan som vi jobbar med nu står det i det centrala innehållet för matematik i år 4-6

centralt_innehåll_4-6_ma

och i kunskapskraven för år 6 står det så här

kunskapskrav_

I våra styrdokument har man lyft fram förståelsen och att kunna använda olika metoder. Vi är många som har jobbat hårt för att sätta oss in i vår läroplan, vårt styrdokument. Vi vill ju göra rätt. Läroplanen kom först och sedan ett tag efter trillade stödmaterial in. Nu har det här metoderna funnits i många, många år. Men det jag funderar på när man pratar om det i medier just nu är att det är inte så konstigt att metoderna används eftersom det står i våra styrdokument att de ska användas. Är inte styrdokumenten i så fall ställda mot den forskning som fanns vid tiden för när man tog fram dem? Varför har det då inte blivit en diskussion kring det?

Jag tror att vi behöver lyfta blicken och se problemet att kunskaperna sjunker i större perspektiv. Vi behöver prata om outbildade matematiklärare (hoppas inte jag sprider en myt nu, hittar inte siffrorna). Vi behöver prata om hur fortbildningsinsatser ska göras för att få bästa resultat och vi behöver prata om hur undervisningen sker i det enskilda klassrummet ute på skolorna.

Matematik som allt annat, handlar om förståelse tänker jag. Förståelsen för att sedan kunna använda sina kunskaper. Och här kan jag se en röd tråd i förändring hos eleverna jag möter. Det blir allt svårare att använda sina kunskaper. Vad beror det på? Det är en av de mest utmanande didaktiska frågorna för mig just nu. Att hela tiden få eleverna att vilja, våga prova och lita på att de kunskaper de har visat tidigare också går att använda in i nya sammanhang. Vad är det som gör att jag ser en skillnad under de åren jag har jobbat i skolans värld? Det fundera jag ofta på.

Då handlar det till sist om lärarens kompetens och vilja att trots svårigheter hitta en väg till att öka elevers förståelse. Matematik är ett ämne som man lätt kan falla in i och luta hela sin tilltro till ett läromedel för att klara av undervisningen. Det som händer då är att många elever knäcker lärobokens system och inte matematiken. Metoderna blir bra metoder om det finns en lärare som kan arbeta tillsammans med eleverna på ett sätt så att förståelse skapas. Lyft lärarna, ställ krav på fortbildning, ge handledning, höga förväntningar på att även lärare ska och behöver utvecklas tillsammans med den forskning som sker, så kommer vi nog att se resultat!

Men det kommer inte ske om man fortsätter att slå på den bästa resurs man har i skolan. Lyft och stötta istället. Börja prata om skolan som hela vårt samhälles ansvar, föräldrar, politiker, skolledare osv – alla är viktiga för våra barn och deras framtid och där behöver alla hjälpas åt. I skolan och i klassrummet är läraren den viktigaste resursen för elevers lärande. Tillsammans kan vi vända resultaten i svenska skola om vi inte fastnar i ”quick-fix” lösningar som att ta bort skriftliga huvudräknings metoder som den enda lösningen.

2 thoughts on “Är det metodernas fel?

  1. Monika 9 april, 2014 / 15:58

    Åh jag har hittat en ny favorit att följa. Man blir så glad när man på nätet , någonstans i Sverige, finner en människa som tänker så himla lika tankar som en själv. En pepp i vardagen. Dig kommer jag följa för du har många kloka tankar !

    Gilla

    • thereselinner 9 april, 2014 / 16:13

      Oj! Tack! Vad glad jag blir för din kommentar! Du gav mig verkligen pepp att fortsätta att formulera mina tankar kring lärande!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s