Det utvidgade kollegiet

Jag är en av många som pratar med mycket värme och tacksamhet om det utvidgade kollegiet på sociala medier. Varför då kan man undra? Ja, för vad är det då som är så speciellt med det som sker på sociala medier. Det finns många anledningar. En av dem är att det finns en sådan kraft i att dela med sig av det man gör och visad tilltro till det andra gör genom kommentarer som inleder samtal som i sin tur till och med leder till samarbete utanför nätet. 

Ibland hör jag frustration över hur duktiga alla är! Hur orkar folk hålla på så? Det stressar när alla är så positiva och duktiga! Det är kommentarer som levereras från dem som kanske inte än sett möjligheterna i att dela och ta del av andras arbete eller som blir provocerade av att allt låter så lätt och positivt. Jag tänker att när man befinner sig mitt i det här, har man alltid ett eget val. Då och då backar jag ur. Det blir för många intryck och idéer på en gång och tillsammans med en stark vilja att utveckla mitt eget lärande och min undervisning leder det gärna till inre stress. Jag kan pausa. Reflektera och vila för att sedan komma tillbaka och se att det jag pausade ifrån fortgår fortfarande. Jag väljer själv tänker jag.

En annan anledning till att jag hela tiden hittar tillbaka till sociala medier är att jag också kan få bekräftelse på det jag själv gör. Ofta läser jag kommentarer och blogginlägg där jag känner igen min egen lektion eller mina tankar kring undervisning och det stärker tycker jag.

Inspirationen att prova något nytt är en annan del som det bidrar till. Det finns alltid någon som kan lite mer och den någon får man alltid fråga. Det gör att klivet utanför den egna bekvämlighetszonen inte blir lika ansträngande som om man ska ta klivet helt själv. Det har gjort att jag idag flippar mitt klassrum, bloggar, och hittar allt fler sätt att underlätta och göra mitt arbete ännu roligare. Det har lett till en digital resa. Från att vara helt novis till att vara en som vågar prova. Det har till och med gjort att jag presenterat om ”att allt är möjligt” på ett TeachMeet  Av- media i Växjö.

Och sist men inte minst, det sparar tid! Ett ord, en mening eller en bild kan starta en planering för en lektion som plötsligt blir något mer medveten och genomtänkt för att det finns fler som har tänkt, gjort och beskrivit det tidigare. Så var det för ett tag sedan. Någonstans såg jag ordet klocka i kombination med lässtrategierna. Det ledde till att när vi jobbade med en svår text som handlade om natur och kulturlandskap så gjorde vi så här:

Gruppen jag hade var indelad i 4 grupper. En för varje figur – spågumman, detektiven, frågeapan och cowboyen. Varje grupp använde sin strategi. De som ansvarade för spågumman tänkte högt kring texten innan vi började läsa, detektiven fick en klocka att ringa i om det dök upp svåra ord, frågeapan ställde frågor till texten efter varje stycke och cowboyen sammanfattade det hela i slutet.

Klockan användes flitigt. Det var en svår text. Var det någon i de andra grupperna som tyckte att det var dags att plinga så hojtade de till. Vi vände och vred på svåra ord och vi tog oss tillslut genom hela texten. Som avslutning fick eleverna skriva ”exit tickets”.exit_ticket

Jag fick inga önskemål om att förklara något mer eller utveckla något vilket jag hade bett om i uppmaningen ”berätta vad du tyckte var svårt”  Utan alla lapparna handlade om att de hade lärt sig många svåra ord. ”texten var svår i början men sedan förstod jag allt!” Den lektionen blev så bra för att den hade utspelat sig i någon liknande variant, på ett annat ställe i Sverige och där hade någon annan pedagog tänkt för att skapa en medveten undervisning som jag sedan kunde använda och göra till egen medveten undervisning.

Under ett och ett halvt år har jag varit en del i det här kollegiet och jag tycker att det bara växer i styrka och det gör att jag växer i mitt lärande!

6 thoughts on “Det utvidgade kollegiet

  1. ses1549 27 februari, 2014 / 18:13

    Ärligt och härligt. Jag känner lika inför det utvidgade. Det bekräftar, inspirerar och fördjupar. Fantastiskt verktyg. BfL för oss pedagoger?

    Gilla

  2. thereselinner 27 februari, 2014 / 19:38

    Tack!
    Bedömning för lärande för oss – ett formativt förhållningssätt 🙂

    Gilla

  3. Annelie 27 februari, 2014 / 20:52

    Håller med! Det är mycket inspirerande at få ta del av alla kloka tankar och idéer på sociala medier. Verkligen ett utveidgat kollegie!

    Gilla

  4. Renée 27 februari, 2014 / 22:26

    Känner igen mig i allt här! Kan också få förändringspanik ibland när jag blir För inspirerad! Fb är ju en sak men vad jag undrar är hur och var får ni tid att DESSUTOM blogga privat om det pedagogiska efteråt?

    Gilla

    • thereselinner 28 februari, 2014 / 07:12

      Vad roligt att du skriver en kommentar och berättar det
      Det är en fråga som jag har ställt mig under lång tid när jag läst allt som andra skrivit. Hur hinner de? Hur lyckas de sätta ord på det de gör på ett sådant bra sätt. Det hade jag aldrig klarat har jag också tänkt. För egen del krävs det ett tydligt syfte för att jag ska kasta mig in i det.(skrev om det i om bloggen) Ett behov att lösa något. I det här fallet, så finns det en anledning som motiverar. Men jag har inte som ambition att skriva hela tiden, bara då och då. Hur andra tänker kan man bara ana, men en del jag hört säger att det är ett sätt att ta sig tid till att reflektera över det man gör. Men det kan man göra på andra sätt också. Hitta en balans i allt flöde och egna krav är väl den stora utmaningen!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s