Mina tankar om nationella prov

Just nu pågår de nationella proven i många klassrum runt om i vårt land. Det är många timmar det tar att genomföra dem, rätta och sedan rapportera in minst del i varje test. På bloggen läraravtryck, där jag finns med som en av bloggarna, har vi den här veckan temat Nationella prov och vi skriver om våra tankar och erfarenheter kring det. Så här skrev jag.

Jag ansvarar inte för att några nationella prov blir gjorda och rättade i år. Förra året hade jag en år 6 och då genomförde vi nationella prov i engelska, svenska, matematik, geografi och fysik. Jag har funderat en hel del på det här med nationella prov. Från att ha varit den största försvararen och förespråkare för proven till att idag vara lite tveksam till dem. Hur har det blivit så? Jo, det handlar om det för mig väldigt viktiga syftet.

När jag började genomföra proven med mina klasser gjorde man proven i år fem. Då tyckte jag att det var ett fantastiskt redskap. Jag fick hjälp att fokusera mot målen, tipsa på sätt att skapa frågor och uppgifter där elevernas kunskaper blev synliga. Det var en hjälp att kunna rätta och bedöma både undervisningen och vilka kunskaper eleverna hade. Det hjälpte mig enormt att utveckla min egen undervisning, min bedömarkompetens och jag fick en chans att synliggöra både för mig och för eleverna vart vi stod just nu och vart vi var på väg.

Att få hjälp med allt detta och inte uppfinna alla hjul själv är något jag har uppskattat. Vetskapen om att proven var genomtänkta och utprovade gjorde att de gav en extra tyngd och hjälp åt att utveckla undervisningen mot målen. Dessutom hade vi den organisationen att jag fick jobba vidare tillsammans med eleverna. Vi kunde jobba med det som vi såg saknades. Det blev ett lärande verktyg.

Kan man inte det ändå tänker kanske du. Jo, det är klar. Alla dessa fördelar finns kvar. Varför är jag då tveksam och ibland till och med lite uppgiven?  Jag tycker att allt det jag såg som vinster och som är fördelarna med proven finns kvar. Och jag skulle vilja att det var precis det här som var syftet och tanken med proven. För det hade gjort att jag, för min del, hade tyckt att det varit värt att lägga alla timmar på att genomföra dem och rätta. För det är ett redskap i vårt gemensamma lärande.

Men det är inte bara så längre. Jag upplever det som ett kontrollverktyg. Det finns en misstro mot att jobbet ute i skolorna görs på ett bra sätt. Därför behöver det kontrolleras. In i minsta detalj, in i minsta delprov ska resultatet matas in och skickas iväg. Det är många delprov. Det tar lång tid att sitta och mata in statistik och göra ett jobb som inte leder till något lärande alls för mig och mina elever. Och jag vet inte vad det leder till? Vad användes det till? Mer än att skapa statistik över skolornas resultat ner på klassrumsnivå så att man kan jämföra med betygen och göra svarta nyheter av det sedan. Eller?

Jag har envetet försvarat de nationella proven utifrån tidigare beskrivna argument. När jag vid ett tillfälle hörde våra högt uppsatta skolpolitiker tydligt tala om att det är inte ett lärande redskap för elever och lärare, det är endast ett statistiskt underlag. Då tappade jag lite av orken. Det är många timmar vi lägger av vår tid för att skapa statistiska underlag – jag tror inte det är ett effektivt sätt att höja kvaliteten i svensk skola.

Jag skulle önska att få använda proven, i något mindre omfattning, som ett lärande redskap. Få en utvärdering på undervisningen och fortsätta stöta min bemödarkompetens mot de exempel som finns i anvisningarna. Jag skulle så gärna vilja göra proven tillsammans med eleverna som jag ska få följa ett år till, så att vi kan jobba vidare med luckor tillsammans. Ett lärande redskap – som kan bidra till att lyfta svensk skola.

Och varför inte få lite statistik på köpet. Statistik som matas in av någon som inte jobbar med undervisning. Statistik som sedan sammanställdes på kommunnivå så att huvudmannen kunde se det på övergripande nivå och arbeta för att skapa en organisation med redskap där lärande står i fokus. Då skulle de nationella proven bli ett redskap för lärande i alla delar i organisationen. Tänker jag.

4 thoughts on “Mina tankar om nationella prov

  1. Linda Odén (@LindaOde) 17 mars, 2014 / 10:21

    Håller verkligen med dig! Det är inte försvarbart att så många timmar läggs på att kontrollera. Tycker också att proven är bra, men de är för många och för omfattande. Att t.ex. i svenska för år 9 lägga 1,5 h på grupper om 3-4 elever för att genomföra ett muntligt nationellt prov är vansinne. Vad händer med kunskapsutvecklingen under våren för eleverna i år 6 och 9? Troligen mycket lite.

    Gilla

    • thereselinner 18 mars, 2014 / 07:01

      Ja, det är något i den strukturen som behöver göras om.Tänk om vi kunde prioritera sådana muntliga delar ändå, men inte i under så lång tid!

      Gilla

  2. Kristina 22 mars, 2014 / 22:21

    Jag tycker att proven i sv, eng, och ma är befogade och bra. Däremot är jag mer skeptiskt till proven i SO och NO. I de förstnämnda ämnena arbetar du hela tiden med att bli bättre på att skriva, läsa, räkna. Du upprepar och tar om. I de sistnämnda ämnena är det mer koncentrerat. Vi läser t.ex. kartografi och medeltiden i 7:an sedan behandlar vi inte det mer. Själv kommer jag inte ihåg vad jag läste för ett halvår sedan – om jag inte läst igen förstås….- hur ska vi kunna kräva att våra barn ska minnas vad de läste för TVÅ år sedan sen ligger proven alldeles för sent på våren.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s